Idag har jag haft en spännande hästdag! Jag har nämligen ridit inte en, inte två men tre hästar   Jag skulle kunna summera dagen (utan att för den sakens skull vara elak eller egoistisk) borta bra men hemma bäst :o) Det är jättekul att testa andra hästar - jag älskar att försöka hitta knappar och få hästar att arbeta, men hur det än är så är det en ändå en fröjd att komma upp på sin egen pålle... Det är som att komma hem :o) Om det är för att Aramis är så sanslöst lättriden eller om det är för att han och jag är ett supertight team - det lämnar jag därhän, det är förmodligen en kombination av båda. Dagens pass avhandlades i ridhuset under ett vakande öga från min tränare J som red en annan häst. Jag kan sitta i ena änden av ridhuset och han kan rida en ökning, en piruett, öva bytesserier ner till ettor - you name it; han ser mig alltid :o) Så ett tu tre kommer det en kommentar flygandes genom ridhuset, det kan vara allt ifrån: superbra Liv! Till; tänk på vänsterskänkeln, till rid inte honom som en SL-buss :o) Det är verkligen kanon att ha någon som påminner en om de där ytterst små, små detaljerna. Aramis gick kanonfint idag! Längningarna känns oerhört bra och trampet börjar bli riktigt trevligt. Eftersom Aramis nu bevisat för oss att han är mogen för att börja gå i samling är det dags att börja utveckla detta mer. Det enklaste, så här i början, är att tänka att man ska rida in i en ökning, men strax innan hästen ökar så ska man - ur läget där hästen vinklat sig bak - fånga upp den i handen (utan att för den sakens skull sitta och dra) (man ska snarare vara väldigt lätt på handen), fånga upp den med sätet och med sitt eget mellangärde förmå hästen att gunga in i en större och luftigare trav där kadens och schwung blir ledord. Lättare sagt än gjort... Jag fick till ett par trevliga steg; några steg som lite kändes som passage. Bra - då är vi på rätt väg! Eftersom galoppen kändes oerhört trevlig idag passade jag på att minska ner volten så pass mycket att vi med tagen bakdel två tre steg faktiskt fick till början på en arbetspiruett :o) Avslutade med att lägga ner honom och rida på i en något friskare trav. Kunde reglera honom precis hur jag ville - härlig känsla! Sedan behandling av mugg, pyjamas på och kvällsmat! För egen del blir det nog sängen tidigt ikväll; det tar på kroppen att rida tre dressyrpass :o)
      

Idag blåste det förfärligt, men det stoppade inte mig och Aramis från att ge oss ut på en minst sagt halvgalen tur... I turboskritt gav vi oss iväg, snart hade vi nått nästan fram till banvallen. Jag märkte tidigt att Aramis var överladdad och super"rädd" idag. Jag tror inte att Aramis är hästen som blir rädd bara för att... nej, han är verkligen dödsrädd på riktigt! Han fick till exempel syn på en liten, liten stackars miniatyrgrävmaskin som stod snällt och tyst i en gammal fårhage, redan flera hundra meter innan vi var framme hade Aramis spanat in denna maskin och började gödsla hejvilt. Innan vi var framme vid maskinen hade jag tappat räkningen på hur många gånger han lyft på svansen och gödslat (förvisso inget jag brukar räkna heller, men denna gången var det otaliga gånger). Han darrade och blåste i skyn men vi lyckades ta oss förbi. Så kom vi till banvallen och här skulle jag trava tänkte jag. Fast det blev avbrott på avbrott. Jordkokor på vägen, saker som ändrat sig sedan sist jag var där, märkliga träd, något i fjärran fick honom att tvärnita titt som tätt. Tur att jag inte sitter jätteframåtlutad, då hade min näsa varit knallblå efter dagens ritt... När vi ridit banvallen upp och ner galopperade jag sista biten, spänd, spänd galopp. Vände därför vid början av vallen och galopperade halva vallen upp och ner igen. Då fick han jobba lite :o) Samlade ihop honom och förmådde honom att koncentrera sig på arbetet istället för på allting runtomkring.
  
