Haha - idag var jag hur taggad som helst! Jag får alltid ridabstinens så fort jag inte får vara i stallet; och ju fler dagar som går desto större blir naturligtvis abstinensen. Nu har jag turen att ha en underbar medryttare som hjälper mig när jag är iväg, men en annan väldigt bra förmån är att stallchefen hoppar, rider ut och bomtränar Aramis när inte matte är hemma! Det innebär att jag kan sitta upp och rida på precis som vanligt - det vill säga; det har inte blivit någon vila för Herr Grå!

Idag skulle jag också testa Equipesadeln för första gången. Jag lade på den redan i gången och kunde konstatera att den inte alls låg tokigt på gossen. Möjligtvis lättade den lite mycket bak - men som sagt, jag har lärt mig ett genom denna sadelresa och det är; ALLT ändras under ridning och arbete!

Efter att ha oljat alla hovar, lindat alla fyra ben i vitt, tagit på tävlingsschabraket (så oändligt bra passform), lagt på sadel, goldenstripeländtäcke och träns på så bar det av ut i iskalla måndagsnatten. Hoppade upp i ridhuset och kunde direkt konstatera att sadeln var gudomligt skön! Måste säga att den är avsevärt skönare än samtliga Amerigomodeller som jag suttit i. Aramis marcherade på bra och för att inte slita på den oerhört fina teleskopformen så fick han genast börja gå i form. Jag arbetar på - som en gammal gramofonskiva som hakat upp sig - med att få Aramis jämn på båda tyglar. Att få honom att ta drivningen framåt, in i handen!

Även om Aramis är världens mest fantastiska underbara arbetsvilliga häst så har vi liiiiite delade åsikter om det här med att kliva in i handen :o) Med lite förstärkt skänkel (när han inte svarar direkt) kliver han på STRÅLANDE in i handen och direkt kan jag känna hur det rör sig under sadeln! Efter tjugofem minuters idogt arbete lossnade han riktigt, riktigt fint och klev på helt korrekt med jämnt driv bakifrån. Åhh så fin han kändes! Till min stora glädje klev J, tränare, in i ridhuset just innan jag skulle börja lägga ner och han som inte sett oss på trehundra år fick möjligheten att slänga några getögon på oss. Han gillade det han såg   Jag jobbade på helt och hållet korrekt - vi var rörande överens; när man har en rak slash jämn häst, så kan man i princip göra vad som helst! Bara det faktum att jag mot slutet av mitt pass klämde in två seriebyten på Aramis (som jag aldrig tidigare gjort) talar väl sitt tydliga språk :o)

Sadeln då? Undrar ni väl alla nu :o) Ja jag måste säga att jag är mycket positivt överraskad! Även om jag vågar säga att det inte är en Equipe Elegance som vi ska ha (det är en sådan vi testar nu) (den placerar mig för långt fram i förhållande till Aramis djupaste sittpunkt) - så vågar jag påstå att det nog är en Equipe vi ska ha. Nu har jag förstås inte testat Rosemodellen, men har jag tur har jag en sådan på prov inom kort :o) Håll ut kära vänner - snart är vi nog med sadel :o) Nattinatt!

  

Nu är jag hemma i lilla Lunden igen! Jag tycker Stockhom är en fantastiskt vacker och härlig stad, men där finns liksom ingen Rigoletto och Aramis :-/ Och så är det sådär fasligt långt mellan A och B :o)

I lördags besökte jag faktiskt Sadelmagasinet - the one and only! Jättekul att se denna omtalade sadelbutik *live* - och sååå många sadlar jag fått sitta i och känna på. Jaguar, Röösli, Prestige, Equipe med flera. Med mig hem fick jag en Equipesadel och imorgon blir det första premiärturen i den - naturligtvis kommer jag att detaljerat redogöra för detta  första ridpass.

Tills dess - ha en härlig söndagkväll :o)

  

Hej hopp alla läsare!

