Jag och hästarna vill passa på att önska alla läsare ett riktigt gott nytt år! Vi ses nästa år :o)
  

Det var vad min häst var idag :-o Började dagens pass med att skritta ut en härlig runda i det vackra vädret! Kallt och strålande solsken - underbart. Sedan red jag in på banan för att fortsätta med arbetet. Men isch vad dåligt allt gick idag :-( Ja vi hade ett riktigt skitpass skulle man kunna säga! Och det behövs väl sådana ibland också, kan jag tänka :) Och så här i efterhand är jag så irriterad på mig själv att jag inte lyssnar till den inre tränarröst som ekar i mitt huvud (ja den ekar i alla fall nu efter dagens pass *fnys* - det var väl på tiden) "ställ hästen åt motsatt håll för att skapa ett stöd i den tygel du inte får något stöd i". Sååå många gånger har vi jobbat med detta och ändå sitter man och "stirrar sig blind" på tygeln man inte får något stöd i - istället för att strunta i den sidan och koncentrera sig på sidan där man har ett ärligt stöd. Läste precis en mycket intressant artikel om Jens Fredricsson som gång på gång deklarerade att vi inte ska försöka få stöd i en sida som hästen ändå inte vill ta stöd på genom att ta i denna sidas tygel! Man får lösa det på annat sätt! Nu har jag lärt mig något (en gång för alla) inför morgondagens ridpass - jag ska strunta i högersidan (efter att ha konsulterat min tränare per telefon idag). Nu ska jag gå ut i galleriet för att fortsätta utöka mitt lerstuteri, som Natalja brukar säga :o) God Afton önskar jag er alla!
  

Jag är en sann tänkare när det gäller ridning. Och just nu är jag inne i en fas då jag funderar mycket över formen hos hästen, nu talar jag inte om den färdiga tävlingsformen - så som vi rider hästarna inne på tävlingsbanan - jag talar om den form vi ska rida våra hästar i för att bäst få de lösgjorda. Jag har tränat för många olika tränare men just nu tränar jag för två olika tränare som egentligen förespråkar två helt olika metoder att uppnå lösgjordhet på bästa sätt.

- Tränare A, kan vi kalla honom, tycker att hästen (nu talar vi om Aramis, säkert inte applicerbart på alla hästar, men jag får utgå från min egen häst) kommer till korrekt arbete genom att ridas i en välvd form (läs ej rollkur), hästen ska genom denna välvda form höja sin rygg, bli avspänd i sin överlinje och stärka sig för att sedan orka bära sig i den högre och korrekta tävlingsformen. Tanken bakom denna form (välvd och rund) hos Aramis är att om jag rider honom i en högre form, idag, släpper han ryggen, tappar bakdelen, blir spänd i sin överlinje och får den så karaktäristiska "damcykelformen".

Men...

- Tränare B, kan vi kalla honom, tycker att hästen (nu talar jag om Aramis igen) kommer till korrekt arbete om han får arbeta i en något högre form - han får alltså inte gå välvd och rund; då tappar han bakdelen. Han blir rak i kruppan och engagerar inte sin bakdel om han inte får gå i en något högre form där han enligt denna tränare får en korrekt förbindelse mellan fram och bakdel. Genom att rida honom i denna form kommer jag att få honom att sänka korset och därmed även vinkla sina haser och lätta fram.

Jag är faktiskt lite smått rådvill i detta läge - hur resonerar ni? Hade varit jätteintressant att veta!

Idag har jag kört transport mest hela dagen! Det började med ett besök hos PS som lovat mig att slå på ny sko på Aramis skolösa framfossing! Det var oerhört vänligt av honom att ställa upp med detta mitt i alla ledigheter :) Skon slogs på och ny snösula sattes dit, Aramis lastades och kördes vidare mot nya äventyr; nämligen Kullabygdens RF där vi klockan 14.00 skulle träna för J-O. Lastade ur Aramis, tog av transportskydd, sadlade och lade på ländtäcke - sedan hoppade jag upp och började skritta fram på min turbopigga springare. Han hastade fram i överilad skritt som jag ständigt fick dämpa. J-O dök snart upp och vi fortsatte in i andra ridhuset eftersom man skulle ha visning av en hopphäst i det första ridhuset. Skrittade på i form, fin kontakt med munnen och hittade takt och balans. Travade sedan igång honom, lite förutsättningslöst travarbete där fokus låg på att värma upp i båda varven, samma tänk som i skritt och så naturligtvis att sitta rakt över hästen. Lite galopparbete i friskare tempo blev det också innan ländtäcket åkte av och lektionen kunde börja på riktigt! Arbetade på med traven och fokus här låg på att forma igenom innersidan samtidigt som Aramis inte bara får vika sig i halsen och bli rak i bålen, något han gärna blir i högervarvet. Ytterskänkeln verkar mothållande, innerskänkeln flyttas fram något och ställande innetygel får inte blir statisk. Vänsteröppnor gick fint, högeröppnor var lurigare - här måste jag flytta fram innerskänkeln för att påverka framdelen - inte bakdelen! Yttertygel verkar ledande. Efter några långsidor lossnade det och Aramis började röra sig genom kroppen :) Höger galopparbete gick mycket bättre idag och här fick jag jobba med avsaktningar till trav. När lektionen var över travade jag ner Aramis och han rörde sig verkligen härligt genoom ryggen och hela kroppen. J-O sade några kloka saker idag:

- Kontrollerad rörlighet är A och O hos Aramis. Han får inte blåsa på i sitt tempo - då blir det överilat och han tappar både takt, balans och gång.
- Rörelserna kommer av lösgjordhet - inte tvärtom!
- Viktigt att det är jag som bestämmer formens och huvudets placering, likaså hur fort Aramis ska röra sig!

