Haha - idag skulle jag alltså praktisera modern ridning och INTE gammal 80-talsridning. Nu är det ju (som väl är) inte så att jag måste lägga om hela min ridstil, ställa in samtliga tävlingar och gå på konverteringsläger i tre månader :o) Tack och lov var det väldigt enkelt åtgärdat och dagens ridpass var verkligen en allt igenom härlig, positiv och trevlig upplevelse! Inte en enda 90-årig Djursholmstant så långt ögat nådde (hoppas att hon åkt hem för övrigt). Aramis dansade fram härligt aktiverad och så positiv och glad! Formmässigt gick han också precis som jag vill; med nacken som högsta punkt och fin förbindelse mellan hand och skänkel följt av en aktiv rygg, stabil och rak (inget vinglande), fina framben och näsan i lod.

Började dagens pass med att rida ut en fin runda i det vackra vädret, därefter rundade jag av med mycket nyttig övning i ridhuset. Ställning i nacken långsida upp och långsida ner och efter detta bakdelsvändningar och sedan ställning i nacken en bit innanför spåret - mycket svårare här eftersom vi inte hade väggen att luta oss emot.

Nu känns det riktigt bra igen :o)

 

Nu börjar det kanske, kanske komma en ljusning på sadelhimlen! Livet ler åt mig igen, haha! Nej men skämt å sido; jag har hittat en sadel som jag ska få låna hem nu ett par dagar. Saken är nämligen den här: jag STORTRIVS i den fina Rosesadeln och jag är så OERHÖRT evigt tacksam att jag fått den stora förmånen att faktiskt rida i och testa sadeln! Det finns ett enda litet aber och det är att kåporna är i kortaste laget (jag med mina maratonben fastnar med kanten av stöveln vid kåpan). Hur som helst så vet jag nu att Aramis trivs kanonfint i en Rose Equipe och det är självklart huvudsaken! Men jag kan inte låta bli att undra hur han skulle kännas i en (trumvirvel) Chlideric DI; nämligen denna sadel som Aramis gick med innan jag köpte honom.

Så nu go vänner; back to sadelprovarridning! Imorgon startar vi upp med Childeric DI.

Håll tummarna! Eller hur jag ska säga :o)

Bjussar på lite härlig George Benson i väntan på nästa sadelrapport!

Igår var det dags för mina två lurviga dressyrhästar att få nya dressyrskor på hovarna. De fick, som vanligt, classic roller och båda skötte sig exemplariskt under hela skoningen. Rigoletto passade dessutom på att sträcka ut sig när hovslagaren skulle lyfta hovarna, haha. Ser så kul ut när de sträcker benen rakt bak - bara att gilla läget och hänga med :o) Rigolettos bockhov såg väldigt fin ut och den högre trakt han plötsligt ådrog sig i oktober förra året är nu som bortblåst. Skönt!


När jag underhållit hovslagaren och sett till att han fått något varmt att dricka bokades ny dag och därefter ledde jag ut båda hästarna till en större gräshage där de fick njuta i den härliga vårsolen. De fick båda en välförtjänt vilodag och själv stack jag ut för att jobba ordentligt med Zäta som sedan nannade gott när vi kom hem. 

 

Nu var det länge sedan jag hade diskussionsämne här på bloggen; egentligen är inte förestående ämne ett diskussionsämne i den meningen - det är mer en nyfiken fråga som jag hoppas att många av er kan besvara!

Jag undrar (med tanke på gårdagens träning för undetecknad):

- Hur kritisk är du när det kommer till din egen ridning?
- Vilka är dina svagheter?
- Hur jobbar du med dem?
- Hur tar du kritik?

Hoppas, naturligtvis, att så många som möjliget kan "bjuda" på sina svagheter och berätta lite kring hur ni resonerar kring ovanstånde!

