Igår var det fullt upp här hemma på gården! Förutom uppsatsarbete inhandlades spån och efter detta styrde vi ner mot Lund där jag red en mycket trevlig unghäst. Därefter gick vi på restaurang och sedan ett sista ärende i Malmö innan vi slutligen landade hemma i soffan framför en film vid 23-snåret :o)

Idag är det något lugnare och vi passar på att njuta av detta! Aramis släpptes ut i det vackra vädret kvart i sju i morse och själv passade jag på att gå in och vila ögonlocket en timme till :o) Därefter har vi varit ute och cyklat en lång härlig runda på landet - en glad och badtokig Zäta passade på att slänga sig ner i det kristallklara vattnet i ån! Nu vankas det riktigt god lantlunch och därefter blir det finslip inför helgens tävling!

 

Huj vad tiden går när man ska sköta om en hel gård! Locket ska läggas på brunnen, nyckeln ska gömmas, ha ha ha :o) Skämt å sido - det är verkligen hur mycket som helst att stå i. Och då ska ni veta att jag inte har något vårbruk att ta hand om eller så; nej det är ett stall som ska skötas, häst som ska ridas, utrustning som ska underhållas, tvättas och smörjas. Spån ska köpas hem. Gård som ska krattas, uppsats som ska skrivas, hundar som ska rastas, katter som ska matas - och så går det runt, hela långa dagarna :o)

Igår hann jag dock med att klämma in en träning i schemat! Denna gång för JO (som jag tränat för en del tidigare). Han har inte sett Aramis på ett tag så det var roligt att få visa hur vi utvecklats. Främst arbetade vi på med skolor - mycket bra tips fick jag där. Att mitt i vänsterskolan sakta av till skritt, viktigt att tänka bibehålla form och ur skritt sedan trav. I högeröppnan blir han gärna lite förböjd och tappar då bärighet på ytterbak (blir lite rak här) så för att undkomma detta red jag istället lite mer rak skänkelvikning-tänk och sedan växlade jag mellan öppnatänk och skänkelvikningtänk. Blev otroligt mycket bättre och ytter bak aktiverades på ett helt annat sätt. Sedan arbetade vi mycket med enkla byten, perfekt övning att få hästen att sätta under sig. De sista enkla bytena var riktigt fina och han kom under sig bra mycket bättre än i början av övningen. Slutligen arbetade vi med 10-metersvolter i galopp och här har jag gjort ett generalfel; jag har överböjt Aramis vilket gjort att han gått med hals och huvud på 9-metersvolt men bogar och bål på 11-metersvolt :o) Det tycker man ju skulle vara ännu svårare än att hålla alla kroppsdelar på samma volt :-P Haha. Så ingången i volten skulle jag tänka mycket mindre böjning och mer försöka få till en böjning i kroppen - mer vända in hela hästen. Om Aramis ramlar in med halsen tappa han bärighet bak och den första volten vi lade var på väg rakt ner i ridhusgruset *fniss*. Ju fler volter vi lade desto bättre blev bärigheten och snart hade jag en sänkt länd och hög manke.

Det var en mycket nyttig träning och även om jag tränar idogt för J (inte JO) så är det väldigt nyttigt att blanda in en annan tränare i träningen ibland - som kommer med lite ny input och ser saker och ting från en annan sida.

Hur gör ni? Tränar du för en eller flera tränare? Hur resonerar du när det gäller tränare? Samma hela tiden eller gärna lite ombyte? Vore jätteintressant få ta del av dina åsikter!

Bjussar på några foton tagna innan lastning igår :o)

     

Hej alla där ute i vårt avlånga hästSverige! Nu har jag och Aramis landat uppe i norr, rättare sagt Gamlegården och här har vi det såååå bra! Aramis betar gräs hela dagarna och jag sitter och kliar mig i huvudet framför en lång och snart färdig uppsats. Det är så underbart fantastiskt rofyllt att sitta här ute på landet och höra fåglarna kvittra och i övrigt bara få vara! Så härligt få ta hand om pållen på hemmaplan och kunna springa ut till stallet så fort man får hästabstinens (vilket *host* inträffar tämligen ofta)...

