Nämligen ingen sadel alls... hahahahaha (skrattar på mig). Idag har jag nämligen gjort något som jag ALDRIG gjort på Aramis! Nämligen att rida barbacka. Jag vet - det låter galet, men efter att ha svingat sig upp (nåja, svinga var väl liiiite överreklamerat - snarare klättrat och klamrat) på den vackre grå kunde jag snart inse att han betedde sig precis som om han inte gjort annat i livet :o) Nåja, det blev ju knappast någon hejdundrande galopp men i alla fall både trav och skritt. Flera stallvänner deklarerade dessutom att Aramis, om möjligt, rörde sig ännu mer ledigt och med ännu mer aktiva bakben. Så - mina vänner; jag har funnit min sadel... Eller, förlåt, jag menar jag har inte funnit min sadel; det blir sadellöst som vi rider in på vårens MSV :o) Hahaha! Det vore något det! En syn som skulle få de flesta gamla dressyrrävar att snurra i alla fall ett varv i graven.

Nej - Aramis var helt otroligt fin idag. Men så tror jag också att forna dagars digra arbete har ett finger med i spelet. Sedan kunde jag förstås inte riktigt arbeta precis så som jag brukar (stödet fanns liksom inte där). Och sedan att ridhuset var fyllt till bredden av sjuhundra andra ekipage gjorde ju inte saken lättare. Men Aramis var så oooootroligt snäll! Han travade på med sin krökta nacke och fick självklart utföra paradnumret tramp :o)

Nattinatti på er alla!