Om Aramis har fått i sig någon form av svamp som gör honom luuuuuugn, om han är dödssjuk (nej jag skojade) eller om han bara är allmänt tillfreds i sin stora gråa långa lurviga kropp - DET vet bara en och det är han själv :o) Igår: började med att massera ryggen SUPERlänge med massagegummiskrapa (lät just skönt *asg*). Han blev ett uns mjukare i sin rygg som ÄR präglad av hög muskeltonus (har alltid varit). Efter massage, puss på mulen, SKYDD (ja ni läste rätt) på benen. Dessutom hade jag ridbyxor som inte matchade i färg - ja det påtalades av publiken när jag red till och med, ha ha ha - vilket modelejon jag måste betraktas som. Jisses!

När Mismus var omatchad och klar (gapskratt) för ett ridpass vandrade vi sedvanligt ut tillsammans, sida vid sida, mot ridhuset. Hoppade upp i Rosesadeln och skrittade iväg... Men... vänta. Något stämde inte? Hmmm? Aramis SKRITTADE!?!? Han SKRITTADE!!! Han använde inte sin vanliga tretaktsvariant med inslag av tölt och passgång och ett uns trav, med tillhörande teleskophuvud uppe bland lamporna i taket. Nej nu visade han istället prov på en gångart som jag sällan eller aldrig skådat från hans sida. Mjuk, elastisk, avslappnad, genom ryggen - men framförallt LUGN! För första gången verkade Aramis kunna skritta och även se vad som hände runtomkring. Inte som innan, instängd i sin egen bubbla, spänd, med ögon halvt på väg ut ur sina hålor.

Hela ridpasset fokuserade jag på att fortsätta bibehålla det här härligt segagubbarklistersirapstempot där Aramis fick vila i sitt steg, han var som en enda stor geléklump hela han. Böjlig, rörlig, elastisk och så tillfreds. Ingen trippig symaskinstrav med raka bakben. Efter tjugo minuters härlig segagubbarridning plockade jag ihop honom tio meter, han svarade fint med att komma upp med nacken, fortfarande lugn och elastisk. Som bortblåst var all spänning och ruggugglegång.

Ibland blir jag så otroligt fundersam... Jag vill ju gärna ha ett rejält tryck i mina hästar, det ska vara elektriskt, det ska vara flashigt och det ska se häftigt ut. Och javisst; jag kan på tre minuter sätta tryck i Aramis - han sprätter med sina framben och för det otränade ögat ser han störthäftig ut när han flashar på långsida upp och långsida ner... Med sina raka framben. MEN!!! Som min högt älskade tränare brukar säga, det är inte det som är målet! Här har vi en häst som är släppt i ryggen och avknäppt någonstans på mitten. Vi ska INTE ha raka framben. Vi vill ha HÖGA framben! Ett mycket klokt uttryck myntades av nyss nämnde man:

Hästen ska kliva UR gummistövlar och inte I foppatofflor!
(Me för övrigt LÖVE det ordspråket)

Och nog är det så att först när du har en avspänd och elastisk häst - först DÅ kan man sätta tryck i den. Tryck ska komma när hästen är avspänd och INTE på spänning! Dagens insikt!

Adjöss och good bye for now :o)

Allstå idag har jag varit med om något mycket märkligt... (eller ja, alltså SÅ märkligt är det kanske inte, haha)! Låt mig berätta :o)

När Aramis var redo för dagens ridhuspass och all utrustning var på plats vandrade vi tillsammans över till ridhuset. Här var det full kommers med sadelutprovning, träningar, longering och ridning. Aramis skrittade på jättefint genom kroppen, han var väldigt sansad och harmonisk och jag kände verkligen att han klev på utan spänningar och annat skumt. Började samla ihop honom efter ett tag och arbetade på mycket, som vanligt, med att få honom igenom i sidorna. Han var väldigt rund och fin och efter en stund formade han sig kalas i sidorna. Efter lite uppmjukande travarbete - som för övrigt kändes väldigt harmoniskt och lugnt - så började arbetet. Och det är här vi kommer till dagens märkliga upplevelse; 300 % välvd rygg. Och så jag någonstans där högst uppe balanserandes på den välvda ryggens "topp". Jag har ALDRIG tidigare känt en så oerhört välvd rygg under mig - det kändes ungefär som att Aramis skulle gödsla - i kubik.

