Idag hade jag lite bråttom i stallet, därför blev det lite rallyfart på det hela. När Aramis var klar för ridtur svingade jag mig upp i min fantastiskt sköna och otroligt välhållna wintecsadle (ironi). Aramis hade vitt schabrak (utan lammull) och vita skydd med teddy på benen. Marinblått ländtäcke. Skrittade iväg i det underbart vackra 10-gradiga soliga vädret. Beslutade mig för att rida ute på ängen - sviktande fint underlag och ovanpå allt några stockar som fick agera småhinder :) Stannade till, andades in den tidiga våren och passade på att fotografera skuggan av oss två! Visst blev det läckert? Man får ju använda fantasin när man inte har någon som är med och kan fotografera :)

När Aramis var framskrittad travade jag igång honom! Han kändes såååå fin idag! Skuttade över stockarna och varvade med att galoppera den långa gräsvägen några gånger upp och ner. Fick igenom honom fint i sidorna. Red cirka 25 minuter. Riktigt, riktigt nöjd idag! Tror att jag ska rida utan lammull i fortsättningen, han har växt på bredden och sadeln behöver inte längre utfyllnad. På återhörande gott folk!

Jag får många frågor om mina två hästar (helt förståeligt) och nu är det nog dags för mig att klargöra för er läsare hur det egentligen ligger till!

Presentation av Rigoletto:
Svenskt halvblod e. Chapman - Bagathell - Caracas, f. 1994.
Egenskaper: Fullkomligt tokig häst, inte en häst man sätter upp vem som helst på (kan mycket väl få för sig att både kasta av och skena ((helst i kombination))! Vet inte hur många gånger han kastat av mig :-S Alltså. en synnerligen opålitlig och busig herre (men med hjärtat på rätta stället). Charm så det förslår. Besserwisser, kaxig, underbar och egocentrisk!
Köptes av mig som 6-åring och tillsammans har vi tävlat upp till MSVB. Byter ner till vart tredje, trampar, passagerar, arbetspiruetter m m.

Rigoletto skadade sig i kotan (var halt när jag tog in honom från hagen en dag) (är en riktig rodeohäst), fick akut komma till veterinär som behandlade den onda bakkotan. Efter längre tids vila och igångsättningar, konvalecens och behandlingar konstaterades att operation var tvunget. Vi artroskopin konstaterades skada på sidoligamentet och vila med behandling följde. Dagar blev till veckor, veckor blev till månader och månader blev till år och Rigoletto blev aldrig 100 % bra. Då fick jag ta mig en funderare. Avliva är inget alternativ i min värld (man avlivar inte sin bästa vän så länge han inte lider). I samråd med min fantastiska veterinär bestämdes att han helt skulle ställas av och i hopp om längre vila läka sin skada. Idag har det gått ett år och ett par månader sedan han ställdes av. Checkade av honom i somras hos veterinärern Ingrid Olsson - och han hade blivit sååå mycket bättre - till allas vår lycka och glädje! Min förhoppning är att flytta ner honom till Lund från konvalecensen och börja sätta igång honom igen! Hoppas kunna ta ut honom på banan igen!