Jag är helt övertygad om att ALLA era underbara lyckönskningar och fina ord på vägen bidragit till att vi fått hem våra härliga hund igen   Vi fick faktiskt hem Zäta redan igår - de ringde strax efter lunch från djursjukhuset och berättade att han inte ville kissa. De fick tömma honom hela tiden. De undrade däremot om vi hade lust att åka in för att prova om han ville kissa med oss :o) (Om han skulle lätta på trycket med oss skulle vi få med honom hem eftersom allt annat såg bra ut). Om vi ville? Jisses - på tre röda sekunder satt vi i bilen och snart stod vi i djursjukhusets korridorer och väntade på att få träffa Majsan.

En lite vinglig, "yrvaken" men alldeles överlycklig vovve kastade sig i våra famnar! Han skrek så högt att folk undrade vad som stod på :o) En schäfer träffar sin matte och husse - svårare än så är det inte (ni som har schäfrar vet vad jag talar om :o). Hela undersidan av buken var rakad och "pryddes" av ett långt långt ärr. Vi hann inte fem meter utanför djursjukhuset innan han slängde sig tätt intill närmsta buske och lättade på trycket; ja han stod så länge så jag har aldrig sett något liknande! Han sökte sig som en magnet till alla bilar och visade tydligt att han ville hoppa upp och följa med hem. Nu kunde vi glatt kunde gå in och meddela veterinären att han kunde lätta på trycket (de ville inte släppa hem honom om han inte visade att han kunde göra det).

En räkning senare och några (!) tusenlappar fattigare satt vi överlyckliga i bilen på väg hem, allihopa! Nu är det förvisso inte så att "faran är över" - vi lever just nu på helspänn och tolkar och misstolkar allt som denna lilla ynkliga gosse gör och inte gör. Det är nämligen så här att när man utfört en buköppning som krävt att man behövt kapa eller sy i tarmen (så som de gjort med Zäta) så ökar risken för bukhinneinflammation (alltså läckage till följd av perforering av tarmen) rätt mycket. Och då kan man tycka att detta i så fall redan borde ha märkts; men nej - tyvärr; det kommer först tredje eller fjärde dagen. Nu har nästan hela lördagen gått (alltså tredje dagen) - och ännu har vi inte sett några tecken på detta kusliga tillstånd. Nu hoppas vi på att söndagen bjuder på samma resultat så kan vi andas ut på måndag. Då ska vi till veterinären och plocka bort Durogesicplåstret (morfin) och sedan hoppas vi bara på att inga fler stenar ska ställa till det för oss!

STORT TACK än en gång för ert oerhörda engagemang!!!
  

Idag har jag av förklarliga skäl inte bloggat - och inte varit på humör heller för den delen. Det skulle nämligen visa sig att de kräkningar som älskade vovven drabbades, av i morse, under dagen skulle eskalera. Han kunde inte ens dricka minsta lilla vätska utan att kräka upp allt i enorma kaskader. Vid fyratiden ringde jag åter till veterinären och ordinerades dit march.

Med hjärtat i halsgropen äntrade vi djursjukhusets entré och efter sedering, lång, lång väntan, röntgen och "hemska" tankar fick vi veta att vår finaste hund hade ett främmande föremål i magen i form av en superstor sten!!!!! Usch, det högg till i bröstet när vi fick veta detta. Det högg naturligtvis ännu mer i bröstet när de ville lägga honom akut på operationsbordet - usch, det var en mardröm utan dess like att höra dessa ord! Efter formaliteter och många kramar rullade de iväg vår fina Zäta på bår, han försvann i korridorerna och kvar stod husse och matte med tårar i ögonen. Nu började en fruktansvärd väntan! Som ni alla vet är buköppningar riktigt stora operationer och som alla operationer är det en risk (narkos, komplikationer etc). Vi visste egentligen bara att där satt en sten i magen och att Zäta inte mådde bra. Mer visste vi inte.

Klockan var 19.15 när vi gick ut ur sjukhusets entré.

Klockan 22.30 hade vi inte hört ett ord från dem...

Jag kunde inte hålla mig längre utan var tvungen att ringa upp för att höra hur och vad som hände. I all hast fick jag av en stressad sköterska veta att han fortfarande låg på operationsbordet - hon ursäktade sig men hade inte tid att prata (tror jag det!).

