Vilket superpass med min fina, fina grå Aramis! Skrittade fram länge och väl, idag var det för ovanlighetens skull vänstersidan som behövde jobbas igenom. Kul med lite omväxling :) Arbetade med att få Aramis att trampa under sig med vänster bakben istället för att trampa ut från - utanför kroppen. När han var med på noterna och satte sina vackra långa gråa ben under kroppen fick jag en känsla som jag aldrig kommer att glömma! Fullkomligt lösgjord, eftergiven, ett hundra % stöd i båda tyglarna - lika mycket stöd på båda! Då gav jag travkommando och Aramis klev in i en underbar trav. Växlade mellan trav och skritt, fullt fokus på att bibehålla stödet. Han var som en komplett dröm! Red en diagonal och tryckte på lite - tänkte han skulle länga steget... Istället svarar han med ökad trav :-o Något jag aldrig gjort med Aramis. Lät honom bara öka några meter men känslan var helt galen! Jag ler än... Travade sedan av honom och lät honom sträcka ut sin hals. Det är kusligt lätt hänt att man sitter och rider Aramis i något han kanske inte är helt och hållet stark för - det är en så sanslöst arbetsvillig häst och en häst som är överambitiös till tusen.

Viktigt för mig att ha i åtanke när jag sitter och trimmar honom. Självklart måste jag höja ribban, men det sätt jag numera rider Aramis på (stundtals, inte alltid) är något nytt för honom - det är ett steg vidare i utbildningen och innebär ökade krav på samling, ryggverksamhet etc. Träningsvärk är nog inte ovanligt i dessa tider.

Men det är en sanslöst häftig känsla att man nu - äntligen - kan börja "rida" efter ett par tre års välbehövlig unghästridning. Väl inne i stallet strechades ben, lindades ben, borstades och nattades grå häst! Ha en fortsatt trevlig onsdag, där ute!