Det är mycket nyttigt att rida Aramis i dessa situationer och lägen (utomhus i lite blåst till exempel) eftersom han lätt kan ta till den här sidan inne på en dressyrbana. Nyttigt för mig att öva på dessa tillfällen och bra för Aramis att lära sig att allt han ser inte tänker gå till anfall   

Imorgon ska jag rida två andra hästar! Ska bli jätteroligt! Ha en härlig fredag :o)

Jag fick av någon anledning lite ont om tid i stallet idag vilket ledde till att jag fick revidera min planering något. Hur som helst så strödde jag in spån till Rigoletto, fixade mat till Aramis, promenerade en runda med Aramis, bytte täcken på båda hästarna, rengjorde muggen och smorde på salva - sedan var det dags att styra hemåt.

Jag lovade igår att jag ska berätta hur man på enklaste sätt rider en diagonalsluta - här kommer mina tips:

När man ska börja rida en diagonalsluta i trav är det några viktiga saker man måste tänka på! För det första så ska hästen inte vara placerad i samma riktning som den har om du rider upp på medellinjen (det vill säga med nosen pekandes mot A och rumpan pekandes mot C) - hästen ska vara placerad precis som om du ska rida en vanlig diagonal (alltså med nosen pekandes mot till exempel F och rumpan pekandes åt H). Men redan långt innan du ens kommit till diagonalen med din häst (låt oss utgå från en diagonalsluta som börjar vid H) - så börjar förberedelserna inför din sluta. När du kommer till hörnet innan H ställer du din häst i sedvanlig ordning, bibehåll ställningen genom men även efter hörnet (nästan som om du red ett par steg öppna), vid H rider du in på din diagonal där hästens huvud och även din rikting ska vara rakt mot den bokstav du ska rida - det vill säga F. Med något längre bak placerad ytterskänkel för du nu bakdelen från er tänkta linje - så att hästen blir böjd i kroppen. Hästen fortsätter alltså på er diagonal med framdelen medan hästens bakdelen är placerad något vid sidan om linjen på grund av hästens böjning i kroppen. Med tiden och svårigheten kan man sedan öka ställningen och även göra diagonalen kortare. Tänk på att din innerskänkel (den skänkel som hästen är böjd runt) egentligen inte har någon annan funktion än att bara verka mothållande om hästen trycker på för mycket i sidled). Tänk också på att i början rida en lååång diagonal och var glad åt det lilla i början! Lycka till :o)

Just nu pågår tävling där du kan vinna en jättesöt keramikhäst från BisseBeth! In och tävla med er :o)

Ryttarliv- Hästtidningen på nätet

Nu har jag blivit alldeles insnöad på Rigoletto och nästan glömt rapportera om fina Aramis! Nu är han helt återställd från sin lymfangit  Dock återstår fortfarande delar av hans mugg varför jag mer än gärna mottar tips på hur man kan bli av med oerhört envis mugg   Igår (söndag) red jag ut på en sanslöst pigg och glad häst! Han kändes otroligt fin och visade mer än gärna upp några härliga piaffsteg när jag råkade samla honom för mycket :o) Jag rundade av i ridhuset där J fick sitta upp några varv för att känna hur trevlig och fin han är nu! J kunde bara hålla med mig och var så väldigt glad för att Aramis nu kommit till det läge vi hela tiden strävat efter. Det var jätteroligt att se Aramis från marken och när J avslutningsvis satte Aramis ett par steg i en inledande piaff så tappade i alla fall jag hakan över Aramis formligen kastar in sina bakben långt in och fram under magen :-o Talang är vad den grå har för samling!
  

Idag stod träning för J på schemat, vi tog det lite piano med Aramis eftersom han vilat några dagar. Aramis tyckte nog det var lite trist att avsluta passet när vi hade som roligast och visade detta genom att trava hela vägen till stallet :o) Tokiga pålle! Fokus på dagens träning var ett par olika punkter:

- Få Aramis att kliva bättre in i traven, från skritt, genom att be honom om ett par steg tramp. Egentligen behöver jag bara tänka denna rörelse eftersom Aramis mer än gärna bjuder på lite mer än vad man ber om i alla lägen :o)
- Min vänsterskänkel som jag är svagare i och därmed gärna blir lite inaktiv med.
- Diagonalsluta i trav och travsluta (tagen bakdel) på volt. Diagonalslutan som vi aldrig tidigare ridit gick fantastiskt fint - trots att det var första gången för Aramis! Behöver du lite tips på hur du rider din diagonalsluta på bästa sätt? Jag berättar imorgon :o)

