Det var mig en sann fröjd att leda Aramis förbi ridhusporten och därmed konstatera att idag blev det en efterlängtad uteritt. Ja nu menar jag förstås inte uteritt i bemärkelsen vara ute i timtal och galoppera i sanddynorna mil efter mil... Nej, här har vi något lägre pretentioner - här blir vi glada för en någorlunda farbar gräsväg, stilla dagar (som inte är präglade av storm eller för den delen orkan) och så naturligtvis halvdunkelt ljus. Och se - alla mina önskemål föll på plats ikväll! Skrittade över vägen och fortsatte gräsängen bort. Kortade tygeln och fick genast ett fantastiskt fint stöd. Skrittade vidare längs en gräsväg som går över till en stig som i sin tur går över till en gräsväg. Skrittade ner till dammarna och vände här. Skrittade tillbaka och tog av vid husen för att komma in på grusvägen - här började gossen att trampa (samlade upp honom lite för mycket, han har mycket lätt för att komma över i piaffliknande rörelse). Skrittade grusvägen hem och sedan var vi hemma igen. Nu var det mörkt. Hade egentligen velat runda av på utebanan men de höll på att lasta ensilagebalar med en kuslig traktor så jag beslutade mig för att gå in istället. I stallet rådde full kommers - här var säkert 15 personer, skratt och glädje. Jag stannade och pratade med övriga stallkamrater och vips så rann tiden iväg :) Trevlig kväll på er!

När jag kom upp till stallet idag var Håkan där - han höll på att känna igenom Aramis halvsyster Dibsy. Jag har tidigare skrivit om vår superhjälte Håkan som kommer till vår allas räddning när behovet finns. I ett tidigare inlägg har jag berättat om ir-terapi, som är den metod Håkan använder sig av, en i mina ögon mirakulös metod! Gå in här och läs mer! Hur som helst - när Håkan var klar med Dibsy så frågade jag om inte han inte hade lust att bara känna på Aramis rygg (hade en rejäl låsning där för en tid sedan) och snälla Håkan kände igenom hela Aramis och kunde konstatera lite träningsvärk i ryggen - det var det enda! Skööönt! Träningsvärken i ryggen har förresten Aramis fått eftersom han börjat arbeta mycket mer över ryggen (som jag skrivit de senaste dagarna) :)

Idag blev det bara rykt och matfix - sedan bar det av hemåt, men innan jag åkte hem stannade jag för att träna med vovvis. Gick kalas! Det bästa var dock när jag hade parkerat bilen och skulle ta mig hem med hela min packning. Jag måste ha sett ganska rolig ut... I ena handen en stycken stor schäferhane, i andra handen en överfylld matkass, i samma hand två påsar proppfulla med färskt hundfoder (bara 16 kg så det var inte så farligt...) och på axeln min handväska. När jag går där på gatan med hela mitt gepäck så går naturligtvis den ena påsen sönder (innehållande 8 kg hundmat) varpå en fryst 1-kg:s hundmatskorv faller ner på gatan. Det är i sådana stunder som man tackar sig lyckliga stjärna att man har en väldresserad (och ack så klok hund) - jag bad honom helt enkelt ta upp den iskalla 1kilos korven - vilket han snällt gjorde. Och så gick vi hem :) Han bar korven ända fram till dörren och fick såå mycket beröm :) Här kommer bild på det hela :)

Ha en underbar kväll :)

... batteriet till filmkameran som laddat hela natten strekjade totalt på förmiddagen innan jag skulle bege mig till stallet. Jag hämtade min backupkamera (en digital systemkamera) och hoppades att den skulle kunna agera filmkamera - men tji fick jag då även detta batteri var svagt :( Det var väl helt enkelt inte meningen att vi skulle filmas idag (även om jag kan tycka att det var synd eftersom han gick fantastiskt bra). Innan jag återgår till träningen vill jag bara säga att jag just nu sitter och inmundigar nybakade scones medan regnet smattrar mot rutorna, vovven ligger och sover vid mina fötter och J.S Bach Piano Concerto in A Major Allegro ma non tanto flödar ur mina högtalare! Har ni tänkt på vilken underbart härlig känsla man får i kroppen efter ett lyckat ridpass?

Kom till stallet och ställde Aramis i gången direkt. Började med att sätta nya läder i min sadel - färdigridet i jockeyläder (de är synnerligen korta till mina superlånga ben). Lindade Aramis ben med fyra vita lindor - vitt schabrak, blått fleecetäcke med guldkant över ryggen och sedan bar det av till ridhuset där min tränare väntade. Ledde fram Aramis och spände gjorden några hål till innan jag hoppade upp. Fick låna tränarens sporrar idag. När jag skrittat fram började jag med att forma honom i sidan, vi började i vänstervarvet (Aramis starka sida och min svaga). Det var som en ljuv dröm att äntligen kunna sträcka ut på mina långa ben! Lädret räckte precis :) Nåväl. Eftersom Aramis var så mycket bättre redan från början av ridpasset beträffande att ta stöd på bettet så behövde vi inte jobba i något övertempo. Ett övertempo har vi haft eftersom jag har velat rida Aramis in i handen, rida till ett stöd - detta behövdes dock inte denna gång - jag fick stöd direkt. Och de gånger jag inte har ett stöd är det oerhört viktigt att jag ser till att få ett stöd, min tränare sade en mycket klok sak idag: får man inget stöd så måste man se till att skaffa sig ett stöd och det gör man genom att (till exempel) ställa hästen åt det håll du har stöd (se tyglarna som ett cykelstyre). Om man rider i högervarv och jag inte får stöd på innertygeln så måste jag ställa min häst utåt tills jag får ett stöd på min innertygel. Sedan kan jag ställa tillbaka hästen inåt och samtidigt ge efter på ytter. Aramis arbetade riktigt bra över ryggen/genom kroppen idag och mot slutet av träningen då jag skulle lägga ner Aramis lade vi upp tempot något - den traven han visade då kändes super! Vilken känsla det är när hästen verkligen arbetar genom hela kroppen! Jag lovar att filma nästa träning - det blir på lördag :) Här kommer istället några bilder från kvalitetsbedömningen :)

