Idag skulle Aramis alltså få löshoppa. När han var inlindad och försedd med boots gick han ut med mig och medhjälpare i ridhuset där vi (alla tre) påbörjade löshoppningsbanebyggnation. Aramis följde nyfiket (lös) efter oss och undrade vad för spännande som stod på. Han tyckte plastsnöret var lite halvspöklikt, men reagerade inte nämnvärt. När byggnationen var färdig och första hindret (cirka 24 cm högt) uppsatt ledde jag in Aramis i fållan och smackade på. Efter att ha stannat och studerat hindret ett par gånger tog han ett elefantkliv över, på andra sidan väntade min medhjälpare med äpplen i spann (vilket snart skulle bli det enda som gjorde att Aramis hoppade). Efter att han hoppat över uppvärmningshindret några gånger höjde jag till hiskeliga 60 cm, detta blev dock i högsta laget för en dressyrhäst som Aramis och jag fick sänka 10 cm för att han överhuvudtaget skulle tänka på att ta sig över. När han studerat hindret några gånger beslutade han sig för (med mig i släptåg) för att hoppa. Och efter detta språng tror jag att poletten ramlade på plats. Det blev flyt i hoppningen och ingen tendens till att stanna fanns. Vi avslutade där och Aramis fick pusta ut. Till kvalitetsbedömningen ska han kunna hoppa 130 (!)(!)(!). Nåja, jag tänker då inte riskera hästen för den höjden, det är i alla fall en sak som är säker. Vi kämpar på fram till mitten av september då det är dags.

Förresten, jag har beslutat mig för att starta enbart kvalitetsbedömning. Det känns som det absolut mest vettiga alternativet. Jag vill inte hasta fram några supergångarter (som ändå inte finns idag) på en häst som inte är redo för det. Nej, vi tar kvalitetsbedömningen som en riktigt rolig dag tillsammans och stirrar oss inte blinda på några överväldigande resultat. Aramis ska hålla i många år ;)

Idag var det åter en sådan där härligt hiskeligt varm sommardag som vi svenskar ännu inte riktigt vant oss vid. Allt som ska göras går liksom i slowmotion, likaså ridningen. Passade idag på att arbeta igenom Aramis ordentligt i skritt. Vi började med att skritta ut en runda (20 minuter). Rundade sedan av på banan i cirka 10 minuter. Jobbade mycket med shoulder-in, framförallt på vår lilla uteritt. Längs med grusvägen fick han arbeta på med att komma in och ta i med, framförallt, vänster bak in under kroppen. Han blev sååå fin efter detta arbete! Det avslutande arbetet på banan gick främst ut på att flytta framdelen, tänkt början till bakdelsvändning. Gick super, han reagerade kanonfint på sidförande och arbetade på riktigt fint. Avslutade med ett varv i trav och han kändes mycket balanserad och fin. Imorgon ska vi arbeta med löshoppning.

Det var en helt underbar sommardag idag, en sådan dag man bara inte får låta passera utan att man har ridit en lång och härlig galopp i vattenbrynet medan solen sakta sänker sig. Sagt och gjort.

