Idag stod träning för J på schemat! Det var en halv evighet sedan jag tränade för J och det är alltid lite spännande (läs kusligt) och höra vad tränaren har att säga om det hela. J råkar nämligen inte vara personen som är lågmäld med det han tycker och tänker (något som jag förvisso verkligen uppskattar, även om det kan vara hårt att höra en bister sanning). Denna långa utläggning ska hur som helst sluta med att det inte blev någon bister sanning idag utan snarare en sanslöst glad och trevlig sanning 
Skrittade fram medan J avslutade passet med föregående elev. Det pågick hoppträning i ridhuset samtidigt som J tränade sin elever, plus ett par andra som red - så det var lite ont om saligheten. När Aramis skrittat fram samlade jag ihop honom och skrittade i form, han kändes oförskämt fin. Kunde lägga honom i en relativt hög form direkt och jag hade ett härligt sug i handen. Travarbetet tog vid och jag kan bara säga att han kändes kalas! Han var härligt framför hjälperna, han tog stöd på båda tyglar, han flyttade kvickt undan inner bakben för inneskänkeln och - ja kort och gott så kändes han kanon. J frågade om jag var redo att börja - och det var jag (och även Aramis). Tog av ylletäcket som jag värmt upp med och spände gjorden. Började först med att arbeta med lite övergångar mellan skritt och trav, kändes kanon. Får vara observant i högervarvet på att han inte lägger huvudet lite på sned, ställ då svagt utåt och skapa ett stöd i innertygeln. Sedan arbetade vi på lite med min sits - att jag måste komma ner i sadeln, svikta i ljumsken och slappna av. Så fort jag slappnar av i bäckenet så förbättras Aramis trav på nolltid. J tyckte att Aramis har förbättrats ENORMT och han öste beröm över den grå springaren :o) Aramis håller ihop på ett helt annat sätt nu och jag behöver faktiskt inte längre sitta och rida honom i den där låga runda formen (självklart bitvis) - nu är han stark nog att orka bära sig i en högre form. Galopparbetet gick idag ut på att minska och förstora volten runt J. Pust och frust vad det var jobbigt när vi låg på minsta storlek, ställa, böja, verka mothållande med ytter på både bog och bakdel. Här gällde det att hålla isär alla hjälper! När Aramis väl lossnade och fattade vad vi ville (= få bakbenen att sätta under) så blev han helt sagolik i formen. Travarbetet som följde var naturligtvis kanon eftersom vi fick igång bakbenen ordentligt i galopparbetet.
Sedan kom vi till passets slut och höjdpunkt :) Nu har det nämligen blivit dags för Aramis att börja trampa försiktigt. Jag satt i samlad skritt på långsidan och J gick bakom med en långpisk och petade i takt på Aramis. Det tog inte allt för många meter innan Aramis började trampa några steg här och där. Han fick massor av beröm! Vänstervarvet var klart lättast, i högervarvet kommer vår svaga högersida fram. Hur som helst så var han extremt duktig och J kallar honom en naturbegåvning :) Avslutade trampövningen med att lägga ner Aramis och rida på i en flashig trav - JISSES AMALIA OCH HIMMEL OCH PANNKAKA! DEN traven som kom ur min häst efter trampövningen var heeeeeeelt galen! Jag har aldrig någonsin i hela mitt långa liv suttit på en häst med sådan trav. Jag skrek nästan rakt ut :o) Ryggen välvs, magen kommer upp och gångarterna blir enastående (detta efter att hästen har arbetat med tramp). Sedan fick Aramis skritta av och komma in i stallet och mumsa kvällsmat! Både han och jag sussar nog väldigt sött i natt :-)
K
24 februari 2010 04:31
jag gillar verkligen din blogg.. men ibland blir det något enformigt...
hur många gånger har jag inte läst "Travarbetet tog vid "... osv.
glöm inte att utveckla din blogg nu när du och din häst utvecklas så mycket!
Ida
24 februari 2010 07:21
Blir nästan gråtfärdig av er framgång!
