gräääääsligt tuff! Det är de enda ord jag kan komma på så här i efterdyningarna. Kom upp till stallet och fixade Aramis. 4 vita lindor, vitt schabrak och lammullsvojlock. Själv var jag klädd i rött idag! Röda Kyra K-ridbyxor, välpolerade läderridstövlar, vit fleece med röda detaljer och en röd Canada Goose-väst utanpå. När Aramis var i ordning ledde jag över honom till ridhuset. Skrittade fram och fick låna sporrar av min tränare. Började samla ihop Aramis och jobbade med att få honom att ta stöd på båda tyglarna. Fint stöd i vänster, inget stöd i höger. Började trava så smått och lektionen startade. Efter några uppmjukningsvarv började arbetet! Aramis tog inte stöd på högertygeln och stod emot vänsterskänkeln - så här behövde vi jobba ordentligt! I högervarvet vek han halsen, utan att jag hade ett ärligt stöd i handen. För att undkomma detta ställde jag honom utåt för att skapa mig ett stöd i höger tygel. Vänsterskänkel låg an hela tiden för att verka mothållande. Han surnade till ordentligt - vänsterskänkeln ville han minsann inte ta! Förklaring: I högervarvet försvarar han sig med att gå skänkelvikning bak, när jag lägger till vänsterskänkeln för att verka mothållande det vill säga - få honom att inte förflytta sig i sidled med bakbenen, så kräver jag att han ska börja ta i med inner bakben vilket han tycker är urjobbigt! Och i detta läge blev han riktigt arg på matte. Han stannade upp och jag fick trycka till honom rejält med skänkeln, bibehålla ett stöd i handen och berätta för honom att på det här viset kommer du ingen vart. Han gav sig, men vi hade minsann ett par sådana här duster där vi fick fara i väg i vansinnig galopp! Han får aldrig vinna på att bara stanna upp. När vi efter många om och men hamnade på samma våglängd så gick han som en gångartsmaskin! Han arbetade suuuuperfint med ryggen, jag hade ett kanonfint stöd i båda tyglarna, han var riktigt fin i sidorna och ångade på i en trav och galopp som var enastående. Jag måste lära mig att sänka handen och inte sitta och rida med höjd hand. Eftersom Aramis är så hög i nacken av naturen så måste jag genom en sänkt handställning förmå honom att bli låg och rund (för att inte släppa ryggen). Jag måste också vara snabb med mina hjälper när jag märker att Aramis är på väg att släppa stödet i handen.

Det var ett väldigt nyttigt pass, är ganska trött just nu måste jag medge :-O Imorgon blir det skritta ut en lång runda! Och vi sover nog båda två väldigt gott i natt :-)