FY FASEN VAD JAG ÄR FÖRBANNAD!!! Gah - det finns nästan inte ord för hur ARG jag är. Men samtidigt är jag så innerligt glad och tacksam. Vilken kombo va   

Vi tar det från början! Kom upp till stallet i god tid, började prata med mina kära stallvänner och efter lite babbel med flickorna blev det matsättning och därefter placering av en stycken lång Grå häst i stallgången. Efter att ha lagt tävlingsschabrak på ryggen, dagen till ära (!), fyra stycken kritvita rentvättade lindor på benen, nyputsade stövlar på fötterna, matchad och klar till tänderna var vi båda redo att anta denna nu oerhört efterlängtade stund med vår högt älskade tränare! Det var ju någon gång under sekelskiftet som jag senast tränade för honom... (Nåja, det var i början av december - nästan samma sak!).
Började skritta fram i djup form och nästan direkt började den förbenade vänstersidan att strula och Aramis stod emot min drivning i vänstersidan. Nej - här behövdes HJÄLP! Och det NU! Vilken otroligt bra tajming då att vi hade träning inplanerad idag :o) När det så var dags att börja träningen så följde följande dialog:

J: hur går det?
Jag: (mullrade fram, arg som ett BI,) "förbaskade vänstersida". Han tar ju för bövlingen inte drivningen! Bah!
J: Men hur är det med rakriktningen?
Jag: Ja men den skiter jag i nu för nu vill jag ha igenom min häst i vänstersidan, när jag har det så kommer rakriktningen som ett brev på posten...

Inte ett ord från tränaren. Bara en enda order: Rid upp på långsidan, håll hästen på spåret (med alla fyra i samma spår) och ställ honom ENBART i nacken (började i vänstervarvet). Fick arbeta ordentligt med att se nackstycket som tenderade att försvinna ner. Uppresande tygeltag! Och INTE FASTNA I TYGELTAGEN!!! Se nosvinge och ögonbåge. Pust och frust. Att det var så här jobbigt att rida denna till synes "enkla" övning. En övning som Edvard Gal för övrigt tränade på halva svenska eliten som ingick i hans clinic under GHS. Inte allt för många klarade av den (vilket idag känns synnerligen tröstande).

När Aramis började lossna i nacken och matte slutade med att helt och hållet stirra sig fullkomligt BLIND på vänster bakben; ja då började jag plötsligt få tillbaka min gamla vanliga positiva häst. Med så härlig gång. Och nästan ingenting i handen. Och med näsan i lod.

Vad kan vi då dra för slutsatser av dagens träning?
- Att jag den senaste tiden blivit som en ettrig bålgeting som vill ALLDELES för mycket och dessutom gått tillbaka till grottstadiet och med detta rider som man gjorde i Sverige på 1980-talet. Det vill säga; banka på hästen och rid in i handen - bah! Jag måste lära mig detta nu! Att fånga upp allt i handen (och dessutom vara stark som jag mycket lätt blir) medför bara att jag förflyttar BAK Aramis bakben längre och längre bak. Istället för som jag trodde; att jag flyttade dem längre och längre in under kroppen.
- Alltså; förbindelse fram JA - men ICKE så makalöst mycket som jag vill. Det ska vara lätt, det ska vara oerhört lätt. Sytrådslätt.
- Jag har alltid sagt att Aramis blir så "vinglig" av den här lite ettriga ridningen. Varför blir han då det? Jo, det blir han för att jag klipper av honom någonstans på mitten där framdelen blir väldigt låst (pga min starka hand) och bakdelen helt och hållet lever sitt eget liv, den dansar till höger den dansar till vänster. Och varför gör den det? Därför att den får inte plats under kroppen eftersom frambenen rör sig så kopiöst långsamt och inte alls så lätt som man vill.
- Alltså; lätta fram!
- Viktigast av allt: Bli INTE hängande i ett tygeltag!
- Om jag ska vara "stark" och ha massor i handen nu - hur ska det då se ut när jag behöver samla upp mellan en passage - och piaffövergång?   

Puh!

Nej god vänner! Nu blir det nertaggning och så ridning med lätta hjälper! BASTA!

Nattinatti mina vänner

 

 

Natalja

22 mars 2011 22:14

Oj va du låter ilsk!!
Men va du är klok som analyserar vad som är fel OCH rättar till det!! En stor eloge till dig! Det finns så många ryttare som fastnar i sin ridning och knappt en jordbävning kan få dem att ändra på något! Du har många bra egenskaper och styrkor som dressyrryttare.
kram kram

http://latin.bloggagratis.se

 

Marit

22 mars 2011 22:32

Precis så har vi oxå fått träna senaste tiden:) Är nog det som är i ropet nu att rida med rak häst och lossa i nacken och framför allt som du skriver...blir hästen stark lätta istället för att dra emot :) Har oxå fått väldigt fint resultat bara jag rider som jag ska... :) Är nog charmen med ridningen. Kram

http://dressyrwelsh.zoomin.se

 

Ida

22 mars 2011 23:40

Här har vi en stridlysten Liv ja!
Blev nästan rädd när jag läste inledningen, men lättad när jag fortsatte!
Du är så himla duktig Liv!!!

http://alladessa.blogg.se

 

Sussie

23 mars 2011 08:13

Läser din blogg varje dag och tycker du skriver mkt vettigt. En sak har jag länge klurat på. Bloggen heter ju Aramus, Rigoletto och jag. Vem är Rigoletto:).
Ha en bra dag!!

