Idag stod träning för J på schemat! Det var en halv evighet sedan jag tränade för J och det är alltid lite spännande (läs kusligt) och höra vad tränaren har att säga om det hela. J råkar nämligen inte vara personen som är lågmäld med det han tycker och tänker (något som jag förvisso verkligen uppskattar, även om det kan vara hårt att höra en bister sanning). Denna långa utläggning ska hur som helst sluta med att det inte blev någon bister sanning idag utan snarare en sanslöst glad och trevlig sanning   

Skrittade fram medan J avslutade passet med föregående elev. Det pågick hoppträning i ridhuset samtidigt som J tränade sin elever, plus ett par andra som red - så det var lite ont om saligheten. När Aramis skrittat fram samlade jag ihop honom och skrittade i form, han kändes oförskämt fin. Kunde lägga honom i en relativt hög form direkt och jag hade ett härligt sug i handen. Travarbetet tog vid och jag kan bara säga att han kändes kalas! Han var härligt framför hjälperna, han tog stöd på båda tyglar, han flyttade kvickt undan inner bakben för inneskänkeln och - ja kort och gott så kändes han kanon. J frågade om jag var redo att börja - och det var jag (och även Aramis). Tog av ylletäcket som jag värmt upp med och spände gjorden. Började först med att arbeta med lite övergångar mellan skritt och trav, kändes kanon. Får vara observant i högervarvet på att han inte lägger huvudet lite på sned, ställ då svagt utåt och skapa ett stöd i innertygeln. Sedan arbetade vi på lite med min sits - att jag måste komma ner i sadeln, svikta i ljumsken och slappna av. Så fort jag slappnar av i bäckenet så förbättras Aramis trav på nolltid. J tyckte att Aramis har förbättrats ENORMT och han öste beröm över den grå springaren :o) Aramis håller ihop på ett helt annat sätt nu och jag behöver faktiskt inte längre sitta och rida honom i den där låga runda formen (självklart bitvis) - nu är han stark nog att orka bära sig i en högre form. Galopparbetet gick idag ut på att minska och förstora volten runt J. Pust och frust vad det var jobbigt när vi låg på minsta storlek, ställa, böja, verka mothållande med ytter på både bog och bakdel. Här gällde det att hålla isär alla hjälper! När Aramis väl lossnade och fattade vad vi ville (= få bakbenen att sätta under) så blev han helt sagolik i formen. Travarbetet som följde var naturligtvis kanon eftersom vi fick igång bakbenen ordentligt i galopparbetet.

Sedan kom vi till passets slut och höjdpunkt :) Nu har det nämligen blivit dags för Aramis att börja trampa försiktigt. Jag satt i samlad skritt på långsidan och J gick bakom med en långpisk och petade i takt på Aramis. Det tog inte allt för många meter innan Aramis började trampa några steg här och där. Han fick massor av beröm! Vänstervarvet var klart lättast, i högervarvet kommer vår svaga högersida fram. Hur som helst så var han extremt duktig och J kallar honom en naturbegåvning :) Avslutade trampövningen med att lägga ner Aramis och rida på i en flashig trav - JISSES AMALIA OCH HIMMEL OCH PANNKAKA! DEN traven som kom ur min häst efter trampövningen var heeeeeeelt galen! Jag har aldrig någonsin i hela mitt långa liv suttit på en häst med sådan trav. Jag skrek nästan rakt ut :o) Ryggen välvs, magen kommer upp och gångarterna blir enastående (detta efter att hästen har arbetat med tramp). Sedan fick Aramis skritta av och komma in i stallet och mumsa kvällsmat! Både han och jag sussar nog väldigt sött i natt :-)