Du glömmer väl inte kika in på Ryttarliv? Här kan du läsa om vad som händer på Scandinavium och annat trevligt därtill! www.ryttarliv.se

Jag äger en oerhört känslig häst (Aramis). Han reagerar på minsta lilla detalj från mitt håll vilket naturligtvis till största delen enbart är bra. Ibland kan det dock vara mindre bra eftersom jag knappt kan hosta utan att det påverkar Aramis på något sätt där nere. Jag kan ibland när jag rider bli lite statisk i mitt ridsätt, detta leder inte sällan snabbt till att jag sitter och spänner mig i bäckenet vilket i sin tur leder till att Aramis blir kort och stötig i sin gång. När jag tränar för J är detta ett ständigt återkommande fenomen det här med bäckenet. Och jag får många gånger höra - släpp i ljumsken, släpp i ljumsken! Genom att släppa i ljumsken, öppna upp sitt bäcken kommer jag plötsligt ner i sadeln och min sits förbättras avsevärt. Aramis släpper spänningen i ryggen som mitt spända bäcken lett till och han kan börja röra sig större och flottare.

"Ryttarens bäcken är centrum för rörelserna och "motorn" i ryttarens sits. Det är viktigt att bäckenet hålls i neutral position och rör sig i takt med hästens rörelser" (Saxat från artikel på Hippson).

För att kunna slappna av i ditt bäcken krävs att man inte är spänd i kroppen i övrigt, man ska inte heller sitta och klämma runt hästen med lår och ben - dessa ska egentligen bara hänga ner utmed hästens sida. Hela din tyngd ska vila längst ner i ditt bäcken! Din tyngd ska vara placerad i sadeln! Stöten från hästens rygg upp i sadeln ska tas emot av ditt bäcken och fångas upp av dina magmuskler. Du ska inte "hoppa" och "studsa" i sadeln - snarare svikta i mellangärdet.

Lycka till med att slappna av i ditt bäcken!

Igår var jag av en eller annan anledning inte så sugen på att blogga, motivationen tröt så att säga. Hur som helst så var jag ute i ett bedrövligt snöunderlag, djupt och förskräckligt på alla dess sätt och vis och lyckades hur som helst med konststycket att tappa en sko (nåväl, inte jag utan snarare Aramis). Väl hemma kunde detta konstateras och efter några svordomar åt den här snön som vägrar att retirera kunde jag också konstatera att Passiersadeln ligger URUSELT på Aramis! Turligt nog rider jag inte i denna alls just nu, men det är ju synd att ha en så dyr sadel hängandes utan att använda den. Det var gårdagen det!

Idag: Aramis lindades i fyra vita lindor och sadlades med sitt nya Kingslandschabrak - allt under tiden som jag och Archie-Birgitta förde intressanta diskussioner! Jag kunde tyvärr inte stanna kvar så länge som jag hade önskat eftersom jag ville hinna ta några varv i ridhuset innan hoppträningen skulle börja (inte min hoppträning). Skrittade fram en något förkortad version och började snart trava. Traven kändes nöjaktig men jag krävde inte särskilt mycket eftersom Aramis är en lång och stor häst som kräver sin uppvärmning. Efter tio minuters trav hade jag Aramis väl inramad och han kändes fin. Galopperade längs fyrkanten och satte honom ett par varv på volten, han svarade fint. Hoppade ett par studsserier och skrittade sedan av. En glad och nöjd Aramis hade nog gärna jobbat på ett tag till, arbetsmyra som han är. Det blev 20 minuter - perfekt tyckte jag med tanke på att han nog har lite känningar i benen idag efter gårdagens sanslösa snöäventyr. På gensyn gott folk!
    