Aramis
24 februari 2010 10:45
Kära K! Roligt att du tycker om min blogg! Jag tar sannerligen åt mig av din kritik - även om jag i mitt försvar måste säga att jag tycker den inte är helt befogad. Jag skriver för mitt eget höga nöjes skull - därmed skriver jag också det jag själv vill skriva. Ska jag skriva om något som alla andra vill läsa - ja då blir ju bloggen plötsligt inte "min", dessutom riskerar jag tappa min entusiasm. Nu har jag från och med igår börjat arbeta med tramp/piaff på min häst och DET om något torde väl vara en utveckling? I övrigt förstår jag inte riktigt vad du menar med utveckling av bloggen. En utveckling av mig och Aramis får man följa, men utveckla själva bloggen? Kom gärna med konkreta förslag så ska jag se vad jag kan göra åt saken :o)
Ida: Åhh - tack snälla snälla! Det var rörande att läsa!
Jenny: Ja nu kör vi så det ryker :) Bilder från i somras!
Ylle: Ja där satte du huvudet på spiken! Det var en härlig känsla!
URL: http://aramise.bloggagratis.se
http://aramise.bloggagratis.se
Izza
24 februari 2010 12:01
Sitter å ler när jag läser :)
Vilket underbart pass bara att gratulera!
Men hur i jössenamn gör man rent fysiskt för att slappna av i bäckenet?? Har funderat över detta innan när jag fått höra det samma. Jo och visst gjorde jag nåt för det blev bättre i alla fall just då medan I tittade och coachade. Men när jag sitter här och läser och funderar på det känner jag inte alls att jag kan påverka musklerna i den regionen :s Illa illa
Tacksam för tips!
Birgitta
24 februari 2010 12:56
Hej Liv!
Jag är inte K men kan kanske ändå få komma med några synpunkter eftersom du undrar hur du kan utveckla din blogg.
Som du vet (jag har skrivit om det flera gånger på min egen blogg) är jag smått allergisk mot bloggar som bara verkar vara till för "inbördes beundran" och där i princip ALLA inlägg OCH kommentarer går ut på "Åhhh gud vad fin min häst är" och ""Oh guuud vad du är duktig".
Din blogg är lite väl mycket av detta just nu och även om jag är den första att instämma i att din häst är fin (jag har ju sett den IRL vilket säkert inte alla "oooaahhh"-re gjort) så vore det trevligt med LITE annan läsning också.
Sedan är det härligt att läsa om någon som är så otroligt entusiastisk och som verkligen älskar sin häst- det ska du ha ett stort plus för.
En annan grej: skriver man för sin egen skull kan man ju skriva om ben-avspolning, lindning av ben osv men personligen tycker jag inte att detta är såååå intressant att läsa som exempelvis då vi diskuterade hästens form härom dagen.
Då blir det också fler givande kommentarer och inte detta eviga "gud vad ni är bra".
Sedan får så klart folk skriva vad dom vill på din blogg liksom givetvis du själv men om du vill tips på hur du kan utveckla bloggen så föreslår jag lite andra ämnen som vi kan debattera kring och där det kan HETTA TILL :=)!
http://birgittashastsida.blogspot.com
Birgitta
24 februari 2010 13:37
En avslutande kommentar:
Man ska inte skämmas för att man tycker om sin häst och är nöjd med dess prestationer- glöm jantelagen och njut för fullt om det är så det känns och "håll inte nere glädjen du känner".
Däremot tänker jag att med fler debattinlägg så kanske också dina läsare vaknar till liv och kan variera sina kommentarer lite.
Nu har man ju säkert en blogg av "tusen" olika anledningar men personligen måste jag säga att jag tack vare min blogg fått jättemånga olika tips, nyttiga kommentarer som fått mig att tänka efter och kanske revidera tidigare tankesätt, råd i alla möjliga ämnen osv.
Hade jag bara fått kommentarer ā la ""Guud så fin Archie är" så hade det så klart varit roligt (händer nästan aldrig, man kan ju undra varför *GARV*) men det hade egentligen inte TILLFÖRT mig något.
Vad lär jag mig av en sådan kommentar? Inte så mycket eftersom mycket ligger i betraktarens öga men däremot har jag som sagt lärt mig massor av annat folk har skrivit.
