Imorgon får det minsann bli ett pass utanför ridhusets väggar. Snön/blasket/halkan gör att man helst av allt håller sig inne, men imorgon får vi trotsa allt vad väder och vind heter och ge oss ut! Gjorde i ordning Misen, lindade av och lindade på :) Ryktade, lade på Kingslandschabrak på ryggen - superfint - blått ylletäcke på och sedan vandrade vi ut till ridhuset. Skrittade fram en bra stund och samlade sedan ihop honom, lät honom gå rätt lång och djup - här ville han vara självmant och det är bara bra att nu söker sig framåt-nedåt själv. ÅJ berättade att det kommer att komma en period då han blir ovanligt "tung" i handen och jag tycker mig de senaste dagarna ha upplevt just detta. Det har med hela processen att göra och är inget fel. Något som kan hålla i sig i några dagar upp till ett par veckor. Travarbetet var superfint idag, jobbade på med stödet och fick honom riktigt fin här. Sedan provade vi lite galopparbete och här märks att det är jobb kvar. Jag har ju inte galopperat alls mycket under den här tiden med tanke på att jag upplevt galoppen "för stor" för Aramis. Samtidigt måste vi ju börja arbeta på galoppen - annars kommer han aldrig att lära känna sig själv och stärka sig i sin nya kropp :) Han slår gärna om bak i vänster galopp, men efter flera avsaktningar och ordentlig "ram" bibehöll han rätt galopp hela tiden mot slutet. Lade sedan ner honom i trav och oj så lång han blev :) Han travade nästan med näsan i marken :o) Bra - det är där vi vill ha honom. Sedan följde vanliga rutinen och Aramis fick avslutningsvis promenera in i boxen och äta sin kvällsmat! Ha en strålande trevlig fredagkväll   
  

Igår skulle jag egentligen rida ut med Aramis - men planerna ändrades i sista stund då snö och annalkande oväder förde oss till ridhusets säkra vrå. Skrittarbetet bestod i att få Aramis att ta stöd på innertygeln och samtidigt flytta undan för innerskänkel och inte mot skänkeln... Efter ett par långsidor i öppna gick det som en dans. När jag så hade stöd i båda tyglarna kunde travarbetet ta vid. Han kändes otroligt fin idag igen. Han har kommit upp i formen väldigt mycket, men jag försöker variera honom så mycket som möjligt så att han inte blir för kort i nacken. Hela passet kändes oerhört bra! Rakt igenom. Känns så föbaskat roligt att han arbetar så mycket med ryggen nu och att han sätter under sig. Ska bli spännande se vad det blir av honom :o)
  

Vilket superpass med min fina, fina grå Aramis! Skrittade fram länge och väl, idag var det för ovanlighetens skull vänstersidan som behövde jobbas igenom. Kul med lite omväxling :) Arbetade med att få Aramis att trampa under sig med vänster bakben istället för att trampa ut från - utanför kroppen. När han var med på noterna och satte sina vackra långa gråa ben under kroppen fick jag en känsla som jag aldrig kommer att glömma! Fullkomligt lösgjord, eftergiven, ett hundra % stöd i båda tyglarna - lika mycket stöd på båda! Då gav jag travkommando och Aramis klev in i en underbar trav. Växlade mellan trav och skritt, fullt fokus på att bibehålla stödet. Han var som en komplett dröm! Red en diagonal och tryckte på lite - tänkte han skulle länga steget... Istället svarar han med ökad trav :-o Något jag aldrig gjort med Aramis. Lät honom bara öka några meter men känslan var helt galen! Jag ler än... Travade sedan av honom och lät honom sträcka ut sin hals. Det är kusligt lätt hänt att man sitter och rider Aramis i något han kanske inte är helt och hållet stark för - det är en så sanslöst arbetsvillig häst och en häst som är överambitiös till tusen.

Viktigt för mig att ha i åtanke när jag sitter och trimmar honom. Självklart måste jag höja ribban, men det sätt jag numera rider Aramis på (stundtals, inte alltid) är något nytt för honom - det är ett steg vidare i utbildningen och innebär ökade krav på samling, ryggverksamhet etc. Träningsvärk är nog inte ovanligt i dessa tider.

Men det är en sanslöst häftig känsla att man nu - äntligen - kan börja "rida" efter ett par tre års välbehövlig unghästridning. Väl inne i stallet strechades ben, lindades ben, borstades och nattades grå häst! Ha en fortsatt trevlig onsdag, där ute!

Det blev en sann pysseldag i stallet idag! Skurade vattenkoppen, kollade ben, tog av täcken, ställde mat och pussade på mina två älsklingsmular! Jag hoppas kunna lägga upp en filmsnutt på bloggen inom de närmaste dagarna! Håll utkik :) Ha en fortsatt trevlig afton! På gensyn gott folk.

