Idag blåste det förfärligt, men det stoppade inte mig och Aramis från att ge oss ut på en minst sagt halvgalen tur... I turboskritt gav vi oss iväg, snart hade vi nått nästan fram till banvallen. Jag märkte tidigt att Aramis var överladdad och super"rädd" idag. Jag tror inte att Aramis är hästen som blir rädd bara för att... nej, han är verkligen dödsrädd på riktigt! Han fick till exempel syn på en liten, liten stackars miniatyrgrävmaskin som stod snällt och tyst i en gammal fårhage, redan flera hundra meter innan vi var framme hade Aramis spanat in denna maskin och började gödsla hejvilt. Innan vi var framme vid maskinen hade jag tappat räkningen på hur många gånger han lyft på svansen och gödslat (förvisso inget jag brukar räkna heller, men denna gången var det otaliga gånger). Han darrade och blåste i skyn men vi lyckades ta oss förbi. Så kom vi till banvallen och här skulle jag trava tänkte jag. Fast det blev avbrott på avbrott. Jordkokor på vägen, saker som ändrat sig sedan sist jag var där, märkliga träd, något i fjärran fick honom att tvärnita titt som tätt. Tur att jag inte sitter jätteframåtlutad, då hade min näsa varit knallblå efter dagens ritt... När vi ridit banvallen upp och ner galopperade jag sista biten, spänd, spänd galopp. Vände därför vid början av vallen och galopperade halva vallen upp och ner igen. Då fick han jobba lite :o) Samlade ihop honom och förmådde honom att koncentrera sig på arbetet istället för på allting runtomkring.
  
Det är mycket nyttigt att rida Aramis i dessa situationer och lägen (utomhus i lite blåst till exempel) eftersom han lätt kan ta till den här sidan inne på en dressyrbana. Nyttigt för mig att öva på dessa tillfällen och bra för Aramis att lära sig att allt han ser inte tänker gå till anfall   

Imorgon ska jag rida två andra hästar! Ska bli jätteroligt! Ha en härlig fredag :o)