När klockan passerat halvtolv ringde telefonen och vi hoppade upp ur soffan. Det var veterinären... Zäta hade först fått genomgå endoskopi där man kikat ner i magsäcken om man eventuellt skulle kunna plocka upp föremålet samma väg som det kommit in. Dock syntes ingen sten till och efter att ha sugit upp hela magsäcken på vätska kunde hon konstatera att där inte fanns någon sten. De gick vidare mot tolvfingertarmen där de hittade en stor sten som kilat sig fast. Det fick bli att öppna hela buken, gå in i magsäcken, massera ut stenen via tolvfingertarmen, sy igen allt och slutligen väcka upp honom. Allt hade gått jättefint och så här långt verkar allt gå enligt planerna. Den lycka vid kände går inte att beskriva i ord! Imorgon ska vi, om allt är som det ska, få hälsa på honom och jag kan VERKLIGEN inte beskriva hur otroligt mycket jag längtar efter vår underbara hund! Håll nu tummarna!!!
  

Som väntans tider. Sitter just nu med en nersövd Majja och väntar på röntgenplåtarna. Håll tummarna. ..

Ha ha - jösses vilket potpourri till rubrik  det blev till detta inlägg Kaskadspyorna syftar inte till att beskriva undertecknads tillstånd utan undetecknads underbara lilla vovve.

Vi väcktes klockan 05 i morse av att Zäta inte mådde helt bra i maggen - skum och galla om vartannat kastades upp i parti och minut. Jag blev jätteorolig och ringde till veterinär och efter (hrm...) lite googlande stod det klart att hypokondrikerns hund kunde ha fått magomvridning. I panik kastade jag mig ut i bistra och nattsvarta morgonen och for iväg längs Lunds gator och torg med en kräkande hund i släptåg. Väl på akutmottagningen blev det lite bättre för att snart bli sämre igen och kort därefter var vi inne hos tant veterinär som fick känna igenom vovven. Eftersom han är EXTREMT aggressiv och måste sederas inför varje veterinärbesök (men inte veterinären ville göra det idag pga att han var så dålig) så fick det bli med livet som insats när veterinären undersökte buken. Mig gör han aldrig något så hade det bara gått hade jag kunnat undersöka honom :o) Som väl var fann veterinären inget konstigt, buken kändes fin men vi ordinerades strikt diet med fasta hela dagen lång. När vi x antal spyor senare kom hem fick han inte ens behålla vätska :o( Nu sover han dock gott i soffan under två filtar :o)

Så till gårdagen med tillhörande sadelfunderingar. Vi sadlade och tränsade och gjorde oss i ordning för härlig uteritt. Jag har ju en stallkamrat som äger en Childericsadel och för första gången fick jag nu testa hur det var att rida i en sådan. Nej, jag kan säga att jag är inte jätteimponerad. SUPERknästöd som låser fast passar inte alls mig. Då trivs jag hundra gånger bättre i Alton och cc:n. Självklart hade jag kunnat köpa mig en Chlideric om det visade sig att Aramis stortrivdes i den. Men han skjutsade över mig till vänster och jag hamnade åter snett i sadeln (något jag INTE gjorde när jag provade Alton och cc:n). Även om Aramis kändes helt okej under efterföljande korta ridpass i ridhuset så är jag ändå inte helt nöjd med sadeln. 1 - 0 till Amerigo :o) Skönt avskriva Chlidericen (i alla fall tills vidare). På gensyn ikväll :o)

     

Ja - så var då tredje sadeldagen kommen och jag har ridit ett sista pass i Alton. Den är ju +2 och jag tycker inte att den ligger optimalt (det tyckte ju förvisso inte Lotte heller...) - så det är helt enkelt supersvårt att avgöra hur bra en korrekt tillpassad Alto skulle passa... Humm... Nu börjar jag känna min hemska velighet igen   Aramis gick fint idag, men... Det är som sagt svååårt när den är alldeles för vid och tippar fram. Jag har tagit massa foton på Aramis rygg idag och tänker under morgondagen lägga upp dessa - ska även jämföra med ryggfoton tagna för ett år sedan. Kan vara intressant se om det är skillnad - vilket jag nästan är hundra på! Studerade ryggen noga idag och där har verkligen hänt "grejer". Släpade dessutom fram måttstocken och kunde konstatera att han nu är strax över 170   Stora ståtliga gossen :o)

Ida hade med sin snälla pojkvän i stallet och han försågs naturligtvis med en kamera så att han kunde filma mig när jag red i Alton. Ska lägga upp filmen här och även lägga upp en filmsnutt när jag rider i cc:n så får ni mina kära läsare komma med era kloka tankar :o)

Men nu ämnar jag sjunka ner i dunbolstren och nanna sött och... ja, drömma om SADLAR!!! Sussa sött :o)
  

Klockan 08 var jag i stallet; idag var det nämligen jag som hade söndagsjouren - till min enorma glädje hade jag otroligt hjälpsamma och duktiga medryttaren Ida vid min sida (så vackert rimm) :o) som hjälpte mig med allt! Tänk så mycket enklare och roligare allt blir när man är flera. När hästarna var utsläppta, boxarna mockade, kraftfoder och hö satt så bar det av till Malmö för att kika på dressyrtävling. En i mitt stall skulle tävla och det passade utmärkt att pysa iväg mellan jouråtagandena. Fick även se oerhört vackra och stiliga hingsten Chaigon som blev min favorit för dagen. Makalöst härlig häst!