Idag skulle Aramis få stifta närmre bekantskap med det stora och skrämmande havet. Lastning från stallet gick lysande över förväntan. Aramis traskade i princip rakt på trailern och personal där bak kunde stänga i lugn och ro medan jag proppade Aramis mun full med müsli. Färden till stranden (åktid cirka 10 minuter) gick super. Avlastning gick finfint. Plockade av skydd och började sadla (okej han stod inte och sov i ett hörn, men var fullt hanterbar). Dumt nog var det ett tiotal hästar som stökade runt i närliggande hagar och stirrade upp Aramis lite, men med viss uppläxning höll han sig fint på mattan. Svingade mig upp i sadeln och styrde mot stranden. På väg mot stranden skulle ett antal spännande delmål passeras, bland annat en restaurang med barn, barnvagnar och hundar. Gick finfint. En minigolfbana fanns där också, blandat med ganska mycket trafik (bilar, cyklister och gångtrafikanter). När Aramis så fick syn på havet blev han kusligt stor, han höjde upp halsen och spanade in det stora mörka eeeeenorma "fält" som bredde ut sig ett par hundra meter framför honom. Han blev så nervös att han bara blev tvungen att gödsla. Allt gick kanon på väg ner till stranden, Aramis älgade på i högt skrittempo och snart var vi framme vid stranden. Vi började (med pappa som draghäst) med att plaska i en större vattenansamling, vilket gick kanonbra. Gick där några varv och Aramis verkade inte bry sig nämnvärt om vattnet varför vi ökade svårighetsgraden och vandrade ut mot havet istället. Det var inga som helst problem att få Aramis att gå ut i havet, han traskade på som om han inte gjort annat. Vi gick ut en bit över knäna och provade att trava några meter också. Vattnet stänkte om oss och Aramis tyckte det hela var väldigt spännande. Avslutade med att galoppera i vattenbrynet, heelt underbart! Lastningen hem gick något sämre, men han klev upp efter några om och men.

Jag tror att Aramis kommer att sova väldigt gott i natt ;)

Har idag tränat för J-O. Var helt slut efter detta pass, även om vi faktiskt inte red lika länge som vanliga träningar för J-O. Jobbade mycket på att få Aramis sansad första tiden på passet, han var lite "pigg i luvan", men absolut helt och hållet ridbar ändå. Behövde bara jobba lite extra på att få honom att varva ner, travade nämligen på i ett hejdundrande tempo. Tränade utomhus idag på en fantastisk utebana med ett gudomligt underlag. Under ridpassets gång var det tämligen rörigt i mijlön runt omkring oss. Jag kan bjuda på en del av det som skedde under passet:
- Två westernryttare på varsitt sto steppade runt och skulle passera på den grusväg som leder utmed hela ridbanan där jag red.
- Traktor med ensilagebal som körde förbi på samma väg.
- Moped x 2 som passerade på samma väg.
- Tömkörningsekipage som passerade förbi banan 2 gånger, plus en extra gång inne i ett buskage som leder utmed kortsidan på banan.
- Hoppryttare som kantrade på banan i början av passet (hästen var väldigt stimmig pga nyss nämnda störningar).
- Dam som kom förbi, ledandes på hennes häst och stannade för att beta den någon meter från banan och titta på en tid när jag tränade - försvann efter 10 minuter.
- Annan dam som dök upp utmed banan och plockade bort en grill som stod placerad precis utanför banan.

När jag funnit rätt trav (=rätt takt, rätt tempo och rätt form) kunde vi börja jobba på riktigt. Jobbade med skänkelvikningar i trav, övade på halter - Aramis har svårt för att stå stilla i halter (flyttar gärna ett steg bak). Viktigt att jag i traven hittar den form där Aramis inte "krullar" ihop sig och där jag hela tiden har ett ärligt stöd i handen. Han får inte gå och fuska, då släpper han ryggen och arbetar således inte genom kroppen. Travarbetet idag gick mest ut på att jobba i rätt form och takt. När galopparbetet tog vid började vi jobba på stora mittvolten där jag reglerade form och tempo, framförallt genom att plocka upp honom stundtals för att snart lägga ner formen igen. Vi avslutade passet med härliga längningar i galopp utmed båda långsidorna på banan. Sedan skrittade jag av honom i en först kontrollerad form, åtföljd av långa tyglar och mycket klapp och morötter ;)

Red ut en lite längre runda idag (ca 25 minuter), veeet - ingen bra idé alls att ge sig ut på en unghäst själv :( Men den goda nyheten är att det gick bra :) Skrittade och travade på långa härliga gräsvägar och var tyvärr tvungen att vända när vi kom fram till en större trafikerad väg. Några hundra meter framför mig kluckade havets vågor mot stranden. Mitt sunda förnuft sade mig dock att jag fick vänta med att rida utmed en starkt trafikerad väg, i alla fall till vi har fått ännu mer rutin på det här med uteritter. Hur som helst så skötte han sig jättefint. Passerade läskiga vagnar med rör och bråte på, gick fram efter en halv minuts övertalning, enslig hund som sprang omkring ute på en potatisåker, hästar i sommarbeteshage och annat skoj! Avslutade hemma på utebanan ca 10 minuter i trav och galopp - kändes kanonfin. Imorgon är det träning för J-O, dum planering med ridningen, men Aramis gick ju faktiskt inte så värst hårt idag.