Så även Livs läsare: skärpning! *SKRATT*
Nu VET vi att hon har en fin häst; kom med något annat tack :=)!
http://birgittashastsida.blogspot.com
Jessica
24 februari 2010 13:43
Vilket underbart träningspass det låter som! Jag har läst ovanstående kommentarer och kan säga att iaf jag blev inspirerad av just detta inlägg! Sen kanske du berömmer din häst väldigt mycket i inläggen men antar att det är för att du verkligen älskar honom och hans kapacitet vilket jag väl förstår! Blir nästan lite avis då jag fullt förstår din känsla och vet hur underbart det kan vara, men då jag själv är långt ifrån den för tillfället... =*( Som tur är får jag istället lyckokänslor av lilla Tyra som nu finns i mitt liv!
http://dromdansaren.blogg.se
mia
24 februari 2010 14:40
Liv! Skriv så som DU känner. Du skulpterar ju DIN lera, utan att fråga vad någon annan ska tänka eller tycka. Om du skulle förändra din process, skulle din konst ta ett annat uttryck. Det finns ett helt forum, som alla kan tillgå, men det unika i bloggandet, är att man skriver, just precis det man själv önskar och vill. Stå emot, käcka förslag, om det inte stämmer för dig, oavsett om ni är stallkompisar eller bekanta på annat vis. På din blogg har det kommit igång flera konversationer. När man börjar inrätta sig för mycket, tappar man sin kraft, gör inte det! Låt du, få vara du .
varma hälsningar från mia
http://www.jonshage.bloggplatsen.se
Ida
24 februari 2010 19:16
Liten åsikt till ovanstående kommenterare: För tusan, låt Liv vara den hon är! Ni som inte träffat henne förstår inte vilken sprudlande glad, halvgalen (för att inte säga hel), ambitiös människa hon är. Att hon sedan har en häst som är helt makalös (eller inte) ska väl folk skita i. Så, nu har ni en het debatt att bita i! Gillar ni inte bloggen sm den är, skit i och läsa då.
http://zinmyheart.bloggagratis.se
Martan
24 februari 2010 19:35
Ja! Sluta gnäll! Börja leva! :)
Lene
24 februari 2010 19:46
Jag vill bara inflika i denna debatt att man måste väl ändå skriva vad man själv vill och inte infoga sig i vad andra tycker man borde skriva. Det om något är ointressant! Blogga på Liv!!
Evert
24 februari 2010 19:48
Vad blir det för en personlig och trevlig blogg om man ska skriva precis som alla andra vill???????
Birgitta
24 februari 2010 20:48
Hoppsan! Verkar som en del läsare känner dig trampade på tårna å Livs vägnar- wonder why?
Det var Liv själv som efterlyste konkreta förslag på hur hon kunde utveckla bloggen- jag svarade bara ärligt vad JAG tyckte!
Men man ska tydligen bara sälla sig till den beundrande kören för att ens kommentarer ska vara accepterade av er läsare- är det då jag ska tolka kommentarerna?
http://birgittashastsida.blogspot.com
Caroline
24 februari 2010 22:54
Vad skönt att han inte slog och blev "rädd" för långspöet! Ett sådant fint beteende underlättar ju verkligen! Detta gav säkert Aramis en positiv upplevelse och det kallar jag en Bra Start! Hääärligt =))
http://superselma.bloggsida.se
Natalja
24 februari 2010 23:18
Du får mer än gärna skriva om travarbete, benlindor och spola benen, jag läser gärna!!
Om det är vilda diskussioner man är ute efter så finns det forum för det ändamålet. Dock har jag märkt att debattsugna människor inte gärna ger sin in i allmänna diskussioner där de inte kan styra ämnet eller hur diskussionen ska sluta.
Det kan man ju på den egna bloggen om man skriver om något ämne som "hettar till". Är det en kommentar som inte passar, ja då tar man bara bort den eller så godkänner man den inte....
Alla är vi olika och tur är väl det!
Fortsätt att lägga ut fina bilder på dina hästar så vi kan få berömma dom ; )
Många kramar
ps. Vilket härligt träningspass!! Å du, förklara gärna lite närmare det där med avslappnat bäcken.
http://latin.bloggagratis.se
Jennie
25 februari 2010 07:45
Själv är jag härinne och läser din blogg varje dag även om jag sällan kommenterar. Min egen blogg använder jag som en dagbok på nätet som mina vänner och kanske även andra kan följa. Men jag skriver bara om det jag vill skriva om och när jag vill skriva/hinner skriva och om det inte passar någon så får de väl låta bli att läsa. Det är ju gulligt av dig Liv att vara öppen för förslag på hur du kan förändra bloggen, men om det ska fortsätta vara DIN blogg så tycker jag att du ska fortsätta i samma stil som innan och om någon tycker det är tråkigt, So What... De som känner dig får ju diskutera det dom tycker är viktigt med dig privat och då kan bloggen fortsätta få vara DIN dagbok och inte ett forum för allas åsikter (om det inte är det du frågar efter såklart som du gjorde häromdagen när vi dryftade formfrågan).
