Allstå idag har jag varit med om något mycket märkligt... (eller ja, alltså SÅ märkligt är det kanske inte, haha)! Låt mig berätta :o)

När Aramis var redo för dagens ridhuspass och all utrustning var på plats vandrade vi tillsammans över till ridhuset. Här var det full kommers med sadelutprovning, träningar, longering och ridning. Aramis skrittade på jättefint genom kroppen, han var väldigt sansad och harmonisk och jag kände verkligen att han klev på utan spänningar och annat skumt. Började samla ihop honom efter ett tag och arbetade på mycket, som vanligt, med att få honom igenom i sidorna. Han var väldigt rund och fin och efter en stund formade han sig kalas i sidorna. Efter lite uppmjukande travarbete - som för övrigt kändes väldigt harmoniskt och lugnt - så började arbetet. Och det är här vi kommer till dagens märkliga upplevelse; 300 % välvd rygg. Och så jag någonstans där högst uppe balanserandes på den välvda ryggens "topp". Jag har ALDRIG tidigare känt en så oerhört välvd rygg under mig - det kändes ungefär som att Aramis skulle gödsla - i kubik.

Som väl var, var min kära tränare där och kunde se det hela. Han bekräftade att Aramis var väääääldigt avslappnad och härligt rörlig, att han var väldigt välvd i sin rygg och han utropade också "köp sadeln". Han sade att han hade höjd i sin trav - inte raka framben som vi vill förkasta :o)

Ja, Aramis kändes super! Men, jag kan inte sluta undra. Den här SUPERvälvda ryggen... Det var liksom så otroligt påtagligt. Jag har aldrig känt det förr. Dagens stora frågetecken:

- Är det så att Aramis för första gången i världshistorien tillåts att komma upp och arbeta med sin rygg?
- Eller är det så att han sköt rygg? Det kanske var superobehagligt? Men hade han då varit så avspänd och rörlig?

Haha :o) Jag säger då det! Rena rama i-landsproblem :o) Nu är det soffan och en god kopp te här!

Sussa sött alla ni!

Vet inte om jag vågar se ljuset i sadeltunneln, om det finns där eller om det lurar mig? Det vet jag förstås först om tidigast en vecka. Men hittills kan jag säga att gårdagens ridpass går till historien som det mest avslappnade och avspända. Nej Aramis var inte trött eller slö - inte avslappnad så :o) Utan ryggen - under arbete - så kopiöst välvd och aktiv, rörelserna - så avspända, så mjuka. Och halsen - välvd och härligt sökande framåt neråt. Självbärig. Schwung. Balanserad. Så fin och så avspänd att FLERA olika människor (fyra stycken för att vara exakt) - oberoende av varandra - faktiskt kom fram till mig och berättade hur makalöst rörlig och avslappnad han såg ut. Naturligtvis är jag själaglad - men vis av skadan vågar jag inte ännu riktigt ropa hej. Dagens objekt var en Equipe Rose.

Dagens to do blir att:

- Byta från Sprengers tredelade vanliga tränsbett till muffbett
- Köpa Spillers Happy Hoof till Plättebus
- Köpa Relax Me till nervösa Misen :o)

Hoppas ni får en strålande härlig måndag! Håll tummarna inför dagens pass :o)