När vi var nöjda med dressyrtävlingskoll (man kan inte titta för länge - tävlingsbegäret blir mig övermäktigt, haha) susade vi mot stallet igen. Jag passade på att arbeta lite sök med Majsan medan I gjorde i ordning Rigoletto för dagens träning. I ridhuset höll Nina Bengtsson (Ajax två) träning med elever - det är alltid lika intressant att studera träningar och vackra hästar. När så Ida och Rigoletto var varma i kläderna började dagens lektion. Ida var superduktig som vanligt och busRigoletto visade alla möjliga konster för att imponera (eller möjligen undkomma några sekunders arbete...). Tramp och levade stod på Rigolettos "to-do-list" :o) Vi tränade inte värst länge, men de båda var rätt möra efter.

Därefter var det intag av 24 hästar (puh)! Sist på dagens agenda stod pass med Misen. Idag skulle ett pass i Alton avverkas! Vitlindad och fina styrde vi mot ridhuset. Och jag kan bara konstatera att Aramis fortfarande känns super i den här sadeln. Han är så oerhört positiv, arbetsvillig och i uppförsbacke (så mycket i uppförsbacke att han ständigt började trampa i skolorna i skritt, haha)(nåja, ett rart bekymmer så det kan jag leva med :o). Ja helt enkelt verkar han extremt tillfreds i den här sadeln! Ovanpå alltihop sitter jag som en SMÄCK! Jag har alltid varit lite sned och vind, men det är precis som att jag i denna sadel hamnar rakt - jag vet inte, men den verkar passa mitt bäcken som handen i handsken. Efter vårt synnerligen trevliga och lyckade pass (red inte värst länge eftersom herr Grå fortfarande inte är uppe i maxfart ännu) - fick Misen komma in och bli avlindad och pålindad (livrädd för skador som jag är går mina hästar lindade dygnet runt nu när de är broddade). Efter allmän check av hela stallet släckte jag ner, pussade grå och brun mule och lämnade in för dagen. Därefter väntade en låång promenad med vovvis i Lund och sedan efter en dusch däckade jag på soffan någonstans mellan "på minuten" och "Morden i Midomer" :o) Hoppas ni också haft en enastående härlig söndag!

Glömde: Lite nyfiken ... varför passade inte Vegan längre?? Har Aramis ändrat sig? Eller var det en annan sadelprovare som tyckte annorlunda (så kan det ju vara)? Hur resonerade ni med vidden ... om jag inte missminner mig så var din vega mycket bredare än den vidden ni provat ut nu? Det är alltid intressant att höra resonemanget bakom om du vill dela med dig :)

Självklart delar jag med mig :o)
Så här var det, för ett halv år sedan var min kära grå pålle försedd med en manke som i princip inte gick att överhuvudtaget se. Den var så obefintlig att man fick "gissa" sig till en bomvidd. Sadelutprovaren kom fram till +2.5 och vid den tiden stämde det säkert alldeles utmärkt. Efter vintervila och vidare utbildning har dock Aramis växt och detta (till mattes stora glädje i den främre ändan) har alltså medfört att man börjat ana att det finns en manke på hästen :o) Det i sig har lett till att bomvidden minskat (manken har liksom vuxit upp) och numera ligger han därför på +1.5. Det märks faktiskt ganska tydligt att Aramis blivit högre - jag är inte den enda som påpekat detta efter vila. Så där har du förklaringen :o)

Åter en härlig stalldag har förflutit! Har ridit ut med trevliga Ellinor - vi hade en mycket angenäm ritt och hästarna uppskattade att få komma ut och lufta sig lite. Jag red idag i cc:n och njäe, den var inte bra - när ritten var avslutad hade den kasat bak :-/ Jag ska ringa Lotte imorgon och höra med henne om bomvidden (gissar att den är för vid). Men bortsett från att sadeln kasade bak så gick Aramis UNDERBART!!! Han bara tuggade på bettet, gick med sin krökta nacke och travade fram på grusvägarna. Han ville gärna att vi skulle arbeta med lite tramp vilket han berättade genom att fälla in lite trampsteg här och var  :o)

Imorgon blir det en tur i Alton :o) Strålande det här - jag skulle kunna tänka mig att testa nya sadlar varje dag, haha! Återkommer med mer info imorgon!