En oerhört lyckad träning var detta! Och nu är det dags för mig att studera insidan av ögonlocken :o)

  

Efter några mer eller mindre misslyckade hästköp hade vi i familjen beslutat oss för att denna gång köpa en ung tävlingshäst med framtiden för sig, max 6 år. Ridsport och dylika magasin luslästes och mängder var de hästar vi åkte och tittade på. Men ack, ack, ack - varje gång blev jag lika besviken. Vad som utlovades i telefon och i annons var sällan det man sedan möttes av när man väl var på plats och såg skapelsen. En liten, nästintill obefintlig, annons fick mig att haja till. Mörkbrun, kraftig, 160, placering och vinst i LA, 6 år, e. Chapman, lokaliserad oerhört nära bostaden. Jag ringde upp ägarinnan (och uppfödare tillika) som var väldigt trevlig och berättade om den allt mer i mina ögon perfekta hästen. Busig, charmig, snäll, lätthanterad, lättlastad, men med inga supergångarter. Minns så väl när jag frågade henne om hans gångarter och precis sade orden: "han har inga supergångarter, men rör sig trevligt". Jag uppskattar ärlighet och framförallt snarare "dämpande" av förväntningarna istället för många försäljare som målar upp sina hästar som superstjärnor som kan gå VM vilken vecka som helst. Det blir i 99,99% av fallen garanterat en besvikelse när man får se hästen och då upptäcker att ägaren/ryttaren inte talade sanning.

Nåväl, jag ville hemskt gärna titta på Rigoletto (som han hette) och åkte därför iväg. Jag glömmer aldrig när jag klev ur bilen och dåvarande ryttare (som hade honom till försäljning) kom ut ur stallet ledandes på Rigoletto! Såååååååå sööööt och vilken nacke   Love at first sight! Jag var totalt såld på hans charmiga utseende - nu hoppades jag bara att han var lika trevlig att jobba med! Ridpasset flöt på super och det bestämdes att jag skulle komma en gång till för att provrida. Det blev faktiskt också en tredje provridning :o) Den gången var jag i stallet helt själv (utan vare sig ägarinna eller ryttare med) och red ut en sväng med Rigoletto! Så glad jag är att ägarinnan lät mig komma och ta hand om Rigoletto själv - verkligen värdefullt för en köpare! Det blev affär och några veckor senare var Rigoletto min!

Lyckligast i världen var jag! Jag red och tränade några veckor hemma sedan åkte vi iväg på vår första tävling! Rigoletto skötte sig strålande och jag kom hem med två rosetter   Sedan följde 6 år av tävlingar och otroligt roliga minnen! Många hyss hittade han på denna lurige gosse - jag vet inte hur många gånger han kastat av mig, försökt bocka av mig, et cetera. Jag har några extra färska i minnet... Första träningen för en ny tränare, lite spännande är det alltid att rida för en ny tränare. Kom dit, lastade ur, hoppade upp (i min splitternya dressyrsadel) och mötte upp tränaren. Vi pratade lite och sedan bad hon mig rida runt på banan lite så att hon kunde titta på oss. Jag hann rida två varv runt fyrkanten sedan var det slut på det roliga... En flock hästar kom galopperande i en angränsande hage och Rigoletto drog iväg som en katapult. Han accellererade från noll till 100 inom loppet av en tiondels sekund. Han drog hela diagonalen i fullt sken och passde på att lägg in fem bockserier i rad - det blev för mycket för mig och jag slungades ur sadeln, hamnade någonstans framför den nya tränaren medan Rigoletto for iväg... Men likväl var han min allra bästa kompis :o) Tränaren tyckte dock att han hade betett sig lite taskigt mot matte...

