Efter några mer eller mindre misslyckade hästköp hade vi i familjen beslutat oss för att denna gång köpa en ung tävlingshäst med framtiden för sig, max 6 år. Ridsport och dylika magasin luslästes och mängder var de hästar vi åkte och tittade på. Men ack, ack, ack - varje gång blev jag lika besviken. Vad som utlovades i telefon och i annons var sällan det man sedan möttes av när man väl var på plats och såg skapelsen. En liten, nästintill obefintlig, annons fick mig att haja till. Mörkbrun, kraftig, 160, placering och vinst i LA, 6 år, e. Chapman, lokaliserad oerhört nära bostaden. Jag ringde upp ägarinnan (och uppfödare tillika) som var väldigt trevlig och berättade om den allt mer i mina ögon perfekta hästen. Busig, charmig, snäll, lätthanterad, lättlastad, men med inga supergångarter. Minns så väl när jag frågade henne om hans gångarter och precis sade orden: "han har inga supergångarter, men rör sig trevligt". Jag uppskattar ärlighet och framförallt snarare "dämpande" av förväntningarna istället för många försäljare som målar upp sina hästar som superstjärnor som kan gå VM vilken vecka som helst. Det blir i 99,99% av fallen garanterat en besvikelse när man får se hästen och då upptäcker att ägaren/ryttaren inte talade sanning.

Nåväl, jag ville hemskt gärna titta på Rigoletto (som han hette) och åkte därför iväg. Jag glömmer aldrig när jag klev ur bilen och dåvarande ryttare (som hade honom till försäljning) kom ut ur stallet ledandes på Rigoletto! Såååååååå sööööt och vilken nacke   Love at first sight! Jag var totalt såld på hans charmiga utseende - nu hoppades jag bara att han var lika trevlig att jobba med! Ridpasset flöt på super och det bestämdes att jag skulle komma en gång till för att provrida. Det blev faktiskt också en tredje provridning :o) Den gången var jag i stallet helt själv (utan vare sig ägarinna eller ryttare med) och red ut en sväng med Rigoletto! Så glad jag är att ägarinnan lät mig komma och ta hand om Rigoletto själv - verkligen värdefullt för en köpare! Det blev affär och några veckor senare var Rigoletto min!

Lyckligast i världen var jag! Jag red och tränade några veckor hemma sedan åkte vi iväg på vår första tävling! Rigoletto skötte sig strålande och jag kom hem med två rosetter   Sedan följde 6 år av tävlingar och otroligt roliga minnen! Många hyss hittade han på denna lurige gosse - jag vet inte hur många gånger han kastat av mig, försökt bocka av mig, et cetera. Jag har några extra färska i minnet... Första träningen för en ny tränare, lite spännande är det alltid att rida för en ny tränare. Kom dit, lastade ur, hoppade upp (i min splitternya dressyrsadel) och mötte upp tränaren. Vi pratade lite och sedan bad hon mig rida runt på banan lite så att hon kunde titta på oss. Jag hann rida två varv runt fyrkanten sedan var det slut på det roliga... En flock hästar kom galopperande i en angränsande hage och Rigoletto drog iväg som en katapult. Han accellererade från noll till 100 inom loppet av en tiondels sekund. Han drog hela diagonalen i fullt sken och passde på att lägg in fem bockserier i rad - det blev för mycket för mig och jag slungades ur sadeln, hamnade någonstans framför den nya tränaren medan Rigoletto for iväg... Men likväl var han min allra bästa kompis :o) Tränaren tyckte dock att han hade betett sig lite taskigt mot matte...

