Det var mig en sann fröjd att leda Aramis förbi ridhusporten och därmed konstatera att idag blev det en efterlängtad uteritt. Ja nu menar jag förstås inte uteritt i bemärkelsen vara ute i timtal och galoppera i sanddynorna mil efter mil... Nej, här har vi något lägre pretentioner - här blir vi glada för en någorlunda farbar gräsväg, stilla dagar (som inte är präglade av storm eller för den delen orkan) och så naturligtvis halvdunkelt ljus. Och se - alla mina önskemål föll på plats ikväll! Skrittade över vägen och fortsatte gräsängen bort. Kortade tygeln och fick genast ett fantastiskt fint stöd. Skrittade vidare längs en gräsväg som går över till en stig som i sin tur går över till en gräsväg. Skrittade ner till dammarna och vände här. Skrittade tillbaka och tog av vid husen för att komma in på grusvägen - här började gossen att trampa (samlade upp honom lite för mycket, han har mycket lätt för att komma över i piaffliknande rörelse). Skrittade grusvägen hem och sedan var vi hemma igen. Nu var det mörkt. Hade egentligen velat runda av på utebanan men de höll på att lasta ensilagebalar med en kuslig traktor så jag beslutade mig för att gå in istället. I stallet rådde full kommers - här var säkert 15 personer, skratt och glädje. Jag stannade och pratade med övriga stallkamrater och vips så rann tiden iväg :) Trevlig kväll på er!