FY FASEN VAD JAG ÄR FÖRBANNAD!!! Gah - det finns nästan inte ord för hur ARG jag är. Men samtidigt är jag så innerligt glad och tacksam. Vilken kombo va   

Vi tar det från början! Kom upp till stallet i god tid, började prata med mina kära stallvänner och efter lite babbel med flickorna blev det matsättning och därefter placering av en stycken lång Grå häst i stallgången. Efter att ha lagt tävlingsschabrak på ryggen, dagen till ära (!), fyra stycken kritvita rentvättade lindor på benen, nyputsade stövlar på fötterna, matchad och klar till tänderna var vi båda redo att anta denna nu oerhört efterlängtade stund med vår högt älskade tränare! Det var ju någon gång under sekelskiftet som jag senast tränade för honom... (Nåja, det var i början av december - nästan samma sak!).
Började skritta fram i djup form och nästan direkt började den förbenade vänstersidan att strula och Aramis stod emot min drivning i vänstersidan. Nej - här behövdes HJÄLP! Och det NU! Vilken otroligt bra tajming då att vi hade träning inplanerad idag :o) När det så var dags att börja träningen så följde följande dialog:

J: hur går det?
Jag: (mullrade fram, arg som ett BI,) "förbaskade vänstersida". Han tar ju för bövlingen inte drivningen! Bah!
J: Men hur är det med rakriktningen?
Jag: Ja men den skiter jag i nu för nu vill jag ha igenom min häst i vänstersidan, när jag har det så kommer rakriktningen som ett brev på posten...

Inte ett ord från tränaren. Bara en enda order: Rid upp på långsidan, håll hästen på spåret (med alla fyra i samma spår) och ställ honom ENBART i nacken (började i vänstervarvet). Fick arbeta ordentligt med att se nackstycket som tenderade att försvinna ner. Uppresande tygeltag! Och INTE FASTNA I TYGELTAGEN!!! Se nosvinge och ögonbåge. Pust och frust. Att det var så här jobbigt att rida denna till synes "enkla" övning. En övning som Edvard Gal för övrigt tränade på halva svenska eliten som ingick i hans clinic under GHS. Inte allt för många klarade av den (vilket idag känns synnerligen tröstande).

När Aramis började lossna i nacken och matte slutade med att helt och hållet stirra sig fullkomligt BLIND på vänster bakben; ja då började jag plötsligt få tillbaka min gamla vanliga positiva häst. Med så härlig gång. Och nästan ingenting i handen. Och med näsan i lod.

Vad kan vi då dra för slutsatser av dagens träning?
- Att jag den senaste tiden blivit som en ettrig bålgeting som vill ALLDELES för mycket och dessutom gått tillbaka till grottstadiet och med detta rider som man gjorde i Sverige på 1980-talet. Det vill säga; banka på hästen och rid in i handen - bah! Jag måste lära mig detta nu! Att fånga upp allt i handen (och dessutom vara stark som jag mycket lätt blir) medför bara att jag förflyttar BAK Aramis bakben längre och längre bak. Istället för som jag trodde; att jag flyttade dem längre och längre in under kroppen.
- Alltså; förbindelse fram JA - men ICKE så makalöst mycket som jag vill. Det ska vara lätt, det ska vara oerhört lätt. Sytrådslätt.
- Jag har alltid sagt att Aramis blir så "vinglig" av den här lite ettriga ridningen. Varför blir han då det? Jo, det blir han för att jag klipper av honom någonstans på mitten där framdelen blir väldigt låst (pga min starka hand) och bakdelen helt och hållet lever sitt eget liv, den dansar till höger den dansar till vänster. Och varför gör den det? Därför att den får inte plats under kroppen eftersom frambenen rör sig så kopiöst långsamt och inte alls så lätt som man vill.
- Alltså; lätta fram!
- Viktigast av allt: Bli INTE hängande i ett tygeltag!
- Om jag ska vara "stark" och ha massor i handen nu - hur ska det då se ut när jag behöver samla upp mellan en passage - och piaffövergång?   

Puh!

Nej god vänner! Nu blir det nertaggning och så ridning med lätta hjälper! BASTA!

Nattinatti mina vänner

 

Igår var det så återigen dags att ge sig i kast med den mer och mer uppmjukade vänstersidan (fast egentligen är det ju högersidan som han är svagare i eftersom han har kortare muskler på denna sida om halsen, i gengäld blir alltså vänster bakben svagare och det är ju de facto det här jag arbetar med). Det fick bli en uteritt i det härliga vädret, först skritt på asfalt och därefter jobb-jobb på gräsvägarna runt åkern vid stallet. Jag fick igenom honom riktigt riktigt bra efter en stund och han marcherade på i en härlig trav måste jag säga. Han blir lite smått sur på mig när jag kommer åt den svaga sidan :o) Avslutade med galopparbete inne i ridhuset där jag bland annat fick till en riktigt fin galoppsluta på diagonalen följt av ett klockrent byte :o)

Sedan fick Herr Grå skritta av och stallmöte väntade. Häromdagen filmade snälla Ida-medryttare mig när jag longerade Aramis. Han ser förvisso inte så totalgalen ut (även om slutet bjussar på lite bus). Men energin är det inget fel på, haha!

Ikväll är det träning och lång träningsrapport väntar!

Ha en härlig dag!