Det slår mig, minst sagt, nästan dagligen hur märklig denna sport är. Jag ska säga att jag till största delen är omgiven av härliga människor som verkligen gläds innerligt åt mina framgångar - de blir uppriktigt glada när jag och Aramis presterar resultat på banan, har ett lyckat träningspass, når en framgång på ett eller annat sätt.

Men - sedan går det inte att undgå att där finns surgökar som aldrig säger ett ljud. Som kanske ifrågasätter och konfronterar istället för att gratulera och glädjas i medgång. Tyvärr är ju ridsporten ingen lagsport och som alla andra individuella sporter uppstår alltid konkurrens - men jag måste säga att jag struntar ett enda stort stycke i om min konkurrent slår mig med tre tusen poäng! Det är ju mig själv jag tävlar mot! (Ja, självklart är det roligt att ro hem någon rosett då och då - det är inte annat än sant). Men att jag någon gång skulle få för mig att titta snett på en medryttare, med flit inte säga grattis efter framgång eller till och med fälla någon rutten kommentar som garanterat gör den glada ryttaren ledsen; det finns överhuvudtaget inte i mitt världssystem. Vi är ju lika entusiastiska och ambitiösa allihop, vi lägger ner vår själ i vår sport och våra djur - att vi inte alla då kan pusha och hjälpa varandra mot framgång; det är en ren gåta för mig!

Är detta främst inom dressyren eller finns samma märkliga avundsjuka inom övriga discipliner? Har du varit med om något liknande? Berätta för oss andra :o)


Bild lånad från google  

Trots att jag kasar runt i mina gamla krigssadel så bjöd även dagens ridpass på en fantastiskt härlig upplevelse och känsla!

Började dagen med att fixa mat till båda hästarna, tog sedan av täcken och lät båda pållar mumsa klart på sitt hö. Sedan placerades Aramis i gången där han fick dagens rykt och försågs med vita skydd fram och vita lindor bak. Skydden som är sprillans nya - och vrååålsnygga - ser ni här:
  

När det var dags för att sadla fick Aramis sin nya Mattes pad på ryggen, jag är verkligen tokig i Mattes produkter och kan bara lovprisa dem!

  
Jag lät paden ligga direkt mot Aramis rygg så att han verkligen fick en skön och mjuk yta mot sin känsliga hud och rygg.

   
När han var klädd och fin lommade vi ut i den faktiskt lite ljusa dagern. Jag var i stallet lite tidigare idag men hade ändå bestlutat mig för att ta ett pass i ridhuset. Skrittade fram på en pigg och glad gosse som stup i kvarten föll över i trav. Att det ska vara så svårt att skritta och bara njuta av lugnet :o) Därför gör jag numera så att jag skrittar fram Aramis i en rund fin form så att han inte stressar på i någon hysteriskritt där huvudet är rakt upp i luften som ett teleskop. När han var varm i kläderna började jag arbeta honom i skolor i skritt. När jag kände att jag hade honom korrekt inramad och arbetade kalas med båda ryggfiléer så fick han trava - jisses Amalia; precis samma sak som igår! Han kändes lika enastående fin! Vilket sug i handen, vilket påskjut! Självklart fick han göra sitt paradnummer idag med (tramp) - med bravur! Han är skithäftig när han trampar :o) Avslutningsvis blev det ett par varv i galopp och vid byte av varv bara rullade vi över i andra galoppen följt av ett korrekt byte. En längning i trav fick avsluta detta riktigt lyckade och härliga pass!

Rigoletto fick sedan sin dos av motion! Kollade först igenom alla ben och kunde konstatera att han var lite tjock i vänster bak (står med Back on Track på nätterna). Han har ett litet sår även här så efter lite galenskapslösgalopp i ridhuset kunde jag konstatera att svullnaden gått ner och Rigoletto inte var det minsta besvärad av varken svullnad eller sår. Hur som helst så fick han mok-crème i båda karleder, borstades av (en gång till eftersom han rullade sig i ridhuset) och fick sedan gå in för att nanna kväller!