Kom till stalet vid 16.30 idag, började med att mocka ut halva (eller nästan hela) boxen, strödde in ny härlig halm och fixade höpåsar och ställde matspann. Hade Aramis i spolspiltan så länge och började, när jag fixat klart det andra, rykta honom, fick vita skydd på frambenen idag, på med tömkörningsgjord, schabrak, träns, ländtäcke och inspänningstyglar och sedan bar det av ut till ridbanan. Longeringen gick fint, går och smygställer lite svagt utåt så jag jobbade lite med att få honom rund i sidan. Svårt dock när man inte sitter på eftersom det blir lite problematiskt att stoppa baken från att flytta sig. I galoppen fick han busa lite :) Longerade max 10 minuter. Vill inte slita längre än så på benen. Förresten så fick han in några riktiga "flashvarv", blåste ut som tusan genom båda näsborrarna, höjde upp svansen rakt upp och dansade fram i passage. Fick tydligen syn på något väldigt farligt i något buskage (något matte däremot inte såg) :) Imorgon är det träning - ska se om jag inte kan försöka filma lite :) På bilden nedan står Aramis och väntar på mig medan jag är inne i sadelkammaren och hämtar träns och annat. Han bor förresten i boxen direkt till vänster om spolspiltan - har perfekt koll på alla som kommer och går :)

Måste bara visa denna fantastiska bild! Rigoletto och jag på dressyrläger - spana in det lilla kraftpaketet; med sina 160 cm över havet och 600 kg pondus så är han rätt så maffig :) Sedan att vi brukar jämställa honom med "små-karlar-försöker-alltid-hävda-sig" gör ju knappast hela hans image sämre! Finns inga ord som kan beskriva denna självsäkra, härliga, charmiga, mysiga, helt galna, underbara häst!

 Kom till stallet ganska sent idag, hästarna hade precis fått sin kvällsmat, men jag lyckades få ut Aramis ur boxen innan hans kraftfoder serverades! Efter att ha lindat ben och ryktat och sadlat leddes Aramis över till ridhuset. Eftersom mörkret fallit och regnet smattrade mot ridhustaket så fick det bli ett pass inne idag. Jobbade med att strecha honom i sidorna - i synnerhet vänster sida eftersom han är lite extra stark här. Min tränare kallar Aramis vänsterhänt och eftersom min egen personliga svaga sida är vänster så kan ju de flesta förstå att detta är en mindre god kombination... Ibland undrar jag faktiskt vad min vänstersida har för sig. Benet hänger mest som en sladdrig gammal grönsak och armen är dödssvår att förmå utföra någon som helst annan rörelse än just bara vanlig position. Eftersom min kära tränare var i ridhuset och trimmade samtidigt så fick jag en minilektion vilket behövdes! Vilken hjälp det är att ha någon som bara säger några små meningar! Jag fick rida på fyrkantspåret och börja med en rakriktad häst, han skulle sedan ställas i halsen, till vänster, och inte parera eller försvara sig med att svänga ut rumpan eller börja gå skänkelvikning med bakbenen (vilket han väääldigt lätt gör). Ytterskänkeln ramar in tillsammans med yttertygeln medan innerskänkel flyttas fram för att hålla bogen på plats, innerarmen flyttas bak (armbågsspetsen bakom kroppen) och något inåt för att ställa igenom ordentligt. Pust - mycket att tänka på :-S Red inte så fasligt länge, men efter tio minuters intensivt jobb på fyrkanten så lossnade Aramis och då gav jag upp med dagens arbete. En belöning som jag ofta använder på mina hästar! Istället fick Aramis latja runt i ridhuset i fri galopp (med mig på ryggen) - jag rufsade om honom ordentligt i pannluggen och försökte få honom att ta några bocksprång, men lyckades inte. När han galopperat några varv åt båda håll fick han sin morot (som vanligt) från ryggen (han böjer sig som ett u så jag tror att han ska ramla varje gång, hi hi). Sedan ledde jag honom lite och dagens pass var avslutat! Inne i stallet fick Aramis en välbehövlig ryggmassage! Spana in hans miner :)

Härlig och skön fredagsstallkväll väntar - min absoluta favorit :) Ska försöka fotografera lite :) På gensyn gott folk!