Som väl var, var min kära tränare där och kunde se det hela. Han bekräftade att Aramis var väääääldigt avslappnad och härligt rörlig, att han var väldigt välvd i sin rygg och han utropade också "köp sadeln". Han sade att han hade höjd i sin trav - inte raka framben som vi vill förkasta :o)

Ja, Aramis kändes super! Men, jag kan inte sluta undra. Den här SUPERvälvda ryggen... Det var liksom så otroligt påtagligt. Jag har aldrig känt det förr. Dagens stora frågetecken:

- Är det så att Aramis för första gången i världshistorien tillåts att komma upp och arbeta med sin rygg?
- Eller är det så att han sköt rygg? Det kanske var superobehagligt? Men hade han då varit så avspänd och rörlig?

Haha :o) Jag säger då det! Rena rama i-landsproblem :o) Nu är det soffan och en god kopp te här!

Sussa sött alla ni!

Vet inte om jag vågar se ljuset i sadeltunneln, om det finns där eller om det lurar mig? Det vet jag förstås först om tidigast en vecka. Men hittills kan jag säga att gårdagens ridpass går till historien som det mest avslappnade och avspända. Nej Aramis var inte trött eller slö - inte avslappnad så :o) Utan ryggen - under arbete - så kopiöst välvd och aktiv, rörelserna - så avspända, så mjuka. Och halsen - välvd och härligt sökande framåt neråt. Självbärig. Schwung. Balanserad. Så fin och så avspänd att FLERA olika människor (fyra stycken för att vara exakt) - oberoende av varandra - faktiskt kom fram till mig och berättade hur makalöst rörlig och avslappnad han såg ut. Naturligtvis är jag själaglad - men vis av skadan vågar jag inte ännu riktigt ropa hej. Dagens objekt var en Equipe Rose.

Dagens to do blir att:

- Byta från Sprengers tredelade vanliga tränsbett till muffbett
- Köpa Spillers Happy Hoof till Plättebus
- Köpa Relax Me till nervösa Misen :o)

Hoppas ni får en strålande härlig måndag! Håll tummarna inför dagens pass :o)

  

Istället för att skriva vilodag så skriver jag funderardag - det var nämligen precis vad dagens stalldag var! Det är inte så konstigt att man blir halvt udda och lite smått insnöad i sig själv när man har så många sadelfunderingar som jag just nu :o) Jag började min stalldag med att ta av båda hästarna samtliga täcken - vila för pälsen och huden och lite luftning skadar icke när de går täckade så mycket. Aramis fick (i och för sig) inte stå så värst länge utan något på ryggen eftersom han fick sin ryggvärmare på sig.

Jag ser att de forna märkliga ryggknölarna har börjat poppa upp igen (jämmer och elände) (även om de är vääääldigt små tack och lov). Därför har jag nu beslutat att ta bort müsli från foderstaten (müsli innehåller mycket korn och kanske han är överkänslig?) (varför skulle han inte, när han är känslig för allt annat, hahahaha). Ska laborera lite med olika fodersorter nu tänkte jag. I vårt stall kan man ge Hippo basic, Hippo cool, Hippo alfa, Hippo havrefri müsli (som Aramis fått), havre och korn samt betfor. Har ni något förslag på vad man ska ge?

Förutom allmänt mys med båda hästarna, mock och matsättning var jag i Veberöd och hämtade två nya sadlar :o)

- Equipe Rose (ÄNTLIGEN)
- Knights Iris (utvecklad av Jimmy Inserte)

Efter att ha låtit hästarna stå och vädra och efter att ha varit ute och jobbat med Zäta svängde jag inom stallet på vägen hem och bäddade in båda smådjuren i deras pyjamasar. Imorgon blir det provridning av nya sadlar :o) Wihuuuu - lika spännande som alltid! Haha!

  

Asså - min grå gosse! Nu har jag snart provat cirka 300 sadlar och för varje sadel jag provar blir jag bara mer och mer förvirrad. Så känner jag idag i alla fall :o) D1:an igår var alltså ingen höjdare - som ni förstår. Den var, förutom väldigt obekväm, inte alls något för Aramis rygg. Mina kära och underbara stallvänner kunde snabbt deklarera att Aramis var stel som en pinne i den och med två bakben som mest kunde liknas vid två stackars spretande grenar som inte riktigt visste var de skulle... Nej så klart sade de inte det så i exakta ordalag - men det var så det kändes :o) Adjöss med den sadeln! Skönt, då kan vi bocka av ytterligare en sadel (måste dock medge att jag börjar bli lite skakis när jag ser hur antalet ratade dressyrsadlar drastiskt ökar vilket, hur vi än vrider och vänder på det, medför att antalet sadlar som finns kvar att prova drastiskt minskar...). Huuuu :-S

Nåja. Idag stod uteritt med E på schemat! E har en otroligt trevlig häst - rör sig som en dröm och svävar fram ovan mark. Själv kände jag mig idag som en jag vet inte vad när jag satt på min halvt skenande häst med hackamorebettet fladdrandes i vinden, tårarna på mig rann på grund av total storm, Aramis var stark så att mina armar höll på att ramla av och vår riktning var rätt och slätt huvudstupa rakt neråt... Just nu känns en medelsvår c mil, för att inte säga ljusår bort.

