Idag stod markarbete på schemat - tillsammans med C och Rigoletto! Alltid trevligt att kunna sitta och trimma tillsammans. Ridhuset upptogs även av två andra hästar och trots att vi bara var 4 stycken kändes det oroligt och okoncentrerat i hallen. Rigoletto, som spanat in en av hästarna, gick och spände sig titt som tätt. Och så Aramis som blir lite stressad när andra hästar flyger och far runt... Började dagens pass med att skritta fram länge och väl. Lade Aramis i en rund och låg form, här fick han gå och "länga ut" sin överlinje. När han var riktigt uppvärmd tog travarbetet vid. Till en början väldigt förutsättningslöst i en rund form. När jag sedan kortade upp honom och kom över i högervarvet kände jag att jag inte fick stöd på höger tygel, fick arbeta igenom det där nålsögat och när han väl tog stöd var han så fin! Han var elastisk över ryggen, kunde reglera formen hyfsat men hade ett helt och hållet ärligt stöd på båda tyglarna. Nu har Aramis inte gått ordentligt på fem dagar (skrittat ut, longerat et cetera) vilket direkt märks eftersom hans högersida verkar kräva att bli genomarbetad nästan dagligen. Det känns lite som att musklerna "faller" tillbaka i sitt korta läge när han inte får arbeta korrekt under en kortare eller längre tid vilket då medför att han behöver arbetas lite mer. När han var så eftergiven i hela kroppen och vägvinnande i sin trav lade jag ner honom och lät honom sträcka ut sin långa hals. Försökte förmå honom att nästan doppa mulen i ridhusbottnen :o) Svårt! Väl inne fick Aramis sina ben strechade, bytte till nytvättade lindor och paddar, borstade och lade på stalltäcke! Misen fick sedan gå in i sin nybäddade box och äta kvällsmaten som precis serverats!
  

Kom upp till stallet vid 15.30-tiden, packade hö, ställde mat och påbörjade sedan mastodontmockningar! Himmel och pannkaka vad rörigt det var i framförallt Aramis box idag - fick köra ut tre kärror mock :-o Huuu! Men rent blev det i alla fall! Till båda mina små hästar. När detta supermockningspass äntligen var över hade klockan hunnit bli 17.00 och det var hög tid att börja tänka på refrängen. Aramis fick behålla sina lindor och boots på, jag borstade, lade på longergjord och ländtäcke och begav mig ut till utebanan. Den ligger helt orörd med ett "lagom" täcke av snö. Tänkte att det var perfekt att öva snölongering här idag. ÅJ berättade för mig, sist hon besökte oss, att Aramis (vars kropp och hals ser ut som att han sprungit med högsta hastighet in i en bergvägg och blivit x antal decimeter för kort) nu måste börja gå i en utsträckt form. En form där han får sträcka ut sin överlinje #framåt-nedåt" och räta ut alla olika slags ligament, kotor, tornutskott och muskler som alltså befinner sig i läge á la ihopdraget dragspel. ÅJ berättade att Aramis hals MINST ska bli 8 cm längre!!! Och det är för intressant det här; på foton, som togs på mig och Aramis den 1 januari i år, kunde jag för en tid sedan konstatera att "det var ju attsingen vad han ser kort ut i halsen" - där fick vi det svaret :o) ÅJ tror för övrigt att Aramis gått med den här superduperlåsningen och SI-ledsproblematiken i över ett år. Kanske till och med en skada som inträffat redan när han var väldigt ung. Hur som helst så fäste jag longerlinan under magen på Aramis - i ringen på gjorden - lät den löpa genom inre bettring och vidare till min hand. Nu kunde Aramis ges tillfälle att sträcka ut sig i en lång-låg form och på så sätt börja räta ut dragspelet   Han såg verkligen ut att trivas där nere med näsan i snön medan han travade på :) Longerade inte mer än 15 minuter - alldeles lagom tycker jag, med tanke på att de inte är vana vid att lyfta på knäna några längre stunder. När vi kom in i stallet bytte jag alla paddar och lindor - hem för tvättning! Nu går Aramis med fyra bebiblå lindor  Stalltäcke på och sedan fick han gå in i sin nybäddade box och sova :) Ha en trevlig lördagkväll!

Från och med idag har jag bestämt mig för att börja introducera kandaret. Jag vet att det annars lätt blir så att man sitter och "hoppla - nu ska jag börja rida på kandar" och vips ska hästen på några dagar vänjas vid denna, kanske ibland, lite för vissa hästar udda bettkombination. Jag har besämt mig för att skritta ut på kandaret då och då. Naturligtvis ska jag inte röra stången utan enbart rida på bridongen (stången introducerar vi i ett senare skede). Idag var det dags för premiärturen och därmed också första gången för Aramis att få ett kandarhuvudlag på sig! Nedan är han intet ont anande om vad som komma skall:
  
När Aramis var redo för turen plockade jag fram mitt Sabrekandar, lade en godbit i handen och lät Aramis ta de båda betten i sin mun. Det var inga problem alls, han kände efter lite vad som var "tokigt" men accepterade direkt och litade på mig att jag visste vad jag höll på med :)

När han var redo begav vi oss ut. Här står han och tittar ut genom stalldörren "matte måste vi gå ut i dag - det är ju så kaaaallt"!
     Fina Aramis!