Vi tävlade, vi vann, vi blev klubbmästare i dressyr - vi var järngänget han och jag! Men... Augusti 2006 när jag skulle hämta in honom från hagen var det något som inte stod rätt till. Rigoletto var jättehalt! Jag ringde genast upp min hovslagare (som jobbar på en mycket bra klinik), han ordnade snabb tid till Rigoletto och redan morgonen därpå var vi hos G.R som grundligt undersökte Rigoletto. Man fann en rejäl skada i kotan på höger bakben. Han behandlades med korticon i leden och ordinerades sedvanlig vila i två veckor. Vid återbesök var han mycket bättre, men ännu ej helt bra. Han behanlades därför en gång till med samma ordination. Tredje besöket var han 99.9 % frisk och jag kunde äntligen sätta igång honom igen. Vi åkte hem och började försiktigt träna. Rigoletto var laddad till tusen och många var nog de turer han tog som inte var direkt ultimata ur konvalecenssynpunkt... (Host-host). Veckorna gick men, nej, jag tyckte inte att Rigoletto kändes ok. Där var något som spökade - det var nu som jag fick kontakt med Regiondjursjukhuset i Helsingborg och min stöttesten i livet; veterinären Lena Persson. Jag åkte upp med Rigoletto och det kunde konstateras att han var ordentligt halt på samma ben som han tidigare blivit behandlad i. Nu följde en låååångdragen historia med behandlingar, hylartil, korticon - jag vet inte allt vi gjorde. När han under april 2007 fortfarande inte var bra bestämde jag, Lena och Flemming Winberg att han skulle opereras. I maj 2007 rullades Pixe in på operation och den eftermiddagen fick jag veta vad det var som spökade; en sidoligamentskada i kotleden. Man "städade upp" i leden så gott man kunde (fick dock inte bort allt) och han spåddes inte någon lysande framtid  Min fiiiina Rigoletto.
   Men jag gav mig icke! Han behandlades på nytt efter operationen och vila efter vila efter promenader, sjukhagar, specialmat, biosynov och gud vet allt avlöste varandra. Någon gång på hösten 2007 började vi ge upp hoppet. Han var fortfarande ordentligt halt och behandlingarna verkade inte ge någon effekt alls. Efter ett år av behandlingar och allsköns preparat och konvalecens började det se riktigt mörkt ut. Jag minns så väl Flemmings ord när jag frågade honom om han i alla fall kunde vara en promenadhäst/sällskapshäst:
"...en häst som är van vid att gå i hård träning och på tävlingsbanan mår nog inte särskilt bra av att bara ställas i en hage...". Det var lika med dödsdom och jag minns hur det skar i hela mig...
   
Tysta lämnade vi djursjukhuset, lastade Rigoletto och åkte hem. Hur skulle vi nu göra? Att avliva Rigoletto; visst det var i praktiken ett alternativ - men att avliva sin bästa kompis? Vi hade ju faktiskt en möjlighet kvar... Varför inte testa? Sagt och gjort! Rigoletto fick åka hem till världens snällaste föräldrar och helt enkelt ställas av helt och hållet! Han fick världens finaste hage att strosa i, han behandlades som en prins, vi drog av skorna på honom (bak i alla fall, bockhoven fram gjorde att vi behöll skor fram). Så fick det bli! Inte tillstymmelse till läkemedel eller medicin skulle vara i närheten av honom. Hösten 2007 började jag titta på ny häst och det var i den vevan som jag hittade Aramis. Och resten vet ni :o) Hösten 2009 friskförklarades Rigoletto  - till min enorma glädje (vem hade någonsin trott detta) - och togs ner till Lund där han nu sätts igång och är helt och hållet återställd från sin skada! Dessutom tillbaka på tävlingsbanan!

Summa summarum av denna saga är: har du möjlighet; lyssna inte alltid på veterinärernas "dödsdomar" - ge hästen en chans att få läka själv, i lugn och ro. Jag vet inte hur många hästar som egentligen skulle ha varit avlivade för länge sedan, men idag går på tävlingsbanan igen! GE ALDRIG UPP!