 

FY FASEN VAD JAG ÄR FÖRBANNAD!!! Gah - det finns nästan inte ord för hur ARG jag är. Men samtidigt är jag så innerligt glad och tacksam. Vilken kombo va   

Vi tar det från början! Kom upp till stallet i god tid, började prata med mina kära stallvänner och efter lite babbel med flickorna blev det matsättning och därefter placering av en stycken lång Grå häst i stallgången. Efter att ha lagt tävlingsschabrak på ryggen, dagen till ära (!), fyra stycken kritvita rentvättade lindor på benen, nyputsade stövlar på fötterna, matchad och klar till tänderna var vi båda redo att anta denna nu oerhört efterlängtade stund med vår högt älskade tränare! Det var ju någon gång under sekelskiftet som jag senast tränade för honom... (Nåja, det var i början av december - nästan samma sak!).
Började skritta fram i djup form och nästan direkt började den förbenade vänstersidan att strula och Aramis stod emot min drivning i vänstersidan. Nej - här behövdes HJÄLP! Och det NU! Vilken otroligt bra tajming då att vi hade träning inplanerad idag :o) När det så var dags att börja träningen så följde följande dialog:

J: hur går det?
Jag: (mullrade fram, arg som ett BI,) "förbaskade vänstersida". Han tar ju för bövlingen inte drivningen! Bah!
J: Men hur är det med rakriktningen?
Jag: Ja men den skiter jag i nu för nu vill jag ha igenom min häst i vänstersidan, när jag har det så kommer rakriktningen som ett brev på posten...

Inte ett ord från tränaren. Bara en enda order: Rid upp på långsidan, håll hästen på spåret (med alla fyra i samma spår) och ställ honom ENBART i nacken (började i vänstervarvet). Fick arbeta ordentligt med att se nackstycket som tenderade att försvinna ner. Uppresande tygeltag! Och INTE FASTNA I TYGELTAGEN!!! Se nosvinge och ögonbåge. Pust och frust. Att det var så här jobbigt att rida denna till synes "enkla" övning. En övning som Edvard Gal för övrigt tränade på halva svenska eliten som ingick i hans clinic under GHS. Inte allt för många klarade av den (vilket idag känns synnerligen tröstande).

När Aramis började lossna i nacken och matte slutade med att helt och hållet stirra sig fullkomligt BLIND på vänster bakben; ja då började jag plötsligt få tillbaka min gamla vanliga positiva häst. Med så härlig gång. Och nästan ingenting i handen. Och med näsan i lod.

Vad kan vi då dra för slutsatser av dagens träning?
- Att jag den senaste tiden blivit som en ettrig bålgeting som vill ALLDELES för mycket och dessutom gått tillbaka till grottstadiet och med detta rider som man gjorde i Sverige på 1980-talet. Det vill säga; banka på hästen och rid in i handen - bah! Jag måste lära mig detta nu! Att fånga upp allt i handen (och dessutom vara stark som jag mycket lätt blir) medför bara att jag förflyttar BAK Aramis bakben längre och längre bak. Istället för som jag trodde; att jag flyttade dem längre och längre in under kroppen.
- Alltså; förbindelse fram JA - men ICKE så makalöst mycket som jag vill. Det ska vara lätt, det ska vara oerhört lätt. Sytrådslätt.
- Jag har alltid sagt att Aramis blir så "vinglig" av den här lite ettriga ridningen. Varför blir han då det? Jo, det blir han för att jag klipper av honom någonstans på mitten där framdelen blir väldigt låst (pga min starka hand) och bakdelen helt och hållet lever sitt eget liv, den dansar till höger den dansar till vänster. Och varför gör den det? Därför att den får inte plats under kroppen eftersom frambenen rör sig så kopiöst långsamt och inte alls så lätt som man vill.
- Alltså; lätta fram!
- Viktigast av allt: Bli INTE hängande i ett tygeltag!
- Om jag ska vara "stark" och ha massor i handen nu - hur ska det då se ut när jag behöver samla upp mellan en passage - och piaffövergång?   

Puh!

Nej god vänner! Nu blir det nertaggning och så ridning med lätta hjälper! BASTA!