Turen gick alldeles strålande bra! Som om Aramis inte gjort annat än gått med kandar i hela sitt liv :o) Skrittade ut i cirka 25 minuter - mer klarade vi inte av i den pinande skånska snålblåsten och 7 minusgrader! Avslutade med att linda Aramis ben med nya lindor och paddar. Jag var nog otydlig i gårdagens inlägg - men Aramis går nu konstant med broddar (isbroddar) men är även lindad och har boots. Ha en strålande trevlig fredag allihopa :o) På återhörande!

Jag som var så stensäker på att båda mina hästar skulle vara försedda med broddar på samtliga åtta ben efter att hovslagaren besökt oss. Tji fick jag   Min hovslagare, som jag tidigare skrivit om och högeligen avgudar, avrådde å det bestämdaste! Motivering: De broddar som hovslagaren bankar ner i skorna och därmed blir permanenta är nästan precis lika höga som vanliga isbroddar. P:s erfarenhet av dessa broddar är dessutom att kärnan är extra hård vilket medför att brodden blir spetsig. Det innebär alltså att jag - som är minst sagt livrädd för skador på mina hästar - även med dessa permanenta broddar måste låta mina hästar gå lindade och täckta med boots och diverse skyddsattiraljer. En stor nackdel med de permanenta broddarna är att man aldrig blir av med dem - inte förrän om 7 veckor. Då bör snön ha försvunnit (för länge sedan tack) och har de då avtagbara broddar i fossingarna kan man ju skruva ur dem så fort is och halka är ett minne blott :)

Igår for vi iväg till Kalmar och Galleri Noshörningen för att hämta hem de delar av flocken som inte bestämt sig för att stanna kvar i Kalmar :o)
  
När bilen var full av hästar gick vi ut på restaurang följt av biobesök och hotellvistelse. Idag lämnade vi Kalmar och passade på att svänga inom Börjes på vägen hem! Börjes är alltid lika trevligt att besöka - alltid hittar man något som gärna vill följa med hem... Idag lyckades två Kingslandschabrak hoppa ner i min kundkorg, jag gjorde vad jag kunde för att övertala dem att stanna kvar i butiken men jag lyckades dessvärre inte   

Gårdagens skoning gick lysande! Aramis har lite myror i brallan när han måste stå still så länge, men det gick kanonfint. P hovis tyckte att Aramis biffat på sig :o) Kul och höra! Rigoletto bus blir bara bättre och bättre i sin bockhov - bockhoven är något som P sakta men säkert "bygger om" med tanke på att han såg inte alls rolig ut när P började sko honom. Jag är så OTROLIGT glad för min duktiga hovslagare! Har aldrig haft en så duktig, punktlig, trevlig och oerhört vänlig hovis! Länge leve dessa duktiga hovslagare!

Aramis har vilat i dagarna två - men imorgon kör vi igång igen! Nu börjar det snart bli dags att spana efter tävlingar och se över tävlingssäsongen. Ska börja kolla upp kvalreglerna för championaten och Scandinavian Open! Vore roligt om vi lyckades kvala detta år. Tror dock att kvalklasserna går i MSV... *host* *host*.



     

Det är helt otroligt det här med min nya Aramis! Ni som följt bloggen ett tag vet att jag haft problem med Aramis högersida - ni vet också att jag funderat mig nästintill gråhårig över hans snedhet, hans ovilja att arbeta korrekt på båda tyglarna. Ni vet också att jag provat med olika metoder och behandlingar för att försöka komma åt problematiken. Vart vill jag komma? Lyssna på din hästs signaler! Om hästen känns sned, ovillig, bråkig, tjafsig - vad som helst som tyder på att du inte känner igen honom eller henne - gör något åt saken! Jag kan nästan svära på att det i de allra flesta fall rör sig om något som inte är som det ska. Jag ser många - alldeles för många - ryttare som sitter och bankar, sparkar, slår, skriker, drar, sliter och piskar sina hästar för att de inte "gör" som ryttaren önskar. Hästarna slår och piskar med svansen, slår med huvudet, tenderar att resa sig, backar hejdlöst, gapar et cetera. Ändå ska det ta så förbaskat lång tid innan det går upp ett Liljeholmens för ryttarna och de börjar konsultera veterinär/equiterapeut/hovslagare/tandläkare/vad det än må vara. Det sägs att vi människor skulle vara det mest "avancerade" och smarta djuret på jorden, men ibland undrar jag verkligen hur det förhåller sig.
   Oj - så "fattig" han är bakom sadeln :o)

Jag är försiktig med att höja mig själv till skyarna, men vill påstå att jag lärt mig av mina egna misstag. Hur många gånger har jag inte själv suttit och slitit på en häst som inte varit fräsch? Detta har gjort att jag blivit medveten om att det kanske föreligger en skada - och att istället för att traggla vidare på något som kanske bara blir värre konsultera expertis.

Hur som helst. Dagens pass var en fortsättning på föregående veckors dröm. Aramis är otroligt fin - jag kan inte komma på mer att säga! Dagens pass bestod av mycket skrittarbete och travarbetet som följde var i en rund och lägre form. Plockade upp honom enbart i skritten. Trampade ett par steg, lite väl tidigt för detta - men han har så väldigt lätt att ramla över i tramp :-S Räcker med att jag samlar honom ett uns för mycket i skritten... Och det är väl egentligen ett ganska trevligt problem :) Sov gott alla där ute! I morgon åker jag till Kalmar och hämtar hem resterna av flocken!