Ha ha - filmade hästarna för ett par timmar sedan - rena dårhuset ;-D Det är matdags och de är HUNGRIGA och tycker att matte är dööööötrist som bara står och filmar! Jag kan bara konstatera - jag har inte bara en galen häst - jag har TVÅ :o)

Det var med ett tungt hjärta som jag lyfte luren och slog numret till Össjö hästsällskap för att meddela att undertecknad inte kommer till start. För er som vill se före detta konkurrenter och domare kan jag bjuda på startlistan. Så typiskt också att det var två av mina favoritdomare som skulle döma :( Nu har jag dessutom bestämt att Aramis får stå på box den här tiden! Jag vågar absolut inte riskera något och han ska bli bra, därför blir det box och promenad som gäller.

Jag ville gärna ha en veterinärs ord om Aramis - checka av så att jag är på rätt spår - därför ringde jag upp Ingrid Olsson i morse. Hon hade precis samma åsikt som jag (läs hovslagaren); alltså att ha Ararmis stilla i ett par veckor, att skritta honom för hand på asfalt, byt zinkabandage om 5-6 dagar och lägg nytt och två-tre veckor efter skadetillfället ska han ultraljudas för att konstatera hur skadan läker. Min plan blir då att omkring den 1-2 september låta ultraljuda skadan - vi ber en stilla bön att han är läkt då och att jag kan sätta igång honom så smått och kanske till och med vara med i kvalet den 20 september i Billdal! Det är sista chansen :-o

När man äger två hästar och en är kaputt så kan man ju alltid ta ut den andra hästen på en liten runda :o) Så blev fallet igår! Eftersom Rigoletto är för laddad för att bara skritta omkring på (vissa dagar) så fick det bli lite travarbete. Det var roligt (och litet!!!) att sitta på Rigoletto igen :) Han har inte hälften så lång hals som Aramis ju... Rigoletto busade som vanligt, slog bakut ett antal gånger, stannade och körde sin specialare; att precis som en gunghäst lyfta fram och lyfta bak om vartannat :) Är man inte beredd och stoppar honom så blir dessa högre och högre och högre... Mot slutet blev han lugn och fin och kunde till och med trava rakt fram utan att konstra :) Ha ha! Nedan en foto på honom innan ridturen!

Nu har Aramis fått zinkabandage och jag är en erfarenhet rikare! Det var inte särskilt svårt, men lite jox då det måste vara 100% slätt. Ovanpå lade jag bomull på rulle och ovampå detta två gasbindor och utanpå detta en grön fin vetrap. Nedan följer ett litet kollage!

Allt på plats och "operationen" kan börja!

Nu är alltså zinkabandaget på och över detta bomull och gasbinda.

Klart! Högerbenet fick nöja sig med vanigt stallbandage och padd!

Jaha, då har snälla hovslagaren varit här. Började med att palpera Aramis ben och kunde konstatera visst ömmande vid området där djupa böjsenan fäster med hjälp av förstärkningsband strax under framknäet. Något mer reaktion på vänster fram än höger fram. Lite svullen i området och något varm. Tog ut på asfalten och travade för hand, visade minimal reaktion (utan provokation) på vänster fram. Hovis tyckte att jag ska skritta honom på asfalt, lägga zinklimbandage och låta sitta i 5-6 dagar. Hur som helst verkar senan förskonad vilket är SKÖNT! Något kval blir det alltså inte, jag ser mig om efter nya kval och har hittat ett i Billdal, får se om det kan passa herr A. Nu till apoteket och införskaffa zinklimbandage! På återhörande!

Så känns det just nu... Hovslagaren skulle vara här runt lunch men har ännu inte hörts av. Han är väl på viktigt uppdrag, hoppas han dyker upp snart. Hur som helst - har ni hört talas om I väntan på Godot? En fantastisk pjäs av Samuel Beckett i absurdismens tecken - eftersom jag är en lite smått galen person så innebär detta att jag naturligtvis tycker det är skoj med lite spännande konstformer, så som absurdism, dadaism, surrealism - komplett tokiga konsformer :)

Idag har det blåst något kopiöst! Nästan så att Aramis blåste iväg från sin lilla hage... Det blev tyvärr därför ingen kvällspromenad, den skulle säkerligen inte blivit under ordnade förhållanden och då valde jag att ta det säkra före det osäkra. När Aramis kom in tog jag av arnikabandaget och lät honom stå utan linda någon timme, på detta följde isbandage - vilket höll; ja så länge isen var kall :o) Sedan fick han stå utan ett tag till och nu på kvällen har han försetts med B o T på båda fram. Jag blir minsann inte klok på hur hans ben känns. Om jag lyfter upp båda frambenen (nej inte samtidigt, ha ha) och palperar djupa böjsenan, ytliga böjsenan och griffelbandet så reagerar han exakt lika mycket på båda två; han rycker till. Aramis är extremt känslig individ och att han reagerar så här ser jag inte som något oroväckande. När jag så känner på baksidan av knäet ner mot djupa och ytliga böjsenan är där en viss temperaturhöjning strax under knäet. Det kan inte röra sig om särskilt många tiondelars skillnad på de båda benen. Om man vidare diskuterar svullnad så är jag väldigt tveksam till hur jag ska svara. Precis på insidan av skenbenet, strax under knäet, kan jag möjligen känna en minimal svullnad som jag faktiskt inte ens vet om det är en svullnad för jag tycker egentligen att det känns som en ven... Nåja - det var det! Nu vet ni precis hur statusen är :o) Återkommer naturligtvis imorgon för mer information - då från hovslagaren! Nattinatt så länge :o)