Nattinatti mina vänner

 

Igår var det så återigen dags att ge sig i kast med den mer och mer uppmjukade vänstersidan (fast egentligen är det ju högersidan som han är svagare i eftersom han har kortare muskler på denna sida om halsen, i gengäld blir alltså vänster bakben svagare och det är ju de facto det här jag arbetar med). Det fick bli en uteritt i det härliga vädret, först skritt på asfalt och därefter jobb-jobb på gräsvägarna runt åkern vid stallet. Jag fick igenom honom riktigt riktigt bra efter en stund och han marcherade på i en härlig trav måste jag säga. Han blir lite smått sur på mig när jag kommer åt den svaga sidan :o) Avslutade med galopparbete inne i ridhuset där jag bland annat fick till en riktigt fin galoppsluta på diagonalen följt av ett klockrent byte :o)

Sedan fick Herr Grå skritta av och stallmöte väntade. Häromdagen filmade snälla Ida-medryttare mig när jag longerade Aramis. Han ser förvisso inte så totalgalen ut (även om slutet bjussar på lite bus). Men energin är det inget fel på, haha!

Ikväll är det träning och lång träningsrapport väntar!

Ha en härlig dag!

Härlig vecka stundar! Analysarbete med uppsatsen hägrar och jag börjar se slutet på detta nu 75 sidor långa livsverk (trots att analysarbetet är en ganska rejäl del av uppsatsen - uppsatsens hjärta så att säga). I eftermiddag bär det av mot stallet vid 15.30-tiden och klockan 18.00 är det stallmöte med både stora och lilla stallet. Idag lyssnar jag på underbar jazz; bjuder på ett smakprov :o) Ha en härlig måndag!

Hujeda mig. Här sitter jag nu med armar som skulle göra vilken orangutang som helst grön av avund. Aramis låg på så in i sjuhelsikes idag.

Nåja. Dagen började i alla fall med mockning och matsättning, därefter spolning av fyra stycken lerben följt av rykt och lindning. Däremellan några pussar på mulen. När sadel och träns var på plats hoppade jag upp på min vita springare och susade iväg i det otroligt vackra vårvädret. Aramis fick, istället för att teleskopskritta, skritta så fint i en rund form och ju längre vår lilla runda gick desto jobbigare blev matte där uppe på ryggen. Det är väl tusan att man inte bara kan få skritta på lång som ett ånglok (är ett ånglok långt förresten?)... Att man JÄMT och STÄNDIGT MÅSTE placera de där långa och spretiga pinnarna till bakben UNDER kroppen. Bah! (Sagt av Aramis). Nej, jag fick vara lite envis med min vänstersida idag. MakaroniAramis var nämligen och hälsade på och det tolererar vi icke!

Så efter idogt arbetande med vänstersidan IN i handen och accepterande av framåtdrivande (och inte bara fullt ös medvetslös fram utan under sig upp) (det är det som är svårigheten) så kom öven vänster rygghalva upp i normalnivå och jag placerades korrekt i sadeln. Aramis bjöd på fint (lite för fint dock) och mot slutet av banvallen kunde jag nästan inte hålla honom. STARK är han! Läste i bloggen i tidigare inlägg att han även förr har varit stark på detta bett. Nej - det blir mitt vanliga Sprengerbett imorgon!

Väl hemma var han skummande vit hela han efter allt skum från munnen, men oj så otroligt elastisk, mjuk och rörlig. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det kommer inte som någon överraskning att det blir ett par dagars riktigt slavgöra innan vi har en mjuk och följsam pålle igen efter några dagars vila. Haha! Det är härligt att veta att allt arbete man lägger ner grusas på några futtiga dagar :o) *ASG*

Nej mina kära vänner - nu ämnar undertecknad göra sig en stor och härlig kopp te och till detta en och en annan Finsk Pinne. Sedan är det slummerdags! Hoppas ni haft en härlig helg! Har ni tävlat? Berätta :o)