Jag har för avsikt att starta Aramis i kvalitetsbedömningen till hösten. Funderingar finns även på att delta i uttagning för 4-årschampionatet. De ligger dock lite knasigt till i tiden. Flyinge anordnar kvalitetsbedömning den 14 septmeber och natturligtvis anordnar Stävie uttagning för 4-årschampionatet den 13 september. Hur har man tänkt här? Jag tänker aldrig i livet ta ut min unga häst på så omfattande arrangemang två dagar i sträck.

Det finns möjligen en lösning på problemet. Den 6-7 september anordnar nämligen Österlens Hästvänner (HV) kvalitetsbedömning på Bollerup, men jag kan tycka att det är mastigt för en 4-åring att gå två så tuffa dagar, även om det är några dagars mellanrum mellan de två testerna (6-7 september kvalitetsbedömning samt 13 september uttagning för 4-årschampionatet). Usch vad svårt det här var. Ett alternativ är att man enbart satsar på kvalitetsbedömningen och lämnar 4-årschampionatet därhän. Om man eventuellt skulle (i sin vildaste fantasi) vara ett fall för uttagning till Svenskt Avel och Sportchampionat (Swede Horse), så finns ju möjligheten att kvala vidare även från kvalitetsbedömningen.

Uj, uj, uj, så svårt.

Jag har kanske inte fått tag på hästen med 10-mässiga gångarter rakt igenom, men jag har banne mig fått tag på världens bästa psyke. Och hur mycket är inte det värt? Du kan sitta på en häst med 10-mässiga gångarter och briljera men om inte psyket på hästen är bra så vad ska du då med alla dina gångarter till? Personligen tycker jag att man ibland avlar lite för mycket på gång och tittar för lite på hästens hanterbarhet, psyke, samarbetsförmåga et cetera et cetera.

Var ute och skrittade idag (ställen Aramis aldrig varit på tidigare). När vi kommit en bra bit från stallet kom vi till ett annat stall där ett par hästar gick i en gigantisk hage. Den ena hästen såg lite ängslig ut och så snart den fick se att Aramis skrittade utmed hennes hage blev hon skvatt galen. Jag har sällan i mina dagar skådat en häst accellerera från 0-100 inom loppet av så kort tid (ja det skulle väl vara Rigoletto då). Hon dundrade emot oss i ett hejdundrande tempo och jag trodde ett tag att hon inte skulle hinna bromsa före staketet. Jag bad en stilla bön och kunde inte annat än hoppas att Aramis skulle hålla sig på mattan. Aramis stod förstenad och tittade storögt på heffaklumpen som kom emot oss. När stoet kommit fram till oss saktade hon knappast ner, hon gjorde en 3-60 och drog vidare i samma hiskeliga fart, bort från oss. Så höll hon på - varv efter varv (och hagen var STOR). Aramis tyckte att det hela var ett mycket besynnerligt beteende och skrittade därifrån. Det är klart att han lyfte lite på svansen och tog ett par steg i passage, men större affär gjorde han inte av saken. Vi skrittade vidare och vände 400 meter efter hagen och skrittade tillbaka till vår egen trygga gård ;)

Ridpasset fortsatte sedan på ridbanan där jag lät honom trava på i ett friskt tempo. Det låg en bom framme på banan och den passade vi naturligtvis på att passera över ett par gånger både i trav och galopp. Längde honom några steg i trav vilket går från klarhet till klarhet för varje gång.

Vi återkommer med flera nyheter kära läsare!