WOW! VILKET ridpass min älskade grå gosse bjöd mig på idag! Jag tror bestämt att han är mer än "tillbaka" och riktigt redo för en härlig vår. Efter gårdagens riktigt nyttiga skrittrunda (som bjöd på ordentligt arbete) kändes han genast enastående fin idag. Vänstersidan svarade strålande fint på alla sidförande hjälper, formade sig super i bålen och ställde sig korrekt i nacken. Jag skrittade fram kusligt länge - cirka 30 minuter - och arbetade mycket målmedvetet med sidförande och stöd.
  

När vi så började trava levererade han en trav som var helt galet bra! Jag hade så mycket häst framför mig :o) Han mullrade, pustade och frustade och ångade på som ett ånglok. Längde några steg, samlade upp några steg, ner i skritt och lite öppna som övergick i riktigt fint tramp. Hans tramp kan nu snart börja kallas riktig piaff och det är verkligen en helt galet häftig känsla att känna hur han samlar sig, placerar sina bakben under kroppen och bara trampar på med ordentlig aktivitet både fram och bak! Och beröm får han när han trampat - sååå glad han blir :o) Oj vilket härligt pass   Me Löööve that horse very much!

  

Rigoletto bjöd också på ett riktigt superpass och Ida var så glad och nöjd efter avslutat ridpass. Idag är de riktigt dyra mina två små fyrbentingar :o)

Ps. Jag har också, denna dag, funnit en SADEL!!! En Alto!!! Och Zäta är helt återställd och sitt gamla vanliga galna jag igen! Wihuuu!

Idag hade jag egentligen tänkt rida i ridhuset men då klockan hann ticka på tämligen kvickt (och ridhuset var upptaget för träningar ett par timmar) fick det helt sonika bli en uteritt. Påpälsade till max, under ett skrittäcke gav vi oss ut på tre laddade hästar (eller i alla fall två, he he). De två laddade hästarna det var Aramis och Rigoletto, det! Ha ha - jag vete hundan vad jag gör med alla mina djur men de blir mer eller mindre galna på ett eller annat sätt. Inte så att de är ohanterliga eller dumma; de är bara så kopiöst glada och levnadstokiga :o) Jag antar att de brås på matte :o)

Efter en timmes härlig runda ute i riktig kyla var det skönt att komma hem till stallet igen. Tro det eller ej men Aramis fick sig en rejäl genomarbetning (?märkligt ord). Mot slutet fick jag igenom den beryktade vänstersidan, han trampade under sig kalas med väntser bakben och jag hade ett ärligt stöd i båda tyglarna. Han var dock så laddad mot slutet (Aramis är en pålle som blir eldigare och eldigare ju längre man rider) att han samlade sig så pass att det blev väldigt mycket piff och puff :o)

Just nu sitter jag och kasar runt i min gamla Wintec från tidig krigstid och det funkar - som tidigare nämts - alldeles utmärkt. Dock håller jag självklart koll på begagnatmarknaden och har ett par sadlar på lut som jag skulle vilja testa :o) På gensyn gott folk!