Vilket lååångt ord jag lyckades komponera :) Hur som helst - idag fick jag så äntligen den äran att rida på ett hackamore. Aramis fick förresten också den äran att för första gången förses med ett bettlöst träns. Jag tycker, även om jag inte har större erfarenhet av hackamore, att det hamnade lite långt ner på nosryggen! Detta gjorde mig mer eller mindre livrädd för att jag skulle lyckas med konststycket att "bryta" hans nosrygg (jag vet att detta är tämligen omöjligt, men som förstagångsryttare på detta bett så slog tanken en både en och två gånger). Så här såg han ut:

Min samlade erfarenhet av detta bettlösa bett so far är i alla fall inte särskilt piffig :-S Aramis är nog beredd att hålla med :) Han frustade nog hundrafyra gånger under hela passet... Han undrade nog vad det var som satt så långt ner på nosen :) Jag tyckte att han blev för djup i formen, testade att plocka upp, men då blev han stressad (trycker tydligen bakom öronen?). Däremot var det roligt att jag kunde ta i högersidan utan att påverka honom negativt beträffande såret i mungipan - och det känns som balsam för själen att inte skada de små liven! Men sammantaget: Nej - tacka vet jag vanliga, hederliga bett :)

Så efter dagens ridpass bjöds det på Spillers hästgodis och då blir man så häääääär lååååång när matte är så dum och står så att man inte når henne *frust*

Hi hi :) Ha en skön söndagkväll alla :)

Idag bär det av till stallmiljö igen! Varit hemma och pussat på Rigoletto som imorgon får besök av hovis. Aramis får vänta sig ett pass på hackamore idag! Spännande! Återkommer med mer info :)