Jag har beslutat mig för att stanna ett par dagar till uppe i stora staden - ikväll har nämligen undertecknad blivit bjuden på delikat middag på restaurang följt av Henrik Fexeus Sinnescirkus på Intiman. Det ska bli oerhört roligt att gå och se denna show :o) Hästarna har det gott hemma i Skåne och Aramis rastas och rids av vår stallchef.

Ha en härlig fredag!

  

Jag och en stycken Maja har nu anlänt till Stora vackra Hufvudstaden och imorgon står möte med Högskolan på agendan. Spännande! Ibilen på väg upp igår kunde jag passa på att ringa några viktiga samtal och bland annat ringde jag till Sadelmagasinet i Stockholm där jag fick tala med en oberoende sadelutprovare slash specialist som INTE bara säljer ett och samma märke (tack och lov!!!). Jag berättade om hela min och Aramis brokiga historia och hon bara svarade mig:       - Det är mycket enkelt; din häst är inte gjord för Amerigosadlar.

Det var som en skänk från ovan att höra dessa ord - även om jag själv naturligtvis har varit inne på samma funderingar så kan det vara skönt att höra samma ord sägas av en riktig förståsigpåare. En faktor som verkligen har fått mig att fundera huruvida Amerigosadlarna passar den grå elle ej är det faktum att sadelgjordsstropparna hamnar helt galet när man lägger på sadeln. De pekar snett bakåt (oberoende vilken storlek, bombvidd, modell) - jag får alltså ständigt plocka ur främre sadelgjordsstroppen UR SADELN!!!  (och dessutom fästa den i sadelgjorden utanför -framför- schabrakets egen hälla) för att den ska peka om inte snett framåt så i alla fall rakt ner...

Jag berättade att Aramis hamnar väldigt mycket i uppförsbacke när man rider honom och att hans annars överbyggda linje ändrar form rätt rejält. Det är därför som jag också upplever att de flesta sadlar ligger och trycker framåt, neråt istället för att hänga med hästen upp. Nej, kvinnan sade nästan direkt (efter att ha ställt lite frågor om Aramis rygg och överlinje) att vi ska testa en Equipe Rose. Eventuellt kan Equipes nya sadel Boccelli också varit något för oss. Jag blev så otroligt lättad och glad efter att ha pratat med kvinnan - äntligen kanske, kanaske det blir något slut på den här eviga historien.

Eftersom jag befinner mig i Stockholm och här finns en provsadel Equipe Rose, så kanske jag skulle kunna ta med denna hem och testa! Håll nu tummarna för BÖVELEN :o) Haha!

Ha en härlig dag!

  

Ooooooj vilket pass jag och herr grå fått genomgå idag! Man kan nästan tro att vi tränat för någon sträng tränare idag. Men nej så var icke fallet - det var nämligen undertecknad själv som gav undertecknad själv och undertecknads häst en rejäl dressyromgång. Nu anser jag att Aramis är fullt igång igen och någon förkylning har jag faktiskt inte sett röken av. Nej nu kan jag faktiskt inte finna några fler hinder som stoppar vår väg mot stjärnorna. Eehh host jag menar trädtopparna :-)

Puh.

Efter framskrittning och allmän upptining av i alla fall tre djupfrysta fingrar så började jag mitt sedvanliga skrittarbete i öppna utmed långsidorna. När Aramis kändes allmänt trevlig bjöds det på trav och jag kunde genast känna att han släppte vänster rygghalva och lät den ligga och skvalpa någonstans nere i knävecket. Detta var jag tvungen att råda bot på! När man är sju år gammal är det slut på att bara trava runt och se fin ut - nu måste man även se till att länka samman hela långa kroppen. Sagt och gjort. 50 minuter senare kunde jag nämligen oerhört stolt och nöjd konstatera att jag satt på en fullkomligt jämn rygg som arbetade med båda fileer. Det var en riktigt riktigt häftig känsla och även om vägen dit var lite jobbig så var den väääldigt väl värd mödan.