Ha en härlig kväll :o)

WOW! VILKET ridpass min älskade grå gosse bjöd mig på idag! Jag tror bestämt att han är mer än "tillbaka" och riktigt redo för en härlig vår. Efter gårdagens riktigt nyttiga skrittrunda (som bjöd på ordentligt arbete) kändes han genast enastående fin idag. Vänstersidan svarade strålande fint på alla sidförande hjälper, formade sig super i bålen och ställde sig korrekt i nacken. Jag skrittade fram kusligt länge - cirka 30 minuter - och arbetade mycket målmedvetet med sidförande och stöd.
  

När vi så började trava levererade han en trav som var helt galet bra! Jag hade så mycket häst framför mig :o) Han mullrade, pustade och frustade och ångade på som ett ånglok. Längde några steg, samlade upp några steg, ner i skritt och lite öppna som övergick i riktigt fint tramp. Hans tramp kan nu snart börja kallas riktig piaff och det är verkligen en helt galet häftig känsla att känna hur han samlar sig, placerar sina bakben under kroppen och bara trampar på med ordentlig aktivitet både fram och bak! Och beröm får han när han trampat - sååå glad han blir :o) Oj vilket härligt pass   Me Löööve that horse very much!

  

Rigoletto bjöd också på ett riktigt superpass och Ida var så glad och nöjd efter avslutat ridpass. Idag är de riktigt dyra mina två små fyrbentingar :o)

Ps. Jag har också, denna dag, funnit en SADEL!!! En Alto!!! Och Zäta är helt återställd och sitt gamla vanliga galna jag igen! Wihuuu!

Idag hade jag egentligen tänkt rida i ridhuset men då klockan hann ticka på tämligen kvickt (och ridhuset var upptaget för träningar ett par timmar) fick det helt sonika bli en uteritt. Påpälsade till max, under ett skrittäcke gav vi oss ut på tre laddade hästar (eller i alla fall två, he he). De två laddade hästarna det var Aramis och Rigoletto, det! Ha ha - jag vete hundan vad jag gör med alla mina djur men de blir mer eller mindre galna på ett eller annat sätt. Inte så att de är ohanterliga eller dumma; de är bara så kopiöst glada och levnadstokiga :o) Jag antar att de brås på matte :o)

Efter en timmes härlig runda ute i riktig kyla var det skönt att komma hem till stallet igen. Tro det eller ej men Aramis fick sig en rejäl genomarbetning (?märkligt ord). Mot slutet fick jag igenom den beryktade vänstersidan, han trampade under sig kalas med väntser bakben och jag hade ett ärligt stöd i båda tyglarna. Han var dock så laddad mot slutet (Aramis är en pålle som blir eldigare och eldigare ju längre man rider) att han samlade sig så pass att det blev väldigt mycket piff och puff :o)

Just nu sitter jag och kasar runt i min gamla Wintec från tidig krigstid och det funkar - som tidigare nämts - alldeles utmärkt. Dock håller jag självklart koll på begagnatmarknaden och har ett par sadlar på lut som jag skulle vilja testa :o) På gensyn gott folk!

  

Hej alla kära läsare! Har ni saknat mig :o) Jag har saknat er! Det är med oerhörd lättnad och obeskrivlig glädje som jag meddelar att Zäta nu är tillbaka i gamla vanliga gängor, inte längre verkar ha ont och beter sig precis som förr :o) Igår var jag på djursjukhuset och tog bort Durogesic-plåstret och Zäta verkar faktiskt må mycket bättre när detta kom av... Märkligt.

Nåja. Igår kunde jag för första dagen på en liten tid faktiskt vara i stallet och njuta av dagen! Började med att klippa urhästen Rigoletto - han såg mer eller mindre ut som en myskoxe sprungen ur tidig istid. Han blev så fin i sin nya kostym :o) Han fick extratjock pyjamas på sig och bör nog klara vintertemperaturer nu. Aramis fick också ta del av mattes kärlek idag, han fick nämligen komma ut och lufta sig i den vackra naturen. Vad härligt det är att få sitta till häst nu igen - måtte det nu inte komma fler käppar i vår väg! Nu vill jag börja TÄVLA!!! NU!!!