Lite att tänka på när jag nu ska gå ut i stallet och ge Aramis kvällsmat, utföra kvällsmockningen och ta av Back on Track-skydden från benen! Ha en strålande trevlig tisdagkväll!
  

Visst är det härligt med tappskor? Egentligen finns det ingenting som gör mig så glad som tappskor när jag nu tänker efter ordentligt... Håller ni inte med? I synnerhet har de en förmåga att:

- Helst dyka upp på fredagkväll eller lördagmorgon
- Helst innan tävling också, då är det bonus!
- Helst mitt i julledighet när alla (och då menar jag alla) hovslagare har semester
- Helst dagen innan en träning eller något annat viktigt inplanerat

Nej - mer tappskor till hästfolket. Det om detta.

Idag fick det bli en longering på gummiflisbanan (iklädd tre skor, inte jag utan Aramis alltså, hi hi). Blev ingen lång longering (långering om man nu vill dra ihop dessa två ord till ett :). Aramis såg i alla fall inte ut att vara besvärad av tappskon och rörde sig rent och fint. Imorgon åker jag till snälla PS (som ska slå på skon) för att sedan åka vidare mot Kullabygden där jag ska träna för Jan-Ove! Rapport kommer :) Nej, nu ska jag gå och lägga mig och läsa min bok! Nattinatti!

  

Det var mig ett dystert decemberväder idag, igenmulet, grått och regn - men jag hade bestämt mig för att åka till stranden redan igår; så dit det skulle vi och inget väder kunde stoppa oss! Gjorde i ordning Aramisen och klockan kvart över tolv stod han i släpet klädd för stranden :o) Han gick rakt upp på transporten och därmed klarar jag nu av lastningen helt själv! Känns oerhört skönt att kunna åka iväg på äventyr utan att vara beroende av en massa andra. Körningen till Sibirien gick kalas och tjugo minuter senare svängde jag in på parkeringen!

Aramis tittade ut från släpet och undrade förstås var han hamnat - han kände inte alls igen sig ;)

När jag fått av transportskydd och täcke vandrade vi iväg mot havet och en bit innan vi nådde sanddynerna hoppade jag upp i sadeln och Aramis lade i turboväxeln! Han gillar att vara ute på äventyr :)

Matte - nu kör vi, håll i dig!

När jag skrittat fram en bit i sanden och även passat på att klättra lite nådde vi äntligen stranden och havet!

  
Hääärligt! Nästan inte en människa i sikte och perfekt underlag! Jag skrittade en bit till och sedan tog traven vid. Aramis var härligt på bettet! Jobbade honom lite försiktigt så här i början, han kändes fin!

Sibirien är oändligt lång, att rida från ena änden till andra var inte vårt mål med dagens besök - bara att få känna lite härlig havsluft och känna sand under hovarna! Så när vi kommit en bra bit åt ena hållet vände vi på klacken med hjälp av en bakdelsvändning och satte fart tillbaka! Nu fick Aramis sträcka lite på benen i en galopp, höll dock farten väldigt kontrollerad! När jag nådde utgångsläget avslutade jag med lite dressyrarbete på den packade sanden, perfekt avslutning. Aramis kändes enastående fin och jag fick även till ett par byten! Lade sedan ner honom och skrittade upp i sanddynerna igen och gav Aramis lång (ehh, där ljög jag - det går nämligen inte att skritta Aramis på lång tygel)... Han fick pusta ut och sedan gå upp i transporten där han fick hö att mumsa på. Det blev en härlig runda på 45 minuter! Vi vinkade adjö till Sibirien för denna gång - en repris kommer garanterat om ett par dagar :)
  

Här kommer en mellandagshälsning från mig!

Igår när jag stod i min hage och spanade ut över det skånska landskapet såg jag matte komma gående mot mig. Hon kom fram till mig, klappade om mig och berättade för mig att jag skulle få komma ut och åka. Som vanligt, när jag hör de orden, blev jag genast nervös och det knöt sig lite i magen. Jag ställdes upp i spolspiltan och de där konstiga höga och obekväma sakerna på benen åkte på. En stund senare stod jag i släpet och undrade var jag skulle åka. Matte pratade något om att hon skulle göra hästar så hon ville ha mig nära eftersom hon tydligen inte skulle ha tid att åka fram och tillbaka mellan Lund och verkstaden. Konstiga matte?!?! Någon timme senare backade jag ut ur transporten, jag kände genast igen mig - här hade jag varit förr. Inne i stallet låg morötter och äpplen i krubban och boxen var fint strödd med sådana där konstiga träsaker som smakar blä. När jag fått äta mina morötter och äpplen och hö så kom matte ut i stallet och började rykta, linda och ha sig. Puh - skulle det inte räcka med att åka transport idag? Jag leddes ner på ridbanan och där fick jag mig ett litet dressyrpass! Det var rätt trevligt att röra på sig faktiskt :o) Efter passet gick jag in i boxen och fick hö och fint Rambotäcke på ryggen. Lite senare serverades kvällsmaten - mums! Och sedan blev jag så trött så jag gick och lade mig!

Nattinatti från Aramis