Idag hade jag lite bråttom i stallet, därför blev det lite rallyfart på det hela. När Aramis var klar för ridtur svingade jag mig upp i min fantastiskt sköna och otroligt välhållna wintecsadle (ironi). Aramis hade vitt schabrak (utan lammull) och vita skydd med teddy på benen. Marinblått ländtäcke. Skrittade iväg i det underbart vackra 10-gradiga soliga vädret. Beslutade mig för att rida ute på ängen - sviktande fint underlag och ovanpå allt några stockar som fick agera småhinder :) Stannade till, andades in den tidiga våren och passade på att fotografera skuggan av oss två! Visst blev det läckert? Man får ju använda fantasin när man inte har någon som är med och kan fotografera :)

När Aramis var framskrittad travade jag igång honom! Han kändes såååå fin idag! Skuttade över stockarna och varvade med att galoppera den långa gräsvägen några gånger upp och ner. Fick igenom honom fint i sidorna. Red cirka 25 minuter. Riktigt, riktigt nöjd idag! Tror att jag ska rida utan lammull i fortsättningen, han har växt på bredden och sadeln behöver inte längre utfyllnad. På återhörande gott folk!

Jag får många frågor om mina två hästar (helt förståeligt) och nu är det nog dags för mig att klargöra för er läsare hur det egentligen ligger till!

Presentation av Rigoletto:
Svenskt halvblod e. Chapman - Bagathell - Caracas, f. 1994.
Egenskaper: Fullkomligt tokig häst, inte en häst man sätter upp vem som helst på (kan mycket väl få för sig att både kasta av och skena ((helst i kombination))! Vet inte hur många gånger han kastat av mig :-S Alltså. en synnerligen opålitlig och busig herre (men med hjärtat på rätta stället). Charm så det förslår. Besserwisser, kaxig, underbar och egocentrisk!
Köptes av mig som 6-åring och tillsammans har vi tävlat upp till MSVB. Byter ner till vart tredje, trampar, passagerar, arbetspiruetter m m.

Rigoletto skadade sig i kotan (var halt när jag tog in honom från hagen en dag) (är en riktig rodeohäst), fick akut komma till veterinär som behandlade den onda bakkotan. Efter längre tids vila och igångsättningar, konvalecens och behandlingar konstaterades att operation var tvunget. Vi artroskopin konstaterades skada på sidoligamentet och vila med behandling följde. Dagar blev till veckor, veckor blev till månader och månader blev till år och Rigoletto blev aldrig 100 % bra. Då fick jag ta mig en funderare. Avliva är inget alternativ i min värld (man avlivar inte sin bästa vän så länge han inte lider). I samråd med min fantastiska veterinär bestämdes att han helt skulle ställas av och i hopp om längre vila läka sin skada. Idag har det gått ett år och ett par månader sedan han ställdes av. Checkade av honom i somras hos veterinärern Ingrid Olsson - och han hade blivit sååå mycket bättre - till allas vår lycka och glädje! Min förhoppning är att flytta ner honom till Lund från konvalecensen och börja sätta igång honom igen! Hoppas kunna ta ut honom på banan igen!

Idag blev det lite nätt tömkörning med en (som vanligt) busig Rigoletto :-D Gick med honom upp och ner på vägen, hemska papperssäckar som väntar på pappersinsamlarbilen (märkligt ord) låg och spökade bakom ett träd! Grannen hade likada kusliga saker utlagda! Inget för en tuff dressyrhäst... Skrittade ner till nästa granne och vände där, förmådde honom att jobba i en försiktig öppna på vägen upp. Jobbade sååå fint! Passerade gården och fortsatte upp på vägen en bit, travade några steg och slog naturligtvis över i kort galopp. Fick ner honom snabbt i i skritt och så vände vi hemåt igen. Råkade samla honom och han gick över i att börja trampa och passage... Vad gör man med en välskolad häst :-) Herren var idag klädd i mossgrönt ländtäcke med teddy, vitt schabrak och senapsgula lindor (synnerligen matchande, ha ha). När jag arbetat Rigoletto går han som en klocka till mina föräldrars dörr där han ska tigga godsak. Alltid samma gamla process. Han går upp de två trappstegen och står med halsen och huvudet inne i hallen och spanar när mamma och pappa går ut i köket och hämtar äpple eller knäckebröd. Behöver jag nämna att detta är en mycket speciell gosse?