Nu kommer några tips till er som undrade hur man slappnar av i sitt bäcken eller som min tränare föredrar att säga "släpp i ljumsken". Om man tänker sig att man sitter på en vanlig hederlig gammal träpall utan ryggstöd - en vanlig mjölkpall (funkar säkert med balimopall med, haha) eller vad tusan det heter - så ska man sätta sig med benen riktade åt säg klockan halvtvå respektive halvelva. Här är du nu avslappnad i ditt bäcken och släppt i ljumsken. Om du istället vill testa i sadeln är det smartaste att släppa stigbyglarna och försöka återfå känslan som du hade när du satt på din pall - avslappnat och utan spänningar någonstans. Låt benen hänga rakt ner och släpp i knäet låt dock underbenet ligga tätt in till hästen. I detta, själva utforskningsläge, får man gärna låta tån peka lite utåt eftersom det är lättare att slappna av i sitt bäcken när man låter tån vara riktad utåt.

Det var allt från dagens dressyrtipsruta :o)

 

Förlåt alla kära bloggläsare :o( Påsken bara försvann och jag tog helt sonika ett par dagar bloggfritt. Hoppas att ni, liksom jag, haft en underbart härlig påsk i det helt otroligt vackra vädret! Plötsligt var våren bara här! Har avverkat samtliga ridpass iklädd enbart piké (och ridbyxor förstås, haha) och trots detta blivit supervarm. Jag ska gå tillbaka i tiden och försöka komma ihåg vad som skett de senaste dagarna.

I torsdags red jag ett härligt pass ute på gräset och Aramis kändes riktigt fin! Bytena satt riktigt bra! Fredag var det Pixes tur att tävla med Ida för första gången. Rigoletto som tävlat oerhört mycket med undertecknad, men som dessvärre aldrig kunnat hävda sig i klasser där nacken skulle vara som högsta punkt (det vill säga lite samling) var nog glad att få lalla runt lite i Lätt C och slippa krångla in bakbenen in under kroppen allt för mycket :o) Det har aldrig riktigt varit hans melodi :o) Ida och Rigoletto gjorde en fin debut och slutade på 9:e plats av 17 ekipage.

Misen fick vila sig i form denna vackra fredag och själv susade jag hem till Gamlegården för att fira påsk. Påskafton inleddes med att åka på dressyrtävling - återigen som åskådarjon. På tävlingen mötte jag upp gamla stallvänner från Kullabygden och i härligt gassande sol lät vi timmarna flyga iväg. Dessvärre fanns det inte så många ekipage att titta på, på framridningen, eftersom i princip alla red fram inomhus. Emellanåt susade vi in i ridhuset och kikade på några ekipage. När klockan blivit halvfyra var det dags att bege sig söderöver till Misen. Vi gav oss ut på en riktigt härlig påskaftonrunda i kvällssolen och Aramis var så inivassens pigg och glad! Härligt sitta på en så makalöst positiv häst :o)

Söndag stod träning på schemat och det första J säger till mig, när jag värmt upp, är att idag ska vi jobba på byten och därefter på inledande piruettarbete. Vi började med galopparbetet direkt (det är nämligen så att travarbetet är riktigt bra nu och Aramis har utvecklats så otroligt mycket här så nu ägnar vi galoppen större uppmärksamhet). Bytena gick över förväntan och vi satte faktiskt nästan alla - klockrena, fina och luftiga på rätt ställe med bibehållen samling både före och efter. Därför avslutade vi arbetet med bytena ganska snabbt och nästa punkt tog vid.

Samlad galopp på volt. Nu ställer vi högre krav på Aramis samling och vill att han verkligen sätter ihop sina bakben och inte breddar sig bak. När han var bra samlad, med bibehållen takt och energi och med frambensgest (alltså inte fast i innertygeln som jag gärna blir) så var det dags att börja minska volten. Minska för ytterskänkel, gärna ytterskänkel verkandes långt fram eftersom ytterbogen gärna flyter ut. I förberedande piruettarbete är det dessutom av största vikt att man aldrig någonsin låter bakdelen falla in. Hästen ska vända framdelen - inte bakdelen som många tror. En bra hjälp är därför att tänka lite öpnna istället så att man får in framdelen. Då ligger man så att säga redan i rätt position. När man känner att hästen har placerat vikt bak och man med lätthet kan korrigera den på en liten volt ska man vända den för ledande inner och ytterskänkel - bara ett par steg och sedan rakt ut igen. För den otränade hästen är detta arbete mycket tungt och den blir ganska snabbt trött i sina bakben. Det är därför extremt viktigt att inte bli arg på hästen om den tappar bjudning i centreringen; för att korrigera detta gå istället rakt ut och rid på lite framåt. Glöm inte att det får bli fel i inlärningen och att bestraffning sällan är någon vettig lösning. Det allra viktigaste att tänka på när man går in för att påbörja piruettarbete är att hästen verkligen bibehåller en god energi och inte börjar stoppa upp i bjudningen och "hoppar" fram i någon jämfotaöversamlad galopp. Aramis var superfin och vid flera tillfällen fick vi faktiskt till riktigt bra ingångar.