Tack för alla trevliga- och ibland mindre trevliga kommentarer! Jag orkar dessvärre inte besvara er alla en och en - skriver därför ett inlägg och hoppas att jag på detta formidabla sätt ska kunna svara er alla var och en på något sätt ändå! (Vissa kommer att besvaras direkt i inlägget)

Vi börjar med PS:
För det första! Jag har haft ENORMA bekymmer med min häst Aramis och hans högersida - om det gått dig obemärkt förbi, vänligen titta tillbaka i min lilla dagbok. Och ja - bloggen har sista tiden fullkomligen översvallats med beröm till min fina häst, men det är väl knappast konstigt när han nu har behandlats för "sned ram"? Det är väl snarare bara roligt att läsa (torde man tycka) om hur utvecklingen går framåt? Du behöver nog inte vara orolig PS - det kommer med största sannolikhet rejäla bakslag för mig och Aramis också. Sådana har jag haft så det räcker och blir över med min före-detta tävlingshäst Rigoletto som kastade av mig i tid och otid, vurpade i hagen och skadade sig för all framtid (på grund av detta rids han fyra dagar i veckan av min medryttare, mer ska han inte gå i dagsläget). Det är smällar man får ta som ryttare, vi vet alla att dagen kommer. Själv passar jag istället på att njuta så länge det går bra.

Vidare vill jag säga några ord till K (vars kommentar startade "allting" med att skriva hur enformig bloggen är med allt mitt "malande" om "hur traven tog vid..."). K får mer än gärna kritisera mitt sätt att skriva, men jag måste sälla mig till skaran och vidhålla att trivs du inte med att läsa min blogg - varför då stanna kvar och reta upp sig på den? Personligen läser jag inte bloggar som jag av en eller annan anledning inte kan förlika mig med, tycka om, retar upp mig eller på ett eller annat sätt är ointressanta för mig. Jag skulle personligen inte komma på tanken (om inte skribenten uttryckligen bett om det) att kritisera en annan persons blogg eller skrivna verk. En blogg skiljer sig från mängden kan jag tycka, en blogg består av tankar, funderingar och känslor - det handlar inte om en ledarsida (inte min blogg i alla fall) - och passar det inte; läs inte (mycket enkelt, kan tyckas).

Beträffande Birgitta och hennes kommentar vill jag säga följande: jag bad K uttryckligen att komma med konkreta förslag till en förändring av bloggen och Birgitta kom med konkreta förslag! Jag har anammat dina förslag, tagit mig några funderare men ändå - efter lite velande - kommit fram till att ni nog får stå ut med min "tråkiga" blogg som den är :o) Jag vet ju att du är glad för debatter (och här fick vi ju en rejäl en :-). Jag flikar emellanåt in med små debattämnen och det tycker jag är jättekul! Men en blogg som provocerar, skapar debatt och engarerar läsarna i ren provokation - njae, jag tror inte att min blogg var tänkt att bli en sådan och jag vill tro att jag fortsätter med mitt "malande" :) Med detta inte sagt att det aldrig kommer att dyka upp "heta" debattämnen (har ett på lut när denna har lagt sig, ha ha). (Vi får väl fortsätta med vårt debatterande live :o)

Till alla andra! Tusen tack för att ni står ut med att läsa om min lite malande och i viss mån lite trista vardag (nu när det går så bra, menar jag *ASG*).   Tack för er backup och er övertygelse!

Idag stod träning för J på schemat! Det var en halv evighet sedan jag tränade för J och det är alltid lite spännande (läs kusligt) och höra vad tränaren har att säga om det hela. J råkar nämligen inte vara personen som är lågmäld med det han tycker och tänker (något som jag förvisso verkligen uppskattar, även om det kan vara hårt att höra en bister sanning). Denna långa utläggning ska hur som helst sluta med att det inte blev någon bister sanning idag utan snarare en sanslöst glad och trevlig sanning   