 

Aramis - En dressyrblogg

23 mars 2011 13:29

Natalja: Hihi, ja ILSK var jag - det vill jag lova :o) Ja man gör så gott man kan; ingen är ju perfekt! TACK snälla söta du för de fina orden! KRAM

Marit: Ja det tror jag också att det är! I ropet alltså :o) Och som jag ser det så går hela ridningen mot lite "mjukare" metoder, vilket så klart bara är att gratulera! Bort med 80-talsridningen, haha! Lycka till med fina welsharna! Kram

Ida: TACK snälla rara söta du! Dina ord värmer! Kram

Sussie: Tack, tusen tack, för dina trevliga och vänliga ord om min blogg! Jag ska lägga upp ett separatinlägg om Herr Rigoletto (som är min gamla tävlingshäst men som efter en gammal skada numera går som skolhäst åt min medryttare)! Ha en härlig dag, du med :o)

http://aramise.bloggagratis.se

 

Jennie Kristensson

23 mars 2011 17:03

Skönt att veta att jag inte är ensam!! Jag har samma problem, att jag lätt fasnar i något och blir stark. Precis som du skriver! Men visst är det skönt när det sen släpper? O inte visar sig vara så svårt som man först trodde ;)

http://jdressyrfjant.blogg.se

 

Sussie

23 mars 2011 18:14

Aha, var det så enkelt:).
Du frågar i nästa inlägg om svagheter, min måste vara att jag inte rider längre:).
När jag red var det det klassiska! Att inte vara tillräckligt snabb med eftergifterna!!! Det är så svårt! Märkligt nog fick jag upp känslan när jag en sommar jobbade med islandshästar! Hade aldrig suttit på en innan. De är jättekänsliga när man arbetar dem i tölt

 

Sussie

23 mars 2011 18:16

Råkade trycka på fel knapp...
Summa summarum var att när jag sedan tog hem min fullblod/halvblodskorning gick han hur bra som helst!!!!

 

Linda

23 mars 2011 20:34

Jag säger som min kära tränare ofta säger: "Hästen måste vara lösgjord i framdelen för att kunna sätta under sig med bakbenen. Om man börjar jaga på bakbenen innan hästens framdel är lösgjord så får man en spänd häst som inte rör sig mjukt och genom kroppen!"

http://lindamart.bloggplatsen.se

 

ylle

24 mars 2011 09:42

Aj aj aj Liv! Jag tror att det värsta man kan göra som ryttare är att rida ARG. Det blir lätt för mycket krav och hårda tag. Men du är ju klok som analyserar dig själv och tar instruktioner från klok lärare! Ibland måste man nog koppla bort det där prestationstvånget, bli mjuk och bara njuta av att få sitta där på sin fina häst! Där är centrerad ridning en utmärkt hjälp, känna, blunda, mjukna, tänka i bilder.... Och övningen med rakriktning och enbart ställning är nog superbra för ALLA hästar. För vilken häst är inte sned? Både oriden och riden.

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Aramis - En dressyrblogg

24 mars 2011 11:20

Jennie: Helt rätt; och det är det som är svårigheten med ridning också! Att vara lätt men ändå samtidigt ha förbindelse. USch vilken svår sport :o)

Sussie: Intressant, intressant det där med islandshästar! Jag kan tänka mig att de är känsliga. Är nog nyttigt för de flesta att prova!

Linda: Det där utnämner jag till dagens bästa citat! Hälsa din tränare och tacka :o)

Ylle: Sant!! Men alla är vi dessvärre inte mer än människor som har känslor och agerar och reagerar. Som väl är är jag ju inte sämre än att jag ändrar mig blixtsnabbt. Och sedan är det ju faktiskt så att jag är en synnerligen glad och positiv människa vilket innebär att jag 99.9999 % av ridpassen är en GLAD och POSITIV ryttare! (Jag kan lova dig - gladare än de flesta andra ryttare)

http://aramise.bloggagratis.se

 

ylle

24 mars 2011 13:04

Självklart! Det framgår ju av din blogg att du mestadels är glad som en lärka, och att du älskar dina hästar och aldrig skulle drömma om att göra dem ont. Men jag menar ändå, om man blir FÖR arg under ridpasset, då är det nog lika bra att sitta av och göra nåt annat den dagen! Visst kan vrede eller missnöjdhet drabba oss alla, huvudsaken är att man blir medveten om det själv!
Pfuuuui, varför måste man skriva in URL i VARJE inlägg nu, någon?

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla vänner där ute! Lever ni? Även om jag nästan misstänker att de flesta av er är fullt levande, så vill jag tro att merparten av er kastat in handduken vad anbelangar min blogg. Jag gissar att era liv, precis som mitt, rullar på i ett rasande ...

Hahaha ... jag skrattar innerligt när jag tänker tillbaka på vad jag döpte ett blogginlägg till för en tid sedan: nämligen just precis "ett nytt liv" (30 mars 2012). Första meningen i det inlägget börjar "nej jag är alltså inte gravid ...". Inte just...

Hej alla kära läsare som troligtvis längre inte existerar! Jag klandrar ingen, händer ju inte så där hemskt mycket här nu för tin ;o) Hur som helst så kommer här en uppdatering! Min gamla medryttare Ida slutade härförleden pga flytt söderut och jag f...

Uuuuuuuuuuuuuusch på mig att skämta så elakt!!!!!!!!!!!!!!!!!! Först och främst: tack för alla era kommentarer. Det är ju förargligt att jag betett mig så innerligt vidrigt, men faktum är att en hel del av fakta i föregående inlägg faktiskt stämmer! ...

Ja, gott folk, vad hände? Det hände så mycket som att jag träffade en man som inte tyckte om hästar! Och därmed tycker inte heller jag om hästar längre! För någonstans måste man ju välja ... Kärlek eller hästar? Efter ett par sömnlösa nätter kom jag ...