Nu ska jag jobba på med samlingen i galopp och främst börja leka med övergångar mellan olika grad av samling i galoppen. Detta arbete kommer att främja urgången ur piruetten - men så klart är det här ett arbete som kommer att ta lång tid. Man gör inte piruettarbete på en månad... Nej det handlar ju givetvis om att stärka hästen och det är det jag håller på med nu!

Nu ska jag susa till stallet - idag ska nämligen Aramis och jag åka hem till Gamlegården för att stanna där i 12 dagar! Ska bli jättemysigt :o)

 

Vi har haft en hel del sitsdiskussioner i stallet de senaste dagarna och ett kärt och alltid lika återkommande ämne när jag tränar mina elever är sitsen. I min dressyrvärld är vår sits; det vill säga hur vi sitter och hur vi inverkar på hästen (som rubriken lyder) A och O! Det må kanske i vissas öron låta tramisgt eller rent av onödigt; men tro mig - utan en god sits kommer du inte komma särskilt långt i din utveckling som ryttare - och ekipage för all del. Vad jag främst ser som ett stort problem hos många ryttare är deras kroppshållning - många blir krokryggiga i sadeln och liknar vad jag elakt brukar kalla Ringaren i Notre Dame. En puckelryggad ryttare inverkar på flera negavita sätt på hästen. Dels hamnar man ofelbart i "framstupa sidoläge" och lägger således sin kroppstyngd på främre sittbenen. En mer upprest position i sadeln får genast kroppstyngden att placera sig på de bakre sittbenen; just där du ska ha din tyngd. Jag kan dessutom slå vad om att en puckelryggad ryttare spänner sig vilket därmed skapar spänningar i både armar, mellangärde och ben (lår, knä främst). Jag brukar säga till mina elever att de ska tänka skulderbladen ihop, lyfta upp sitt huvud och inta en position som söger "här kommer jag". Den ryttare som intar denna hållning får genast en mycket bättre position i sadeln och inverkar plötsligt på ett helt annat sätt (se grön linje på fotot nedan). Om man tänker att man ska försöka aktivera hästen bakifrån så faller det sig naturligt att en puckelryggad ryttare definitivt inte kan påverka några bakben.

Nästa kära detalj som jag väldigt ofta ser hos ryttare är fel handställning och fel inverkan med handen. För det första ska linjen från armbågen fram till hästens mun vara spikrak (se röda linjen på nedanstående bild). Denna linje får inte vara bruten. Många ryttare rider, som jag ser det, med alldeles för högt buren hand  (något man kan göra när man har en häst som går i hög form). En högt buren hand på en häst som går i normalläge kommer innebära en bruten linje och sannolikt sitter den ryttaren och "bär" runt på hästens huvud inklusive några hundra kilo till...

Nästa vanliga problem när vi talar om händer är detta med att ha ständigt kontakt med hästens mun. Självklart ska man kunna "klappa" hästen på halsen för att kolla så att den inte hänger i handen. (Men det är ett helt annat kapitel). Nu talar jag alltså om gummibandet du har fram till hästens mun. Det får under inga omständigheter vara någon form av glappkontakt fram till munnen - men det får absolut inte heller vara någon betongfast hand som absolut inte fjädrar. Tänk gummiband och tänk ständigt kontakt.

Ett tredje vanligt problem med handen hos ryttare är handen som inte kan vara stilla. Det här gäller ofta ryttare som har en dålig balans vilket medför att de håller balansen i handen. När de skumpar i sadeln skumpar handen med och när de rider lätt lyfter de handen. Detta gör hästens mun orolig och den tidigare gummibandskontakt jag talade om liknar mest en gammal båttamp som sladdrar runt som en överkokt tagliatelle. 