http://vickymarije.blogg.se
Jennie
25 februari 2010 07:47
Skit också nu tror jag mitt inlägg kom bort. För att sammanfatta uppsatsen jag skrev innan. ;o) Fortsätt skriva som du vill så läser vi som vill läsa :o)
http://vickymarije.bloggplatsen.se
ylle
25 februari 2010 07:56
Ja alla tycker olika och har förstås rätt att tycka det! Jag har själv just nu litet navelskådande i ämnet "Varför bloggar jag" och har fått en hel del reaktioner på det. Började häromdagen i inlägget "VEM bloggar för byrålådan".
Jag tycker om Livs blogg för att hon skriver som hon gör och för att hon verkligen älskar sin häst(ar) - det om något är väl underbart!!! - men varför hoppar ni på Birgitta för att hon kommer med sina åsikter om vad hon tycker, Liv har ju faktiskt efterlyst sådana (åsikter om bloggen alltså) !
Visst kan det kanske kännas litet menlöst med alla "Oj vad fin Din här är" och "Vad kul att det går bra" men alla inlägg kan ju inte vara grundliga analyser av brännande ämnen.... själv blir jag hjärtans glad även över de korta, glada kommentarerna!!!
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
Ulla
25 februari 2010 09:17
Ojdå! Här hettar det till, minsann... Liv, fortsätt och skriv som DU vill, det är ändå din blogg. Man kan inte tillfredställa alla läsare och om du inte skriver som du vill så är det ju inte DU! Jag läser din blogg varje dag och gläds och inspireras av det du skriver. Jag följer också några av de andra som kommenterat här och alla skriver totalt olika! Men... de tillfredställer olika sidor hos mig och skulle alla vara likadana så skulle det vara totalt ointressant för mig som läsare... gillar man inte det som skrivs så är det bara att ge f--n i det! Kom igen, bara:-)!
ps
25 februari 2010 09:41
Jag håller faktiskt med Birgitta helt!!
Tycker absolut man ska skriva konkret och sanningsenligt men det är lite väl enformigt med " å min häst är bäst" hela tiden!
Jag tror (och ser) att Aramis ÄR en RIKTIGT fin och bra häst INGET snack om saken, MEN alla vi glda,entusiastiska,positiva och halvgalna hästägare VET att så underbart och så bra och så fantastiskt går det faktiskt knappast alltid när man rider!!!!!
Rider själv höga klasser i dressyr och har flertalet MYCKET FINA dressyr hästar och vet mkt väl att det finns riktigt JOBBA,HEMSKA & TRÅKIGA riddagar när verkligen allt går åt skogen, och inget känns bra.
Hur ofta läser man det här????????? Det säger ju sig självt att så bra kan det inte alltid gå!
Tro nu inte att jag skriver detta i ngn slags avundsjuka eller missunnsamhet! Verkligen inte! Då jag själv tävlar aktivt i dressyrens högre klasser så missunnar jag ingen framgång!tvärtom!
Läser en hel del andra bloggar, från landslagsryttare etc, och ALLA är uppriktigt ärliga och i tid och otid läser man mkt "nakna" inlägg om hur uruselt ridpasset gått pga olika orsaker, detta givetvis blandat med "underbara riddagar-inlägg)
En sådan blogg tilltalar allafall mig mer!! När man även kan bjuda på "misslyckanden".
En annan sak jag undrat över.. Varför nämns knappt RIGOLETTO i denna blogg????????
Therre
25 februari 2010 15:36
Otroligt roligt att ridpasset gick så bra!
Tramp till och med, nu är ni på väg :)
Vill gärna, som flera andra, veta hur sjutton slappnar man av i bäckenet?
Kram kram
http://therre.bloggagratis.se
Uuuuuuuuuuuuuusch på mig att skämta så elakt!!!!!!!!!!!!!!!!!! Först och främst: tack för alla era kommentarer. Det är ju förargligt att jag betett mig så innerligt vidrigt, men faktum är att en hel del av fakta i föregående inlägg faktiskt stämmer! ...