Hur gjorde jag nu för att nå hit? Jo, för att berätta detta måste jag tala lite kring min filosofi. Min ridfilosofi går nämligen ut på mycket enkel strategi: en häst måste bjuda för båda skänklar ärligt in i handen. Jag vill inte ha varken mer eller mindre i någon hand. Det jag fokuserar på allra mest med Aramis är att få honom fram för vänsterskänkeln eftersom han gärna står emot här. Jag vill forma honom runt inner samsidiga, få honom att trampa in under sig med vänster bak och inte - som han gör för att komma undan - trampa utanför kroppen. När jag får honom att ta drivningen så att jag kan fånga upp den i handen så mjuknar jag - hela tiden kollar jag så att han är med mig. Släpper hsn stöd eller bjudning så börjar jag arbeta med samsidiga inner direkt igen. När han åter är med mig på båda tyglar rätar jag ut honom och jobbar på tills han släpper igen. Så här arbetar jag på och till slut är han så extrenmt lösgjord i innersidan och har kommit igång med att bära vikt på sitt inner bak att hela hans rygg nu arbetar.

Det går nästan inte att beskriva vilken galet härlig känsla han bjuder på när han arbetar korrekt genom ryggen fram till bettet. Om jag ska försöka ge en liknelse så kam jag säga att det kändes som om jag satt allra högst upp på rundningen av en jättestor boll - så välvd var han i sin rygg. Nej - det är det här jag måste jobba med, helt klart. Jag vet att det är jobbigt för Aramis - så klart det är, att behöva arbeta och ta i tar emot. Även för oss människor. Det är mycket enkelt - att göra ansträngande kroppsrörelser är jobbigt och lata är vi allihop av naturen :-) Generellt kan sägas att en häst som direkt går av sig själv troligtvis inte arbetar korrekt - så enkelt och krasst är det. Nu ska Aramis efter två intensiva dagar få komma ut och röra sig i friska naturen men K. Därefter ska han få hoppa med henne. På torsdag blir det vila och på fredag är matte tillbaka igen. Imorgon åker jag nämligen till Stockholm en sväng.

Ha det gott alla :-D

  

Idag blev det en relativt sen söndag i stallet - ganska skönt det också :o) Började med att mocka till båda bushästarna, därefter packades hö i sedvanlig ordning följt av diskning av alla matspannar och sist men inte minst matsättning. När det var strött och fint i båda boxar och Rigoletto ompysslad var det Store Grås tur att få uppmärksamhet. När han var vitlindad och iklädd sitt marinblå ylletäcke med silverfläta bak så tågade vi över till ridhuset. Vi var fyra ekipage i ridhuset denna söndagkväll - alldeles strålande trevligt :o)

Började med att leda Aramis några varv och därefter svingade jag mig upp i krigssadeln *haha*. Aramis dundrade på i turboskritt och snart fick jag samla ihop honom så att han fick kröka på nacken och dra ner på tempot lite. Tokhäst! Jag fortsatte med att arbeta på det tema som gällt den senaste tide- alltså att få Aramis att ta drivande vänsterskänkeln in i handen och flytta undan för vänsterskänkeln. Så fort jag får honom jämn på båda tyglar och med ett ärlig stöd i båda händer så VIPS är hela hästen på plats, inramad och hääärlig! Dessutom arbetandes med BÅDA ryggfileér :o)

Aramis kändes strålande fin större delen av passet men vi fick arbeta lite extra idag - så är det alltid när herr Grå gått ett par dagar utan att arbeta. Hur som helst så skulle jag tala lite om komfortzonen - hur ofta lämnar du den? Jag anser, som de flesta andra, att för att utvecklas som ekipage så måste man våga sig bortom (vanligen kallad strechzon) - det trygga gamla vanliga arbetsmönstret . Utanför komfortzonen känner man sig lite osäker, man tänjer lite på gränserna och spänner bågen. MEN! För att kunna utvecklas och gå vidare i sin utbildning så måste man utsätta sig för lite nya, oprövade, marker. Snart går man tillbaka till komfortzonen och känner sig trygg igen - det fina i kråksången är dock att den nya zonen (strechzonen) kommer snart att bli en komfortzon! Då arbetar man vidare i en ny strechzon och går tillbaka till den komfortzon som tidigare var ens strechzon.