Vi tävlade, vi vann, vi blev klubbmästare i dressyr - vi var järngänget han och jag! Men... Augusti 2006 när jag skulle hämta in honom från hagen var det något som inte stod rätt till. Rigoletto var jättehalt! Jag ringde genast upp min hovslagare (som jobbar på en mycket bra klinik), han ordnade snabb tid till Rigoletto och redan morgonen därpå var vi hos G.R som grundligt undersökte Rigoletto. Man fann en rejäl skada i kotan på höger bakben. Han behandlades med korticon i leden och ordinerades sedvanlig vila i två veckor. Vid återbesök var han mycket bättre, men ännu ej helt bra. Han behanlades därför en gång till med samma ordination. Tredje besöket var han 99.9 % frisk och jag kunde äntligen sätta igång honom igen. Vi åkte hem och började försiktigt träna. Rigoletto var laddad till tusen och många var nog de turer han tog som inte var direkt ultimata ur konvalecenssynpunkt... (Host-host). Veckorna gick men, nej, jag tyckte inte att Rigoletto kändes ok. Där var något som spökade - det var nu som jag fick kontakt med Regiondjursjukhuset i Helsingborg och min stöttesten i livet; veterinären Lena Persson. Jag åkte upp med Rigoletto och det kunde konstateras att han var ordentligt halt på samma ben som han tidigare blivit behandlad i. Nu följde en låååångdragen historia med behandlingar, hylartil, korticon - jag vet inte allt vi gjorde. När han under april 2007 fortfarande inte var bra bestämde jag, Lena och Flemming Winberg att han skulle opereras. I maj 2007 rullades Pixe in på operation och den eftermiddagen fick jag veta vad det var som spökade; en sidoligamentskada i kotleden. Man "städade upp" i leden så gott man kunde (fick dock inte bort allt) och han spåddes inte någon lysande framtid  Min fiiiina Rigoletto.
   Men jag gav mig icke! Han behandlades på nytt efter operationen och vila efter vila efter promenader, sjukhagar, specialmat, biosynov och gud vet allt avlöste varandra. Någon gång på hösten 2007 började vi ge upp hoppet. Han var fortfarande ordentligt halt och behandlingarna verkade inte ge någon effekt alls. Efter ett år av behandlingar och allsköns preparat och konvalecens började det se riktigt mörkt ut. Jag minns så väl Flemmings ord när jag frågade honom om han i alla fall kunde vara en promenadhäst/sällskapshäst:
"...en häst som är van vid att gå i hård träning och på tävlingsbanan mår nog inte särskilt bra av att bara ställas i en hage...". Det var lika med dödsdom och jag minns hur det skar i hela mig...
   
Tysta lämnade vi djursjukhuset, lastade Rigoletto och åkte hem. Hur skulle vi nu göra? Att avliva Rigoletto; visst det var i praktiken ett alternativ - men att avliva sin bästa kompis? Vi hade ju faktiskt en möjlighet kvar... Varför inte testa? Sagt och gjort! Rigoletto fick åka hem till världens snällaste föräldrar och helt enkelt ställas av helt och hållet! Han fick världens finaste hage att strosa i, han behandlades som en prins, vi drog av skorna på honom (bak i alla fall, bockhoven fram gjorde att vi behöll skor fram). Så fick det bli! Inte tillstymmelse till läkemedel eller medicin skulle vara i närheten av honom. Hösten 2007 började jag titta på ny häst och det var i den vevan som jag hittade Aramis. Och resten vet ni :o) Hösten 2009 friskförklarades Rigoletto  - till min enorma glädje (vem hade någonsin trott detta) - och togs ner till Lund där han nu sätts igång och är helt och hållet återställd från sin skada! Dessutom tillbaka på tävlingsbanan!

Summa summarum av denna saga är: har du möjlighet; lyssna inte alltid på veterinärernas "dödsdomar" - ge hästen en chans att få läka själv, i lugn och ro. Jag vet inte hur många hästar som egentligen skulle ha varit avlivade för länge sedan, men idag går på tävlingsbanan igen! GE ALDRIG UPP!

 

PETRA STRÖMBERG

20 april 2010 14:17

UNDERBAR HISTORIA :D :D JAG FICK KÄMPA FÖR ATT HÅLLA TÅRARNA BORTA :D !! TÄNK OM DU HADE GIVIT UPP.. USCH DET VÅGAR MAN INTE TÄNKA PÅ!!

MÅSTE BARA FRÅGA, UNDER ÅREN HAN VILADE, PENDLADE DU MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN DÅ ATT HAN SKULLE KUNNA BLI RIDBART FRISK IGEN, ELLER KÄNDE DU DET LIKSOM PÅ DIG HELA TIDEN??

nÄR BÖRJADE DU KÄNNA ATT DET VAR DAGS ATT "PROVA" RIDA IGEN??

OCH SEDAN MÅSTE DU OXÅ BERÄTTA DEN ENORMA LYCKA DU MÅSTE UPPLEVT NÄR MAN BLEV KONSTATERAD FRSIK!!