    

Du läser väl Hästtidningen på nätet? Om inte så rekommenderar jag dig ett besök! Just nu söker Ryttarliv alla Sveriges hästbloggar - har du inte anmält din hästblogg? Gör det! Besök www.ryttarliv.se

Idag blev det ett tudelat pass! Började med att ge oss ut i den vackra och vita naturen, började på grusvägar som senare gick över till oplogad väg där snön nådde Aramis högt över knäna. Här fick han pulsa fram ordentligt. Kom sedan ut på en fin väg där vi kunde trava lite. Han kändes riktigt, riktigt flott! Hade superkontakt i båda tyglar, han bjöd på härligt, var eftergiven och lösgjord! Pulsade sedan igenom snön igen och lät honom skritta hela vägen hem i en rund och fin form. Sedan rundade vi av inne i ridhuset med några varv i trav. Han var RIKTIGT fin! Plockade upp formen emellanåt - kändes kanonfin. Lade sedan ner honom och rundade av i en frisk trav där han fick gå i en rund och djup form. Kände hur han tog i när han travade, hela kroppen rörde sig, ryggen svingade och en som såg oss kommenterade med "Oj - han är riktigt läcker idag". En sådan kommentar lever man läääänge på :) Sedan skrittade jag av. Väl inne i stallet strechade jag alla ben (ska skriva ett inlägg om hur jag strechar benen), borstade, tog av ridlindorna och bytte till paddar och stallbandage. Avslutade med att lägga på stalltäcket - sedan fick Aramis komma in och käka kvällsmat! Härligt pass idag - genomköraren igår har gett riktigt fin utdelning! Nattinatti!
    

Nu vill jag veta hur ni läsare tänker när det gäller hästens form. Jag tycker det här med form är ett otroligt spännande ämne - ett ämne jag inte får nog av helt enkelt. Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur två olika tränare resonerar kring det här med form och hur jag faktiskt nu bestämt mig för att inte träna mer för den tränare vars åsikter skiljer sig alltför mycket från mina egna. Jag har försökt - men det går inte. Och att förkasta något innan man ens försökt det tycker jag är synd.

Jag funderar så här:
Om man själv har fått för sig att man ska bli tyngdlyftare, man vill börja lyfta riktigt, riktigt tungt skrot. Man är från början "normalt" tränad. Man går till gymmet och man börjar träna och träna - allt för att man en dag ska kunna orka lyfta de där allra tyngsta stängerna. Men - hur tränar man? Inte börjar man med att försöka lyfta 150 kg! Nej man börjar med att lyfta, kanske, 50 kg. Man har ingen fysisk möjlighet att orka lyfta 150 kg den första tiden - men börjar man med 50 kg kommer man snart att kunna utöka dessa till 55 kg som senare kommer att bli båda 60, 65 och till slut kanske också 150 kg.

Vad har då detta resonemang med hästar att göra? Jo - självklart gäller samma tankar för hästen! Många hästar jag ser, för att inte säga de flesta, saknar nästan helt och hållet en vacker överlinje. De är tunna över halsen och rids enligt mig i alldeles fel form. Enligt mig kan man inte stärka en häst genom att sitta och rida den i en "hög" form. Detta resulterar enbart, enligt mig, i att hästen kommer att knäppa av i nacken (just för att den inte orkar bära sig korrekt) - den kommer att släppa i ryggen och förbindelsen mellan bak och fram blir ett minne blott. Alldeles för många ryttare sitter och rider sina, allt för svaga hästar, i en alldeles för upplockad form. Tittar man sedan på hela hästen ser man att den inte sätter under sig korrekt, den går inte ärligt på bettet och den går med en sänkt rygg. Dock - den har "nacken" högt. Jag tycker att "man" (läs direktiv uppifrån) snöat in sig på tok för mycket med att rida hästen i en form med nacken som högsta punkt. Egentligen tycker jag inte att hästen är redo för detta förrän den går högre klasser. Många okunniga (både tränare och ryttare) sitter och stirrar sig blinda på den här förbenade nacken och får till följd en häst som är ihopdragen i halsen och nacken som dessutom ofta vinner mängder av rosetter i sina LB och LA (klasser där jag egentligen tycker att hästen bör går i en mycket rundare form - (LÄS EJ PÅ BOGARNA)så att den är stark nog att börja samla sig korrekt när de högre klasserna kommer. När det här ekipaget sedan går vidare mot MSV - ja då tar det ofta stopp! Varför då? Jo nu börjar det krävas mer samling av hästen - och har man suttit och ridit sin häst i en avknäppt form och trott att detta ska göra hästen stark då är man fel ute.

Detta var mina åsikter i formfrågan! Hur är dina åsikter?