Mot slutet av passet satt jag på en fullkomligt lösgjord häst med näst intill hängande tyglar galopperandes på en liten volt i samlad galopp med tagen bakdel. Arbetspiruetterna blir bara bättre och bättre - nu fattas bara en sadel :o)

Nattinatti!

Bjuder på några härliga foton från i somras tagna av Annelie - en stallkamrat som tyvärr flyttat från stallet :o(

Jag får många frågor, både på mail och här i bloggen, om mina keramikhästar och jag tänkte att jag kan berätta lite kort om gallerier och hur man kommer i kontakt med mig.

Just nu har jag det ganska lugnt på utställningsfronten. Några hästar kommer dock att finnas på Eurohorse i Göteborg (hos Huntley häst & jakt). Vidare är det utställning på Butik Ärtan i Lund i maj. I övrigt finns hästarna tillgängliga alltid hos Ekmalmer Interiör (Helsingborg) samt Karibakka (Sölvesborg).

Du kan alltid komma till mitt eget galleri som är beläget utanför Höganäs - där finns ett femtontal hästar (i dagsläget) till försäljning och galleriet har öppet enligt överenskommelse. Du når mig på 0705 75 76 75 eller liv_borglund77@hotmail.com

Är du intresserad av att se på hästarna - men bor långt från Skåne - så är jag rätt ofta på resande fot och brukar kunna lösa det mesta :o)

Vi fortsätter med sadelpratet ett tag till! Varför ändra på ett vinnande koncept :o) Jag har nu fått tummen ur och laddat över alla tusen foton som låg på min mobil. Där dök givetvis en hel del foton på Aramis rygg upp (tadaa) och eftersom jag är så otroligt nyfiken och hungrig på kloka kommentarer från mina läsare så ska jag bjussa på ett par rykande färska ryggfoton :o) Först kommer ett foto på ryggen - utan sadel (det ser ni själva, haha). Sedan kommer ett foto med Amerigo Alto (som jag personligen tycker ligger alldeles för mycket i framvikt. Därefter kommer ett foto på ryggen försedd med en Childeric DAC (som jag personligen tycker ligger alldeles för mycket i bakvikt). Vad tycker och tänker ni? Ja kanske inte direkt om sadlarna - hur de ligger, men kanske får ni en idé om - vad som helst :o) Berätta i så fall!    

     
Nu lämnar vi sadelpratet ett tag! Idag stod uteritt i det underbara vädret på schemat. Det var ett alldeles fantastiskt härligt väder och skulle närmast vara brottsligt att rida inne :o) När jag hade mockat, fixat mat och gjort Aramis vacker gav jag och Ida med pojkvän och hundar i släptåg oss ut på en skön uteritt . Trots att det var kallt var det nästan lite vår i luften! 

Aramis fick vila sin mun och jag red på vansinneshacket. Bah - jag tycker verkligen om hackamore, men jag tänker hela tiden att jag gör det för Aramis bästa - och då känns det lite bättre :o) Hur som helst så lyckades jag - mot all förmodan - få loss honom lite i sidan (även om det är mer eller mindre omöjligt med ett hackamore), haha! Han var väldigt stark och låg på ordentligt, sista biten släppte jag honom "fri" och han fick turboskritta. Det dröjde inte allt för många sekunder innan Rigoletto och Ida hamnat på efterkälken... Jag säger då det - Aramis turboskritt är det ingen som rår på!

Passade även på att ge tränset en rejäl genomgång - det börjar sjunga på sista valsen tycker jag och på tur står ett rundsytt Döbertträns. Me like :o)
Bjuder på en härlig bild föreställande mig och Rigoletto på vår första MSVB-start. Nattinatt och so long!