JAG ÄLSKAR SÅDANT HÄR:) KAN INTE HÖRA NOG OM DET!

KRAMAR

 

Therre

20 april 2010 15:13

What a story! Blir alldeles tårögd, vet själv den där förtvivlan när ens älskade döms ut. Jag själv hade inte så mycket till val med Donia, hon var 21 och fick istället 2 fina helpensionsår :)
och Famor såg helt förskräcklig ut i sitt knä :( SÅ han fick som du vet, åka och beta på ängarna...

Men verkligen tur att du inte gav upp och att du har sådana snälla föräldrar :)
Och den där filmen är så härlig att man bara skrattar åt hans livglädje som tar uttryck i alla bocksprång.
Kram!

http://therre.bloggagratis.se

 

ylwa

20 april 2010 21:17

Vilken underbar historia, tack! Jag lyckades inte hålla tårarna borta..

 

Linda

20 april 2010 21:23

Påminner mig om min gamla totta som vart med om allt mellan himmel o jord. Utlagd spatt i alla fyra benen, en övre höger baksena som gick av. Men nu är hon 25 år gammal och still going strong (peppar peppar!). Man ska ha tålamod, precis som du haft!

http://liiiiinda89.blogg.se

 

Birgitta

20 april 2010 21:44

Min förra häst fick en sidoligamentskada på en framkota.

Tack och lov behandlades hon av en veterinär med lite "icke-traditionella" metoder (stötvågsbehandling) och var helt återställd efter ca 3 månader.

Enligt i alla fall den veterinären hade andra veterinärer dömt ur henne utan diskussion. Skrämmande!

http://birgittashastsida.blogspot.com

 

Annica

20 april 2010 22:16

Fantastisk historia som slutade lyckligt. Tyvärr så kan jag inte låta bli att grubbla över de stackars hästar (och andra djur) som man aldrig ger upp hoppet om och som tillslut blir ärenden för djurensrätt... tyvärr är det alldeles för många det med. Hur vet man vart man ska dra gränsen? När blir det djurplågeri? Nu menar jag ABSOLUT inte att du plågat Rigoletto, men gränsen är verkligen hårfin. Nu var det ju inte så vad jag har förstått att han hade ont när han gick på viloperiod, utan risken för honom var att bli deprimerad. -DET kan jag inte förstå att han kan kläcka ur sig som ett argument att avliva en häst. Man måste ju se tiden an som det så fint heter.
Gillar verkligen din blogg, halkade in på ett bananskal och är numera fast! :D
Lycka till med allt!

http://bliip.bloggplatsen.se

 

jenny

20 april 2010 22:58

intressant & rolig läsning, tur att den fick ett gott slut! Han är ju så fin :)

http://jennylarssonkuskochryttare.blogg.se

 

Natalja

20 april 2010 23:10

Vilken solskenshistoria!
Jag blev helt rörd av att läsa om er långa väg tillbaka. Inte konstigt att det numera strålar glädje och lycka från er.

Många kramar!

http://latin.bloggagratis.se

 

Heléne

21 april 2010 12:38

Mm, jag kommer ihåg när du och din mamma kom hem till oss (nästan mitt i natten) med videofilmen på Rigoletto som ni ville att jag skulle titta på. Ni hade inte ännu bestämt er för om ni skulle köpa honom. Jag sa: Köp, han är lik Misett. Honom ska du ha! Vi hade under en period sett på otaliga filmer på andra ev kandidater som ni kom för att visa. Alla fick ett: Nej inte köp! från mig. Men inte denna gången, inte Rogoletto. Honom fastnade vi för.
Som det kan gå...

 

Ryttarliv - Hästtidningen på nätet

22 april 2010 12:16

Först alla: Det är fantastiskt att ni läsare blir så berörda av vår väg tillbaka! Det i sig gör mig rörd :)

Petra: Tack snälla snälla för dina fina ord! Nej, jag vågar inte tänka på vad som skett om jag gett upp... Usch - hemska tanke! Jag är ju en väldigt positiv människa och trodde egentligen längst inne att det skulle bli bra, även om man självklart pendlade mellan hopp och förtvivlan emellanåt... Ibland hade vi ju diskussionen: vad ska vi göra med Rigoletto? Även om självklart avlivning aldrig var ett alternativ. Vi började sätta igång honom i oktober 2009 (min medryttare gjorde detta och arbetet hon gjort och gör är enastående). Lyckan jag kände och fortfarande känner vet inga gränser! Vi är alla stumma av lycka - speciellt eftersom han är tillbaka på tävlingsbanan och dessutom plockar priser :-) Det hade vi aldrig trott!