Eftersom Aramis fick lymfangit och därmed äter sulfa betsämde jag mig i veckan - istället för att stryka mig från tävlingen jag anmält oss till - att helt enkelt byta häst och åka dit med Rigoletto istället! Rigoletto har ju, som jag skrev igår, inte varit ute på fyra år (jag ska inom kort "dra" Rigolettos och mitt liv tillsammans). Hur som helst; kom till stallet runt 07.30 - hästarna var ute (utom vissa i vår del), vädret var fint och jag hade en härlig dag i hästens tecken framför mig. Tog ut Plätte från boxen och knoppade honom, oljade hovar, lindade honom, borstade, pälsglansade, satte på täcke och transportskydd, fyllde transporten med attiraljer, hö, morötter och klockan 08.50 rullade släp och bil ut från gårdsplanen. Bara en kvart senare var jag framme på tävlingsplatsen (perfekt med tävlingar så nära stallet) och jag började med att anmäla Pixe Bus. Tävlingarna hade precis startat och det var lugnt och stilla på tävlingsplatsen. Väl vid transporten smorde jag träns och stövlar, satte på nummerbricka och fixade det sista inför urlastning. Rigoletto är världens snällaste häst att ha med på tävling, han står som en klippa var man än ställer honom, han lastar sig själv - är bara helt makalöst trygg och stabil; bryr sig inte om någonting i omgivningarna (till skillnad från nervös grå pålle som, trots att han är supersnäll, kan bli väldigt ängslig). Hoppade upp i sadeln (som nästan snurrade runt magen precis som när man inte kunde spänna gjorden hårt nog på någon tjock ridskoleponny *fniss*). Skrittade fram på grusvägarna i omgivningen och när klockan var kvart i tio red jag ner på framridningsbanan och började trimma lite lätt. Jobbade främst på att få Rigoletto att flexa igenom i framförallt vänstersidan, han var pigg och framåt och kändes mjuk och fin. Plötsligt ser jag att min medryttare står vid framridningen och jag blev kanonglad! Superkul med sällskap! Hon gav mig en hjälpande hand och snart var det dags för mig och Rigoletto att göra vår premiärstart! Red ett varv inne på banan och domaren så "varsågod och rid". Ritten kändes väldigt trevlig, mjuk, stabil, prydlig och noggrann (egentligen bara två missar; galoppombyte i båda längningar :o). Klappade om Rigoletto när vi sagt adjö till domaren, försvann ut ur ridhuset och skrittade Rigoletto för hand. Gjorde sedan i ordning honom för transporten, C kom bort och vi lastade. Gav hö och gick sedan iväg för att få protokollet. Vinnaren låg på 71% och jag, som nummer 13 i startfältet gick in på en andraplats med 69.33 % :o) :o) :o) Oj så glad jag blev! Duktiga Rigoletto som inte tävlat på så länge, som varit borta så länge på grund av skada; vem kunde tro att detta skulle ske? Andraplatsen höll i sig till 23 ekipage hade ridit; då kom några riktigt fina pållar och slog oss vilket gjorde att vi halkade ner lite på prispallen. Men det spelade faktiskt ingen roll överhuvudtaget; jag var precis lika glad när jag plockade ut Rigoletto ur släpet och vid prisutdelningen emottog 6:e pris av 32 deltagare   Fina Pixe :o) Ska, under morgondagen, skriva in domarens siffror och kommentarer! Nu har man inte bara en fin dressyrhäst - utan två   Sov så gott och ha en härlig vecka!

    

Det blev ett tredje dressyrpass med Rigoletto idag! Hade ett bättre stöd på vänstertygeln redan från början och traven, direkt när vi började trava, var riktigt häftig   Han har faktiskt riktigt bra gångarter min fina Rigoletto, väldigt mycket knä och härlig schwung. Han blev snabbt riktigt genomarbetad och jag var mycket nöjd med dagens pass! Red igenom programmet en gång och kunde konstatera att han känns fin inför morgondagen då Rigoletto ska tävla för första gången på säkert 4 år!!! Jag kan bara hoppas att han behåller samling och tempo när vi kommer in på banan då Rigolettos stora akilleshäl genom åren varit; vita staket = noll energi! Han är en vinnare på framridningen, men som sagt - innanför de magiska staketen händer något märkligt! Håll tummarna för oss klockan 10.18 imorgon :) Aramis ser jättefin ut i benet och svullnaden blir bara mindre och mindre! Skönt! Nej, nu ska jag snart släcka för natten :o) Sussa sött!