Haha - jösses, jag kan snart sätta mig och skriva en bok om mina sadelfunderingar! I dagarna fyra har Aramis gått som en DRÖM! Och sadeln jag suttit i skulle få de flesta gamla dressyrrävar att snurra minst två varv i graven. För det första ÄR det inte ens en dressyrsadel! Det är en allroundsadel. För det andra är den trasig i plasten (ja - PLAST!!!), stropparna är ett minne blott, den är rent ut sagt bedrövlig (dock hel i bom och fullt funktionsduglig). Och Aramis älskar den!

Igår skulle jag i alla fall testa en Altosadel; en i stallet har exakt en sådan som Aramis ska ha och innan jag helt bestämmer mig för att köpa en sådan vill jag ju verkligen veta att det är 100 % rätt. Jag hoppar upp i ridhuset och min bakre del landar i en STENhård sadel. Sadeln är i princip ny men huuu så obekväm. Som en planka. Nåja, det är ju inte det som är det viktiga, det viktiga är att Aramis trivs! Passet flöt på utan större ahaupplevelser, ja jag måste säga att Aramis faktiskt känns mycket mer tillfreds och lättarbetad i min gamla krigssadel. Haha - här har vi alltså en sadel som kostar 30 000 och en som kostar, ja jag tror inte jag skulle få 100 kronor på blocket för den, och överlägset bäst är 100-kronorssadeln. Kom inte och säg att bara för att det är en dyr sadel så passar den alla :o) Jag hade förväntat mig en avsevärd skillnad.

Det som är extra intressant nu är ju:

1. Jag har ridit i Wintecen flera dagar i rad - jag visste vad jag hade att  jämföra med (en så kallad referens)
2. Aramis börjar komma igång och jag kunde mer än bara "lalla" runt
3. Att jag snart är färdig för något hem...

Adjöss!