Skrittade fram medan J avslutade passet med föregående elev. Det pågick hoppträning i ridhuset samtidigt som J tränade sin elever, plus ett par andra som red - så det var lite ont om saligheten. När Aramis skrittat fram samlade jag ihop honom och skrittade i form, han kändes oförskämt fin. Kunde lägga honom i en relativt hög form direkt och jag hade ett härligt sug i handen. Travarbetet tog vid och jag kan bara säga att han kändes kalas! Han var härligt framför hjälperna, han tog stöd på båda tyglar, han flyttade kvickt undan inner bakben för inneskänkeln och - ja kort och gott så kändes han kanon. J frågade om jag var redo att börja - och det var jag (och även Aramis). Tog av ylletäcket som jag värmt upp med och spände gjorden. Började först med att arbeta med lite övergångar mellan skritt och trav, kändes kanon. Får vara observant i högervarvet på att han inte lägger huvudet lite på sned, ställ då svagt utåt och skapa ett stöd i innertygeln. Sedan arbetade vi på lite med min sits - att jag måste komma ner i sadeln, svikta i ljumsken och slappna av. Så fort jag slappnar av i bäckenet så förbättras Aramis trav på nolltid. J tyckte att Aramis har förbättrats ENORMT och han öste beröm över den grå springaren :o) Aramis håller ihop på ett helt annat sätt nu och jag behöver faktiskt inte längre sitta och rida honom i den där låga runda formen (självklart bitvis) - nu är han stark nog att orka bära sig i en högre form. Galopparbetet gick idag ut på att minska och förstora volten runt J. Pust och frust vad det var jobbigt när vi låg på minsta storlek, ställa, böja, verka mothållande med ytter på både bog och bakdel. Här gällde det att hålla isär alla hjälper! När Aramis väl lossnade och fattade vad vi ville (= få bakbenen att sätta under) så blev han helt sagolik i formen. Travarbetet som följde var naturligtvis kanon eftersom vi fick igång bakbenen ordentligt i galopparbetet.

Sedan kom vi till passets slut och höjdpunkt :) Nu har det nämligen blivit dags för Aramis att börja trampa försiktigt. Jag satt i samlad skritt på långsidan och J gick bakom med en långpisk och petade i takt på Aramis. Det tog inte allt för många meter innan Aramis började trampa några steg här och där. Han fick massor av beröm! Vänstervarvet var klart lättast, i högervarvet kommer vår svaga högersida fram. Hur som helst så var han extremt duktig och J kallar honom en naturbegåvning :) Avslutade trampövningen med att lägga ner Aramis och rida på i en flashig trav - JISSES AMALIA OCH HIMMEL OCH PANNKAKA! DEN traven som kom ur min häst efter trampövningen var heeeeeeelt galen! Jag har aldrig någonsin i hela mitt långa liv suttit på en häst med sådan trav. Jag skrek nästan rakt ut :o) Ryggen välvs, magen kommer upp och gångarterna blir enastående (detta efter att hästen har arbetat med tramp). Sedan fick Aramis skritta av och komma in i stallet och mumsa kvällsmat! Både han och jag sussar nog väldigt sött i natt :-)

    

Idag har jag tagit mig en vilodag - och det är inte för att det är Aramis födelsedag, utan nämligen undertecknads   Vi har en så kallad "vila-oss-i-form-dag"...   Har haft en enastående trevlig dag med museibesök, jordgubbstårta och allt annat trevligt som hör en födelsedag till. Imorgon vankas det träning för J. Ska bli superroligt - det är så himla länge sedan jag tränade för honom - kan behövas nu när jag och min ståtliga grå gosse siktar på championat och annat skoj   En annan femma är hur långt vi kommer på vår väg, men man ska ju sikta mot   så kanske vi hamnar någonstans runt   Ha ha :) Jag ska fixa in en gammal film på bloggen nu. Det är förvisso en film från i senhöstas - men alltid något! Ses snart igen!

Idag gav jag och Aramis (i sällskap av K och A) ut över de skånska vidderna! Påpälsade till tusen, broddar, snösulor, lindor, boots, ländtäcke och jag vet inte allt... Skrittade iväg på en överilad och pigg Aramis. Idag tog vi rundan som går ner till fårhagarna och sedan ner till fågeldammarna - en lagom runda på 30 - 40 minuter. Hästarna fick jobba på i knähög snö och från sadeln kunde jag ana Aramis rörelser   När vi nått slutet på vår runda var hästarna lagom uppvärdma - därför svängde vi inom ridhuset och rundade av med 20 minuter markarbete. Aramis kändes lite "tung" i handen - men det är, som tidigare nämnts, inte konstigt att han blir sådan efter behandlingen. Fortsatte arbeta där gårdagens pass tog slut - främst med galoppen. Traven var nöjaktig, men vem säger att en häst ska trava för en miljon varje dag? Fick honom riktigt fin och bärig i galoppen och det där utåtpekande vänster bakben hamnade faktiskt till slut helt och hållet under den stora grå maggen   Härligt! Avslutade då och lade ner den grå. Idag fick han jobba ordentligt! Imorgon blir det därför vila   Ha en härlig helg!