Kram

Therre: Tack snälla :) Usch, det finns inget värre än när ens djur blir utdömt :( Självklart, självklart måste man tänka på hästens väl och ve! Är det så att de har ont så måste man ju naturligtvis göra lidandet kort för dem! Men många gånger tror jag att veterinärer är snabba att döma ut tävlingshästar allt för fort... Tyvärr. Hi hi - visst är han tokig på filmen :) Rigoletto i ett nötskal :) Kramar

Ylwa: Åh tack för dina fina och rörande ord!

Linda: Vilken härlig historia du också har i bagaget! Tur att vi tålmodiga finns :o)

Birgitta: Det är riktigt skrämmande fakta! Jag har också haft stötvågsbehandling i åtanke, men kom i kontakt med en veterinär som sysslar heltid med detta - han var verkligen inte trevlig och tillmötesgående och det fick mig att backa av. Vi tog den långsamma vägen istället! Härligt att din häst också blev frisk!

Annica: Så klart måste man ha tålamod med sunt förnuft i bakhuvudet... Det går självklart inte att ställa av vilka hästar som helst och jag tror inte att alla hästar är skapta att psykiskt klara av en avställning. Till exempel så tror jag att Aramis hade haft svårt för det. Men självklart - precis som du säger; lider hästen eller har ont på något sätt (och det får man ju som djurägare vara observant på) så ska man naturligtvis förkorta djurets lidande! Härligt att du halkade in här på min blogg :o)

Jenny: Tack för dina snälla och fina ord om Rigoletto bushäst :)

Natalja: Ja det känns härligt att få bjuda på en sådan :) Tack för dina positiva och härliga kommentarer om oss :o) Jag ska genast berätta för Rigoletto (så han blir ännu malligare *fniss*). Många kramar!

Heléne: Ha ha! Jag kan inte låta bli att skratta varenda gång jag tänker på våra vansinnesfärder upp till er mitt i natten och gud vet när! Och jag minns så väääl att du tyckte han var lik Misett - och precis när du sade det så visste jag att han hade passerat testet :o) TACK TACK TACK TACK!!!! För att du ställde upp alltid med dina kloka ord! Jag kan bara konstatera att du alltid haft rätt. En gång gick jag emot din vilja (Webster) och det blev verkligen totalt fel!! Aj, aj, aj... Skulla ha lyssnat på Heléne... Men jag lärde mig en läxa :)

http://www.ryttarliv.se

 

Heléne

23 april 2010 10:27

Tur att vi kan hjälpa varandra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla vänner där ute! Lever ni? Även om jag nästan misstänker att de flesta av er är fullt levande, så vill jag tro att merparten av er kastat in handduken vad anbelangar min blogg. Jag gissar att era liv, precis som mitt, rullar på i ett rasande ...

Hahaha ... jag skrattar innerligt när jag tänker tillbaka på vad jag döpte ett blogginlägg till för en tid sedan: nämligen just precis "ett nytt liv" (30 mars 2012). Första meningen i det inlägget börjar "nej jag är alltså inte gravid ...". Inte just...

Hej alla kära läsare som troligtvis längre inte existerar! Jag klandrar ingen, händer ju inte så där hemskt mycket här nu för tin ;o) Hur som helst så kommer här en uppdatering! Min gamla medryttare Ida slutade härförleden pga flytt söderut och jag f...

Uuuuuuuuuuuuuusch på mig att skämta så elakt!!!!!!!!!!!!!!!!!! Först och främst: tack för alla era kommentarer. Det är ju förargligt att jag betett mig så innerligt vidrigt, men faktum är att en hel del av fakta i föregående inlägg faktiskt stämmer! ...

Ja, gott folk, vad hände? Det hände så mycket som att jag träffade en man som inte tyckte om hästar! Och därmed tycker inte heller jag om hästar längre! För någonstans måste man ju välja ... Kärlek eller hästar? Efter ett par sömnlösa nätter kom jag ...