Imorgon åker jag tillbaka till Veberöd och lämnar D1:an. Nu återstår två möjliga val:

1) Låna hem ytterligare sadlar (där jag tror att Equipe Rose ligger bäst till - en sadel som de faktiskt har för utlåning hos Veberöd - wihuuuu).
2) Ta upp Childeric-Ellen till stallet (Aramis har ju trots allt gått med Childeric hos sin förra ägare och det fungerade ju BRA!)

Nattinatti folks :o)

     

Huuuu - det var minsann inget drömpass idag. Aramis var spänd som en fjäder utan dess like och sadeln kändes inte alls något vidare :o( Nu har jag beställt relax me till Aramis - ett preparat som dämpar och lugnar nervösa hästar :o) Kommer nog att passa her grå alldeles utmärkt! Imorgon bär det av till Bengts igen där jag förmodligen åker ifrån med ytterligare några sadlar i bagaget :o)

  

Det börjar ju bli lite smått roligt det här med att finna sadel till Aramis - istället för att se det som ett enda stort gissel så ser jag det som en rejäl utmaning plus att jag lär mig en sjuhelsikes massa nytt på vägen :o) Ni vet vem ni rådfrågar nästa gång ni ska köpa sadel va?

Jag ringde idag till Bengts Hästsport i Veberöd (i ett helt annat ärende) och damen som jag talade med (som även var den dam som besökte Aramis och provade ut sadlar i slutet av förra året)(och mycket väl kom ihåg Aramis) frågade givetvis hur det har gått med sadel nu. Jag berättade som det var och hon undrade varför jag inte åkte ut till henne och hämtade hem en massa sadlar för att prova själv. Fantastisk idé! Jag berättade om mina nya fungeringar angående Aramis, att han behöver en sadel som öppnar upp rejält fram och inte "trycker" ner honom (så som jag upplever att de flesta sadlar gör). Då sade hon den sadel jag gått och funderat på nu hur länge som helst - men inte fått chansen att prova: Prestige D1. Så - i eftermiddag bär det raka vägen av till Madde och Bengts Hästsport för att hämta hem lite sadlar för egenhändig testning hemma i stallet :o) Får låna flera dagar så det känns väldigt bra!

Håll utkik - omdöme kommer inom kort :o)

Haha - Aramis, Aramis, Aramis! Mitt lilla hjärta   

Idag stod alltså träning för Elisabeth Engnes på agendan. Vita lindor och krigssadel på - usch, börjar verkligen tröttna på den där krigssadeln :o( Nåja - det blir väl vår tur snart att finna sadeln med stort S. Hur som helst - träning var det :o) Skrittade fram Aramis inne i ridhuset och passade samtidigt på att spana lite på ekipaget före oss. Man lär sig alltid massor av att sitta och titta och lyssna på träningar. Började samla upp Aramis och han kändes jättefin.

Det blev min tur och jag fortsatte värmningen. Men... så dök det upp ett par personer i ridhuset. De satte sig vid halmbalarna. Det hängdes ett ylletäcke som liknande en mörk märklig gestalt. Och min älskade grå gosse blev spänd, spänd, spänd. Han kunde inte förstå att den där mörka yllegestalten inte var en vette som skulle anfalla. Han kunde inte förstå att de där figurerna som satt på halmbalarna i vänster varv - även fanns där  i höger varv? Tänk så konstig världen är beskaffad. Tränaren sade att jag såg forcerad ut. Jo jag tackar, sätt dig upp på ett stycke nitroglycerin du, så ska vi se hur oforcerad du ser ut :o)

Efter ytterligare mjukgörande arbete med 100 % FOKUS på att få Aramis LUGN och inte gasa på i 110 knyck så började det likna något. Det var en jättenyttig träning även om jag kände att jag inte lärde mig så hemskt mycket om just själva arbetet med samling och samband - nej det här var en träning som var oerhört nyttig ur en annan synvinkel; nämligen att jag inte får luras med i Aramis hejdundrande tempo. Det är JAG som bestämmer takt och balans. När jag sitter själv och rider kan jag tycka det är härligt att flasha - men det behövs ju inte! Det som behövs är LUGN, TAKT och BALANS! Aramis var väldigt lugn och fin mot slutet och vi red en hel del diagonalslutor, gick superfint! Han kändes riktigt härlig! Jag är så glad att jag hittat en massa knappar de senaste veckorna. Sedan återstår att se hur spänd han kommer att bli när det nalkas tävling... Man kan ju liksom inte få en häst som har allt :o)