Många ryttare som spänner sig i sadeln har en grundproblematik som egentligen inte sitter i varken ben eller hand eller överlivsposition; problematiken sitter i bäckenet. Det är nämligen så att mycket av den sitsproblematik som uppstår kommer från att ryttare är svaga i sitt bäcken och därmed inte öppnar upp tillräckligt. Detta brukar synas tydligt eftersom de här ryttarna ser ut att sitta ovanpå hästen och inte "i" hästen. En annan vanlig indikator på att man inte öppnat upp i bäckenet är att man spänner benen, alltså; man drar upp sina knän, låter hälen komma upp och tån peka utåt. En ryttare som öppnar upp i sitt bäcken blir mycket mer avslappnad i hela sin position och benen hänger tungt ner precis som de ska. Hälen blir lägsta och tyngsta punkt och man klämmer inte åt runt hästen, varken med vad, knä eller lår.

Det är i alla fall min syn på sitsen! Vad och hur tycker du?

Efter gårdagens lektion for jag direkt till stallet där Herr Grå väntade på mig :o) Efter sedvanligt stallbabbel hamnade den grå gossen i spolspiltan där jag förberedde för dagens ridpass. När han var redo för pass, iklädd sina vita lindor och vitt schabrak (vad annars, haha) - så traskade vi bort mot ridhuset där jag hittade en bänk så att jag kunde svinga mig upp i sadeln. Skrittade först ut en liten runda runt åkrarna och sedan fortsatte jag passet på gräset. Här var det full kommers minst sagt! Det kändes nästan som en äkta framridning :o) Fullt med dressyrekipage vart man än vände sig!

Jobbade på med lite av varje och Aramis kändes riktigt fin. Satte lite tryck under dojorna ibland, fångade upp och tryckte på igen. Han svarade med härlig trav. Red en del galoppslutor - härligt flyt. Och avslutade med några byten och ingång i piruettarbete. Jag sätter honom bara två steg och sedan går jag ur igen - han svarade riktigt fint och samlade sig precis tillräckligt. Ibland översamlar han sig och tappar bjudning men då rider jag bara ur piruetten och börjar om igen.

Jag har klurat lite på klassvalet de senaste dagarna och främst efter träningen häromdagen har jag kommit fram till att vi måste befästa bytena ytterligare innan jag ger mig ut och gör bort mig :o) Hahahha! Jag talade främst med min kära stallvän M och vi diskuterade fram och tillbaka. Aramis behöver ju definitivt stärkas - det märks främst när man kommer in på åttametersvolter i samlad galopp - han blir aningens valpig. Det märks också på raka linjer i samlingen, det är en stor kropp och även om det gått framåt i ett rasande tempo sista tiden så måste man också ha i åtanke att han måste hinna med kroppsligt att stärka sig. Så jag jobbar på ett tag till med bytena och stärkande arbete och siktar på att gå ut i MSVB om tre - fyra veckor :o)

 

I måndags red jag, Ida och en annan tjej i stallet ut en skön runda. Riktigt skönt kvällsväder hade vi och det var mycket angenämt. Avslutade sedan med att runda av ute på gräset där Aramis verkligen gick som en liten drömhäst :o) Sadeln, sadeln - jag säger det igen! Sadeln gör underverk! När jag som bäst satt och trimmade på gräset kom M förbi och berättade hur otroligt aktiv han blivit i bakbenen - återigen; sadeln :o)  Det tackar vi för :o)

När jag var klar med Aramis hoppade jag upp på Plättebus som behövde knycklas ihop lite av matte :o) Mot slutet blev han också otroligt fin och Ida fick då hoppa upp för att rida vidare. Det såg mycket trevligt ut!

Gårdagen var en hemsk dag från början till slut och utan att gå in på några detaljer så vill jag bara be alla medryttare där ute i vårt avlånga land att vara försiktiga; ridning ÄR farligt! Träningen för J gick superbra och nu har vi börjat dra åt tumskruvarna riktigt ordentligt. Nu är formen helt på plats. Bakbensengagemanget. Svinget i ryggen. Allt sitter! Samlingen börjar likna något. NU måste Misen bara bli stark i det här. Det var en som alltid nyttig träning där vi bland annat jobbade på öppna utmed halva långsidan, halvvolt till mitten, en bokstav ner på medellinjen, halvvolt ut till långsidan och sedan diagonalsluta tillbaka till meddellinjen. Otroligt nyttig övning som dessutom är en linje i MSVB.

Nu ska jag susa till Eslöv där jag har en elev och sedan bär det av raka vägen till stallet :o)