I morse var Aramis ben torra och fina, en minimal värmehöjning över djupa böjsenan i vänster framben känns - det är allt. Ja, om det nu är något allvarligt med det eller ej - det vete gudarna... Stallade upp honom i stallgången och klämde, kände och hade mig, nej - jag kan inte känna att han varken ömmar eller att senprna känns "konstiga" när han har benet böjt. Dränkte in bomull i arnika och vatten och lindade honom omsorgsfullt, stödbandage på ben två. Täcke på - för att inte bli kall i vinden och så 10 minuters skritt för hand på lagom mjukt/hårt underlag. Blir skritt för hand på asfalt i eftermiddag/kväll också. Imorgon kommer äntligen hovslagaren och jag tänkte faktiskt be honom kolla benet, han jobbar på en känd klinik hos en mycket duktig veterinär och har varit med ett tag :o) Han har nog sett det mesta den mannen, så jag tänkte att han får uttala sig om det hela. Sedan blir det lättare att jämföra båda frambenen när han har skor båda fram. Men - ingen ridning fram till imorgon i alla fall. Och skulle det vara minsta tveksamhet så stryker jag mig till helgens kval och satsar på kvalet i Billdal istället. Uppdatering följer snart! Ha en skön söndag!

Aramis har stått med kylbandage idag varvat med vanliga bandage, back on track och helt fri från bandage. Jag har känt på hans ben en hel mängd med gånger, men nu framåt kvällen måste jag nog säga att värmen börjar kännas  lika i alla fyra ben. Han är inte alls svullen vilken torde tala för att någon skada inte föreligger. Har varit ute och gått med honom på asfalten, men hoven som saknar sko ser ju knappast för rolig ut :-/ Vad väljer man av två onda ting? Att gå med honom på mjukt underlag skulle, om det visade sig vara en senskada, inte vara bra - men att gå på mjukt underlag, för den skolösa hovens skull, skulle vara det bästa. Suck - ibland är det trixigt att vara hästägare. Jag sprang även med Aramis på asfalten - och visst, han tar inte ut steget till max med sitt vänstra framben (detta tror jag dock beror på som sagt - skon som inte finns). Några varv runt mig på gräset blev det också och här ser han jättefin ut. Tar ut steget jättefint och verkar inte ha ont. Jag fortsätter på samma sätt imorgon men tänkte starta morgonen med ett våtvärmande arnikabandage. Nu tar vi kväller här tror jag :)

Aramis har stått med back on track hela natten, tog av dessa på morgonen och han kändes då varm i båda framben (förmodligen pga back on track). Bakbenen hade inte back on track, de kändes torra och fina. Släppte ut Aramis i något mindre hage med regntäcke på och utan skydd på benen. Gick ut och kände på frambenen efter någon timmes hagvistelse och ökad värme kunde konstateras vid djupa böjsenan på vänster fram (det ben jag tyckte mig se sporadisk reaktion på igår). Ska nog försöka bandagera med något liknande zincaband, skritt för hand på hårt underlag ett par dagar så får vi se hur han känns då. Ber en stilla bön att det inte är något allvarligt som hänt :-S

Just nu står den grå inbäddad och vadderad i back on track i hopp om att detta ska hjälpa läka de eventuella skador som han kan ha ådragit sig. Tog ut och linade honom, blev inte mer klok för det. Såg å ena sidan bra ut, såg å andra sidan lite knackig ut vissa steg. Inte vet jag om knackigheten berodde på slirigt underlag, tappsko eller helt enkelt allmänt mörbultad efter historiens största plattfall. Spanade in märkena i marken efter hans hovar :-o De var säkert fyra meter efter staketet - han har alltså flugit x antal meter i luften innan han nådde mark. Han kanske skulle bli längdhoppare? Nu behöver jag hästsveriges råd! Vila? Skritta? Longera? Promenera? Sjukhage? Motion? Jag har mina egna små funderingar (vill inte skriva och påverka) skulle bli jätteglad för just din åsikt! Nu blir det lite depp här till en film :o(

Att det alltid ska vara något som händer med dessa synnerligen lättskrämda och lättskadade djur! Satt i lugnan ro inne i huset när jag hörde att skördetröskorna satte igång ute på åkern, nästa tanke var: hästarna är ute i hagen som löper parallellt med åkern, tanken därpå var: HJÄLP! Det är ju inga små maskiner, som ni vet, och hagen som löper utmed åkern är lång och smal och ger ingen möjlighet för hästarna att komma "bort" från staketet. Rusade ut i hagen för att konstatera att skördetröskan redan kört förbi det första varvet (det varv som då också gick närmst hagen) och de stod lugnt båda två och sov. Tröskan var på väg mot sitt andra varv förbi hagen och jag valde att stanna kvar ute hos hästarna för att övervaka situationen. När tröskan var tio meter från hagen satte Aramis av i ett rasande tempo, bort från tröskan - men naturligtvis skulle han inte undkomma att möta den. Han stod förstenad längst ner i hagen medan tröskan mullrande närmade sig i ett rasande tempo. Jag kallade på Aramis för att få honom upp till mig, han vände på klacken och satte fart mot mig - har ni sett hästarna på Täby galopp? Det här var inte i närheten av det tempot - det var ungefär 200 gånger snabbare. Med blixtens hastighet kastar sig Aramis handlöst över staketet in till Rigolettos hage - och som den hoppare han inte är - missbedömer han läget och hamnar mellan översta och nedre linan, fortsätter sin luftfärd in till Rigoletto (som för övrigt storögt följer hela spektaklet). Staketen lossnar, pinnar flyger, armeringsjärn från väggarna lossnar, Aramis fortsätter i en båge och landar några meter in i Rigolettos hage på båda framknäna. Tar sig upp direkt och svävar iväg i någon passageliknande trav. Jag försökte mest se så att alla ben var med och inte alltför instabila. Han verkade hel, men lär nog få en ordentlig sträckning i samtliga muskler efter detta. Fort som attan fick jag in honom i stallet i alla fall. Tusan att de aldrig bara kan vara helt stilla och lugna :-/ 

