Igår när jag kom till stallet var klockan tio på förmiddagen - det var dags för Plättebus att få på en tappsko som moder jord valt att behålla. Eftersom som "min" hovslagare inte gärna åker ut till "mitt" stall (långt bort från hans område) - så ordinerade han dit en mycket trevlig och kompetent kollega. Jösses så trevligt vi hade :o) När Plätten var försedd med ny sko fick båda hästarna komma ut i hage och jag stod kvar ett tag i stallet och tjattrade med stallflickorna.

Klockan 17.00 var det så dags för stallbesök nummer två denna dag. Det blev tvätt av ben, tvätt och flätning av svans, ny pyjamas på och allmänt pyssel. Därefter gav jag mig ut i ridhuset för att promenera med den grå gossen. Jag ställer ogärna hästarna helt och hållet - i synnerhet inte de dagar de vistas halvdagar i hagen. Det var min stallfredag det :o)

Ps. Ni glömmer väl inte att kika in på:
Ryttarliv - Hästtidingen på nätet?

Haha - jösses, jag kan snart sätta mig och skriva en bok om mina sadelfunderingar! I dagarna fyra har Aramis gått som en DRÖM! Och sadeln jag suttit i skulle få de flesta gamla dressyrrävar att snurra minst två varv i graven. För det första ÄR det inte ens en dressyrsadel! Det är en allroundsadel. För det andra är den trasig i plasten (ja - PLAST!!!), stropparna är ett minne blott, den är rent ut sagt bedrövlig (dock hel i bom och fullt funktionsduglig). Och Aramis älskar den!

Igår skulle jag i alla fall testa en Altosadel; en i stallet har exakt en sådan som Aramis ska ha och innan jag helt bestämmer mig för att köpa en sådan vill jag ju verkligen veta att det är 100 % rätt. Jag hoppar upp i ridhuset och min bakre del landar i en STENhård sadel. Sadeln är i princip ny men huuu så obekväm. Som en planka. Nåja, det är ju inte det som är det viktiga, det viktiga är att Aramis trivs! Passet flöt på utan större ahaupplevelser, ja jag måste säga att Aramis faktiskt känns mycket mer tillfreds och lättarbetad i min gamla krigssadel. Haha - här har vi alltså en sadel som kostar 30 000 och en som kostar, ja jag tror inte jag skulle få 100 kronor på blocket för den, och överlägset bäst är 100-kronorssadeln. Kom inte och säg att bara för att det är en dyr sadel så passar den alla :o) Jag hade förväntat mig en avsevärd skillnad.

Det som är extra intressant nu är ju:

1. Jag har ridit i Wintecen flera dagar i rad - jag visste vad jag hade att  jämföra med (en så kallad referens)
2. Aramis börjar komma igång och jag kunde mer än bara "lalla" runt
3. Att jag snart är färdig för något hem...

Adjöss!

Som STORT MJ-fan, och som dessutom hade planerat att åka på hans konsert i London :o( måste jag bara få dela med mig av denna underbart härliga låt med tillhörande helt otroligt läckra video! Titta, lyssna och njut! Höj volymen, rejält :o)

Idag fick det bli en lugn och stillsam, längre, skrittrunda med grå gossen. Vi har haft lite snuva och hosta hos en del hästar i stallet. Hittills har både Rigoletto och Armamis varit förskonade men nu har jag hört båda hosta ett par gånger och Rigoletto hade lite tjockt "snor" i näsborren; därför blir det alltså lite lugnt ett par dagar. Har köpt Forans honung + c-vitamin som båda hästar nu ska få under tio dagar. Passade även på att inhandla en ny säck morötter, två tuber Stallosan och två stora påsar Spillers örtgodisar :o) Mycket mer var det inte att rapportera om idag :o)
  

Nu börjar det nästan bli lite tjatigt att skriva om hur fint Aramis går, haha :o) Men vad tusan ska jag säga när jag inte annat kan än berömma min grå springare? Som sagt - dagens pass var riktigt härligt även det! Jag avverkade ett lite lagom nätt dressyrpass i ridhuset idag; men eftersom Aramis kändes så väldigt fin redan från början blev det inte mer än 20 minuter långt. Jag var för en gångs skull inte själv i ridhuset idag och passade då på att fråga om S hade lust att hoppa upp och testa Aramis. När Aramis är så härlig lösgjord och fin händer det ibland att jag låter någon annan testa honom. Detta gör jag främst för att jag vill dela med mig av hans underbara ridbarhet. Jag har själv aldrig någonsin suttit på en så otroligt positiv, känslig och arbetsvillig häst - och jag vet att alla som får hoppa upp och testa blir lyriska  Det var även detta jag själv föll för när jag första gången provred Aramis. En annan anledning till att jag kastar upp någon annan i sadeln är att det är roligt för mig som ryttare och utbildare att för en gångs skull se honom från marken :o)

Hur som helst så frågade jag om S hade lust att testa honom! Jag och S har stått i samma stall sedan jag köpte Aramis och hon har följt vår utveckling. Efter lite övertalning fick jag upp henne i sadeln - om jag säger som så så var det liiite svårare att få ner henne därifrån   

Efter avskrittning vandrade vi in i stallet, jag och Aramis. Nattförberedelser och puss på mular - sedan styrde jag hemåt! Nattinatti folks!