Är nu hemma och hälsar på mitt skogstroll Rigoletto! Publicerar en bild som är tagen för en tid sedan (poserar i Mias :)) Vacker kvällshimmel vi har va? Spana i den den vita gården i bakgrunden - det är mitt stall :)

Har verkligen haft en jättetrevlig inventeringsdag! Började med tre kvarts förberedelser! Lindade med vita lindor, ryktade, tvättade svans och gjorde Aramis allmänt fin! Några minuter efter 17 ledde jag Aramis till ridhuset i sällskap av hans halvsyster. Vi och en till skulle rida i samma grupp klockan 17.15 Aramis kändes verkligen "kantig" i början av passet. Jag misstänkte allmänt träningsvärk efter superpasset häromdagen och efter tio minuters joggning så kändes han helt som vanligt igen. Försökte få honom lugn och hitta takt och balans i traven. Inte lätt med en överilad häst! Traven idag blev bättre (i synnerhet längningarna) men i övrigt kändes han rätt kort i traven. Galopparbetet kändes kanonfint likaså skritten. Tränaren (domaren) som höll i hela inventeringen var av det lugnare och mer harmoniska slaget - hon gick fram väldigt försiktigt och kändes överhuvudtaget mycket mjuk och pedagogisk. Vi red i 30 minuter och avslutade med ett samtal tillsammans med domaren där hon gav lite tips kring träningen. Hon tyckte att jag hade en jättefin häst :o) Alltid roligt att höra! Tyckte jag skulle arbeta på med att få honom att hitta takt och balans, hon tyckte inte att han knäppte av i nacken (skönt). Det var en trevlig och givande dag! Roligt få fina kommentarer av folk!

Idag fick Aramis vila (jag har superträningsvärk) vilket jag gissar att även mister har. Det blev mest strech av ben idag och spola rent små fossingar :) Puss på mulen och allmänt mys. Imorgon är det inventering! Håll tummarna :) Och nästa vecka ska jag eventuellt börja träna för Elisabeth Engnes - spännande! Hon kommer till vår anläggning varannan/vart tredje vecka :)

gräääääsligt tuff! Det är de enda ord jag kan komma på så här i efterdyningarna. Kom upp till stallet och fixade Aramis. 4 vita lindor, vitt schabrak och lammullsvojlock. Själv var jag klädd i rött idag! Röda Kyra K-ridbyxor, välpolerade läderridstövlar, vit fleece med röda detaljer och en röd Canada Goose-väst utanpå. När Aramis var i ordning ledde jag över honom till ridhuset. Skrittade fram och fick låna sporrar av min tränare. Började samla ihop Aramis och jobbade med att få honom att ta stöd på båda tyglarna. Fint stöd i vänster, inget stöd i höger. Började trava så smått och lektionen startade. Efter några uppmjukningsvarv började arbetet! Aramis tog inte stöd på högertygeln och stod emot vänsterskänkeln - så här behövde vi jobba ordentligt! I högervarvet vek han halsen, utan att jag hade ett ärligt stöd i handen. För att undkomma detta ställde jag honom utåt för att skapa mig ett stöd i höger tygel. Vänsterskänkel låg an hela tiden för att verka mothållande. Han surnade till ordentligt - vänsterskänkeln ville han minsann inte ta! Förklaring: I högervarvet försvarar han sig med att gå skänkelvikning bak, när jag lägger till vänsterskänkeln för att verka mothållande det vill säga - få honom att inte förflytta sig i sidled med bakbenen, så kräver jag att han ska börja ta i med inner bakben vilket han tycker är urjobbigt! Och i detta läge blev han riktigt arg på matte. Han stannade upp och jag fick trycka till honom rejält med skänkeln, bibehålla ett stöd i handen och berätta för honom att på det här viset kommer du ingen vart. Han gav sig, men vi hade minsann ett par sådana här duster där vi fick fara i väg i vansinnig galopp! Han får aldrig vinna på att bara stanna upp. När vi efter många om och men hamnade på samma våglängd så gick han som en gångartsmaskin! Han arbetade suuuuperfint med ryggen, jag hade ett kanonfint stöd i båda tyglarna, han var riktigt fin i sidorna och ångade på i en trav och galopp som var enastående. Jag måste lära mig att sänka handen och inte sitta och rida med höjd hand. Eftersom Aramis är så hög i nacken av naturen så måste jag genom en sänkt handställning förmå honom att bli låg och rund (för att inte släppa ryggen). Jag måste också vara snabb med mina hjälper när jag märker att Aramis är på väg att släppa stödet i handen.

Det var ett väldigt nyttigt pass, är ganska trött just nu måste jag medge :-O Imorgon blir det skritta ut en lång runda! Och vi sover nog båda två väldigt gott i natt :-)

Började med en tur till stallet då mockning och mat iordningställdes - åkte sedan ett ärende och kom tillbaka på eftermiddagen för att rida. Red ut cirka 40 minuter i det härliga vårvädret. Temperaturen visade 8 grader denna härliga lördag! I traven ville inte Aramis ta riktigt stöd på vänster tygel, men jag lät det bero - man kan inte rida perfekt alla dagar :-P