Så är vi äntligen framme i härliga värmen! Det är just nu väldigt märkligt att tänka sig att vi i klockan 03.35 i morse lämnade ett kallt, snöigt och ruggigt Lund :o) Flygturen gick strålande och det var fantastiskt vackert att flyga in över det mäktiga landskapet - veckade berg som steg upp ur enorma ökenområden. När vi sedan närmade oss kusten gick det ett sus genom hela planet; mer turkost hav får man leta efter! Hotellet är helt fantastiskt och Egyptierna är ett mycket vänligt och artigt folk. Återkommer med fotografier imorgon! Ha det så gott där hemma i Svedala :o)

Till alla oerhört fantastiskt engagerade, vänliga, hjälpsamma och stöttande läsare! Jag läser, begrundar och tänker igenom alla era kommentarer och LOVAR att ha dem alla i åtanke när jag nu ger mig ut på nästa sadelletartur.

Nu har klockan passerat midnatt, mitt hem är fyllt av resväskor och kläder. Vovven är lämnad, Rigoletto är kvar hemma, Aramis på slottspang och bilen parkerad :o) Gó vänner - om tre timmar kommer taxin och hämtar oss - och om sju timmar sitter jag på planet på väg till Sharm el Sheikh och Marina Jolie Ville Golf Resort. Jag bloggar så fort jag är på plats :o) En ridblogg med inslag av lite vardagslyx, haha (kan för övrigt behövas i dessa dystra sadeltider *hmpf* :o)

    

på det här med sadlar. Jag tror att jag blir en barbackadressyrryttare! Det vore väl inte så dumt; första dressyrryttaren som rider Grand Prix barbacka :o) Haha. Nej, nu är jag så ini vassens trött på alla mina sadelhistorier att jag bara vill gräva ner mig. Jag slänger ut två foton på Aramis rygg och önskar härmed att ALLA som känner sig duktiga, manade och hjälpsamma vänliga själar att säga ett par ord om saken! Först lite kuriosa...

Jag började min karriär på honom med en Passier Optimum, som förvisso var helt okej (den sändes ner till Hannover x antal gånger för omstoppning, värmning av bom etc.). Jag (och hästen) var dock aldrig helt tillfreds med sadeln och efter något år sålde jag den till förmån för en Amerigo vega cc (+2.5). Hästen trivdes och jag likaså. Det bör dock påpekas att denna sadel INTE utprovades av aukt. Amerigoutprovare utan av kunniga "amatörer" (men eftersom allt kändes kanon och hästen trivdes körde jag på den sadeln).

En kort tid därefter händer något märkligt; alla schabrak kasar under ridpasset bak - inte lite, utan mycket! Jag tar kontakt med aukt. Amerigoutprovare som säger att vega cc är alldeles för kort för min häst. Hon mätte avståndet mellan bogspets och djupaste sittpunkten på ryggen och kom fram till 23 cm (alltså en lång rygg). Hon rekommenderade mig att köpa en Amerigo cc istället. Sagt och gjort; jag tog hem en sådan på prov (+2.5) - men nej, jag tyckte inte att sadeln låg bra. Jag tyckte att den låg alldeles för mycket i framvikt och dessutom fick hästen i samma veva en hel hög med enorma knutor på ryggen vid sadelstaden. Jag sände tillbaka sadeln och ställde av hästen för vintervila.

Nu är alla knutor borta - men här står jag nu sadellös. Hästen är extremt känslig och lyhörd och berättar tydligt vad som är bra och inte bra. Till saken hör att jag har EN enda sadel som han verkligen trivs i - det är en hundra år gammal Wintecsadel i syntet, den ser för bedrövlig ut (allroundmodell) - MEN, det verkar vara den enda sadel som min häst inte blir spänd i. Men jössenam - jag kan ju inte sitta i en gammal Wintec allroundsadel när jag rider in på msv-banan :o)
    

Kära läsare - jag önskar er alla ett härligt nytt fint år! Det är alltid lika spännande med nya år, tycker jag! Det känns som att börja om lite :o)

Jag har tillbringat mycket tid i stallet de senaste dagarna, dels har jag varit mycket hos K (där Aramis bor) och hjälpt till med markservice. MEN! Jag har ocskå ridit älskade Aramis   Häromkvällen var det en alldeles trollsk stämning. Det var bitande kallt och snön låg gnistrande vit. Mörkret hade sänkt sig och jag blev så vansinnigt sugen på att hoppa upp på Aramis och skritta ut lite i snön. Sagt och gjort; efter lite kort förberedelse satt jag upp ute på gårdsplanen (på en mycket pigg och glad grå herre). Det var helt otroligt vackert! Rimfrosten hade klätt alla träd i en vit skrud. Jag skrittade genom djupsnö ner till en snöfylld ridbana och njöt av att känna en häst under mig igen. Från ridbanan hade man en gudomligt vacker sikt upp till slottet - först en snöfylld vacker park och sedan mitt i denna; ett kritvitt slott med ljusstakar i alla fönster. Aramis var supersnäll och traskade på i form som om han inte gjort annat den sista tiden :o) Helt otroligt att han kan vara så himla beskedlig och hanterbar, han är ju trots allt inte riden på nästan en månad!

När vi var klara med Aramis och stallet var väl i ordning traskade jag och K in och slog oss ner i salongen framför brasan med varsin stor kopp te , chokladpraliner (från Choccolatte, Helsingborg), brieost och goda kex! Precis som fint slottsfolk :o)

Hoppas ni också haft härliga dagar! På gensyn gott folk!