Ja, som rubriken lyder så fortsätter Aramis leverera det ena superpasset efter det andra! Det är ju fantastiskt att vi just nu är inne i ett sådant trevlig "flow" (trots att jag sitter i en sadel som användes senast av Gustav Wasa). Efter att ha skurat vattenkopp, tagit av Plättebus kostymen, sköljt ben och konstaterat att han nu inte är svullen i några ben alls längre, fixat mat till alla små kusar var det så tid för store Grå att bli ompysslad.

  

Det är lite tråkigt att man nästan alltid är själv i stallet nu för tiden   Förr i tiden var det alltid full kommers ända in på småtimmarna höll jag på att säga - nu är man i princip alltid mol allena. Jag som är en synnerligen social figur som dessutom älskar när där är andra i ridhuset tycker det är lite tråkigt att lomma omkring själv. Sedan behöver det naturligtvis inte vara 300 människor i stallet - men lite lagom aktivitet är alltid trevligt :o)

När Aramis var lindad i vitt x fyra och Mattes fäll på ryggen vandrade vi iväg i leran och stormen. Skrittade fram länge och väl och lade fullt fokus på att få en eftergivenhet i sidorna. När han var helt och hållet igenom blev det härlig trav! Mmmm... Riktigt trevlig kändes han. Till min stora förtjusning kom M in i ridhuset och höll mig sällskap :o) Hon kunde bekräfta det jag kände från ryggen och det fick avsluta vårt fina pass. Ja gossen fick förstås trampa lite - så blev han ännu gladare, haha! Därefter gick jag med Aramisen stund i ridhuset och sedan efter allmänna stallgöromål hade det blivit kväller och bilen ville hem. Nu väntar kvällsprommis med vovven, därefter stooor kopp te och en eller två finska pinnar! Nattinatti :o)

  

Ha ha, gårdagens uteritt sorteras in i facket "udda sällskap". Det var nämligen så att jag och Aramis skulle ge oss ut på en liten tur - det gäller att passa på när väglaget tillåter och dagsljus råder. När vi kommit någon kilometer från stallet började Aramis lite oroligt se sig om bakåt. Jag undrade vad som stod på och fick när jag vände mig om syn på häst och vagn i sakta gemak. Jag styrde ut i gräset och lät ekipaget passera. Ekipaget var på väg i samma riktning som jag och Aramis så vi slog helt enkelt följe.

Aramis, som uppträdde som vilken gammal vagnshäst som helst, gick snubblande nära åkdonet och vid flera tillfällen undrade jag nästan om han ville hoppa upp och sätta sig på kuskbocken. Där skrittade jag fram, sida vid sida med en vagn och två trevliga människor, pratandes om allt mellan himmel och jord - som om vi inte gjort annat - haha :o) Det var härligt att se Aramis så avslappnad och fin vid vagnen - och självklart slog mig tanken på att köra in honom. Första biten är i alla fall avklarad redan *hihi*.

Efter en stunds följe skildes våra vägar åt och jag gav mig ut på grusvägarna för att trava och galoppera. Sedan blev det trav på asfalt nästan hela vägen hem! Nyttigt! Aramis såg mycket glad och nöjd ut när vi kom hem till stallet igen och jag var mer än nöjd med dagens härliga pass.