Oj vilken trevlig dag jag haft! Restaurangbesök, live jazz, trevlig film, Asti Cinzano med mera :o) Aramis bjöd också födelsedagsbarnet på en oändligt bra ridtur i ridhuset! Mmmm... ler fortfarande! Nu - natt!

Ser man tillbaka i min blogg upptäcker man snart att det ämne jag nu kommer att tala om är ett återkommande fenomen: nämligen - rider du din häst in i handen? Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen; jag ser allt för många ryttare som kasar runt på hästar som har NOLL (och då menar jag NOLL) förbindelse mellan fram och bak. Det är lätt att luras in i luftridning (jag kallar det luftridning eftersom man inte har sug i handen), när man sitter på en häst som är en fena på att luras. Men generellt kan sägas; känns det för lätt och för bra - ja då kan du ge dig tusan på att hästen går och fuskar :o) Bra va?

Jag talar ofta om att man måste få snurr på ekorrhjulet - en ganska bra liknelse, tycker jag. Det vill säga, den energi du sätter i hästen med din kropp och din påverkan, ska bakifrån gå genom hela hästen, genom dess rygg, fram till dess mun där du ska fånga upp energin för att skapa ett stöd - en förbindelse - mellan fram och bak. Det är en hårfin avstämning och varje rörelse du gör måste vägas på våg innan du släpper iväg den. Håller du i för mycket samtidigt som du driver för mycket, ja då stänger du alla dörrar och hästen får panik och hamnar i panikzonen. Om du är för slapp med din drivning,  ja då får du inget att hämta upp där fram och den båge du ska spänna blir allt för slapp. Om du tar för mycket utan att ha något driv kommer du få en häst som hänger i handen, går på bogarna och inte har någon ryggverksamhet. Här gäller alltså extrem tajming och känsla.

A och O när man arbetar med detta - ja frågar du mig arbetar jag med det här jämt och ständigt - är förstås att du har en häst som svarar framåtdrivande. En häst som inte går fram för hjälperna är avtrubbad, avstängd och dessutom olydig. Vi vill arbeta med en häst som är kvick och känslig, det får man aldrig om man har en häst som knappt reagerar för skänkeltryck. Här gäller alltså ETT och det finns inga genvägar. Skänkeltryck är lika med framåt march!

Jag hade kunnat skriva en hel bok om det här - men saken är den att hur noga man än beskriver så är det så mycket känsla och hjälper som ska vägas på våg innan de ges, och att försöka sig på att beskriva en känsla... det är som vi alla vet ytterst svårt.

Hur tänker du kring det här? Är du av samma uppfattning som jag? Eller tycker du rent av inte alls som jag? Berätta :o)

  

Efter att ha läst kvällens bloggar kunde jag konstatera att Sara lagt upp något riktigt kul på sin blogg! En länk till en sida som räknar ut hur många gånger man använder sig av ord (eller snarare - vilket ord man använder sig av mest i bloggen). Gissa vilken ord som förekommer mest här :o) Just det - Aramis!