Efter att ha konstaterat att jag inte hade några bommar hemma fick jag helt sonika börja leta efter ting som skulle kunna agera bommar! Jag fann ypperliga häststaketstolpar i plast, något för korta - men det fick gå! Byggde upp två hinder i hagen, ett kryss (hiskeligt lågt) och ett koppel (även detta hiskeligt lågt). Gjorde i ordning Aramisen för ett pass och ledde ut honom i hagen. Underlaget var perfekt i svikt, kanske något, något gropigt på sina håll. Skrittade fram 15-20 minuter, arbetade med lite bakdelsvändningar och formen i stort. Hände ett par gånger att han missförstår bakdelsvändningen och bara står still och kommer varken fram eller bak eller åt sidan. Bara lätta på handen, rida fram och börja på nytt. Fick dock in flera riktigt bra vändningar. Sedan kom travarbetet, kändes fin från början. Eldig och laddad - som vanligt - var herrn :o) Matte var inte med på en bil som kom körandes förbi banan och tappade balansen lite när Aramis kastade sig iväg av rädsla. Det är ingen häst man sover på :o) Arbetade med att få igenom honom i sidorna, lite lite stel är han. Galopparbetet kändes fint, låg på bra, kunde korta och länga fint. Körde ett par travlängningar också - svarade fint, kanske blir aningens låg - orkar inte riktigt hålla ihop sin långa kropp än. Sedan tog hoppningen vid (om vi nu kan kalla det hoppning). Första hindret rev han med buller och brak... Var precis som att han inte fattade att där stod ett hinder... Sedan tog det verkligen fart. Har aldrig känt sådant sug i honom vid hoppning, han verkligen tog tag i hinderna och kastade sig över :) Det var bara att hålla i hatten - han är nästan uppe och tangerar Rigolettos fantastiska hoppteknik anfall-attack-tekniken :) Tur att Aramis inte tagit efter Rigolettos beundransvärda bockserier som följer på varje hinder... då hade jag nog legat i diket i en hög nu :) Hoppningen gick verkligen kalas och för en gångs skull kändes det som att Aramis tyckte det var KUL att hoppa! Får vi göra om :) Efter hoppningen blev det arbete med enkla byten, tyckte jag att han satte riktigt bra faktiskt. Några gånger fattade han fel galopp, men han är så tapper och försöker hela tiden! Lade sedan ner honom och förfriskade traven lite - oj vad han var rörlig! Han frustade och längde halsen medan han seglade fram i sin finaste trav :)

får nu Aramis gå fram till måndagförmiddag då hovis lovat komma förbi och slå på skon. Tusan att man inte har tappskokompetens, sitter här med en perfekt avsliten sko i ena handen - inte tillstymmelse till åverkan på skon. Om man skulle ta och... fast nej - jag väntar till måndag. Det får helt enkelt bli stubbåkern och andra mjuka underlag tills dess. Passar i alla fall på att visa Aramis lustigt tecknade bakben - han är tigrerad :)

Äntligen gick grannbonden ut och satte sig i sin stora maskin och gjorde stubbåker :o) Känns som att hela övriga skåne består av stubbåkrar utom just de ostubbade åkrar som omgärdar vår gård, ha ha! Hur som helst, jag skrittade iväg på grässlingan utmed asfaltvägen. Skrittade bort till den alldeles rykande färska stubben och började arbeta Aramis i skritt, skolor och bakdelsvändningar avlöste varandra. Känslig som attan! Baken gick mest på alla håll och kanter utom rakt idag. Fortsatte sedan med traven, kändes något kort till en början, tittade ner på underlaget och det är klart att det var ju inte någon hård stubbåker, sjönk nog ner något, något med fossingarna. Dock hellre lite för mjukt än för hårt nu när vi seglar fram på tre skor. Arbetade honom i trav, kollade av formen, red skolor, serpentiner, halt, längningar och så en del galoppfattningar från skritt, lite enkla byten blev det också. Han kändes fin idag, men inte världens finaste - var så väldigt känslig och "rörlig i sidled" idag. Traven dock - i slutet - var suuuuper :o) Fick veta, nu på kvällen, att han tydligen sprungit som en tok i hagen idag :-S Det är säkert då som skon lämnat hoven i en vacker båge. Kanske han var lite mör i kroppen dessutom efter hans egen motionsrunda idag. Imorgon blir det lite bomarbete tänkte jag :) Med fyra skor förhoppningsvis! God afton på er alla :)