Idag stod tömkörning på schemat, jag har förvisso tömkört många gånger, men kan för den sakens skull inte kalla mig något proffs - jag skulle snarare titulera mig en glad amatör. Aramis är inte heller något proffs i ämet tömkörning; med andra ord - vi är två glada amatörer som gör så gott vi kan. Jag kan tycka att tömköring är ett trevligt komplement till den vanliga ridningen, men kan inte för mitt liv glömma tanken på avsaknaden av ytterskänkeln. Urjobbigt att inte kunna påverka hästens yttersida med sina vikt- och skänkelhjälper. Aramis som fortfarande kräver mycket stöd från mig viker sig mest i sidan medan bakbenen trampar på någonstans lång utanför kroppen (inte långt bakom utan snarare långt ut i sidled). När vi nått 3/4 av passet fick han trampa lite på töm, det gick ibland super och ibland mindre super :o) Men ett är säkert - jag äger världens mest positiva och samarbetsvilliga häst! Och så är han ju rätt söt också :) Ha en strålande afton!