  

Ja, som rubriken lyder så fortsätter Aramis leverera det ena superpasset efter det andra! Det är ju fantastiskt att vi just nu är inne i ett sådant trevlig "flow" (trots att jag sitter i en sadel som användes senast av Gustav Wasa). Efter att ha skurat vattenkopp, tagit av Plättebus kostymen, sköljt ben och konstaterat att han nu inte är svullen i några ben alls längre, fixat mat till alla små kusar var det så tid för store Grå att bli ompysslad.

  

Det är lite tråkigt att man nästan alltid är själv i stallet nu för tiden   Förr i tiden var det alltid full kommers ända in på småtimmarna höll jag på att säga - nu är man i princip alltid mol allena. Jag som är en synnerligen social figur som dessutom älskar när där är andra i ridhuset tycker det är lite tråkigt att lomma omkring själv. Sedan behöver det naturligtvis inte vara 300 människor i stallet - men lite lagom aktivitet är alltid trevligt :o)

När Aramis var lindad i vitt x fyra och Mattes fäll på ryggen vandrade vi iväg i leran och stormen. Skrittade fram länge och väl och lade fullt fokus på att få en eftergivenhet i sidorna. När han var helt och hållet igenom blev det härlig trav! Mmmm... Riktigt trevlig kändes han. Till min stora förtjusning kom M in i ridhuset och höll mig sällskap :o) Hon kunde bekräfta det jag kände från ryggen och det fick avsluta vårt fina pass. Ja gossen fick förstås trampa lite - så blev han ännu gladare, haha! Därefter gick jag med Aramisen stund i ridhuset och sedan efter allmänna stallgöromål hade det blivit kväller och bilen ville hem. Nu väntar kvällsprommis med vovven, därefter stooor kopp te och en eller två finska pinnar! Nattinatti :o)

  

Ha ha, gårdagens uteritt sorteras in i facket "udda sällskap". Det var nämligen så att jag och Aramis skulle ge oss ut på en liten tur - det gäller att passa på när väglaget tillåter och dagsljus råder. När vi kommit någon kilometer från stallet började Aramis lite oroligt se sig om bakåt. Jag undrade vad som stod på och fick när jag vände mig om syn på häst och vagn i sakta gemak. Jag styrde ut i gräset och lät ekipaget passera. Ekipaget var på väg i samma riktning som jag och Aramis så vi slog helt enkelt följe.

Aramis, som uppträdde som vilken gammal vagnshäst som helst, gick snubblande nära åkdonet och vid flera tillfällen undrade jag nästan om han ville hoppa upp och sätta sig på kuskbocken. Där skrittade jag fram, sida vid sida med en vagn och två trevliga människor, pratandes om allt mellan himmel och jord - som om vi inte gjort annat - haha :o) Det var härligt att se Aramis så avslappnad och fin vid vagnen - och självklart slog mig tanken på att köra in honom. Första biten är i alla fall avklarad redan *hihi*.

Efter en stunds följe skildes våra vägar åt och jag gav mig ut på grusvägarna för att trava och galoppera. Sedan blev det trav på asfalt nästan hela vägen hem! Nyttigt! Aramis såg mycket glad och nöjd ut när vi kom hem till stallet igen och jag var mer än nöjd med dagens härliga pass.

  

Huu - idag har jag longerat min busiga tokhäst :o) Haha, Aramis var verkligen superladdad idag! Hääärligt! Asade fram en (1) stackars högre cavaletti och jag vet inte om det var den som fick Aramis att go speedy gonzales eller om det bara var det faktum att han vilade igår. Vad vet jag. När han var uppvärmd i skritt fick han börja trava. Och det var någonstans där mellan trav och trav som vi båda tappade kontrollen och ridhuset förvandlades till ett inferno av fartränder efter en grå häst, flygande grus i mängder, en trasdocka (i form av mig) som likt en lealös spagetti kastades från den ena sidan av ridhuset till den andra krampaktigt hållandes i en longerlinestump. Min sista livhank liksom. Aramis hade för länge sedan lämnat epitetet dressyrhäst och blåste runt likt en krigshäst vid slaget vid Lützen med uppspärrade näsborrar, spända ögon, helgalen blick, bockandes, krumbuktandes, flåsandes och - måste jag säga - helt inne i sin roll. Själv försökte jag mest komma ut ur ridhuset med livet i behåll. Vi avslutade dett smått galna äventyr med lite tramp utmed långsidan. Det gick mycket bra! Något överaktiv, överambitiös och överhettad var han kanske. Men vad tusan - det gjorde inte så mycket - han är ju liksom så himla go :o)

Nattinatti!