Gårdagens spontana träning var verkligen en frisk fläkt! Att träna är A och O! Det spelar ingen roll hur duktig ryttare du är - alla behöver någon som från marken ser, kommenterar, tipsar, berättar och bekräftar - inte minst. Hur som helst - gårdagens träning gav mig oerhört mycket. Aramis har haft lite svårt med stödet på högertygeln, därför fick jag igår enbart arbeta med att böja igenom honom ordentligt åt vänster istället, vara extremt noggrann med att högertygeln inte glappar och när jag har ett fint stöd i vänstertygeln sakta försöka få över stödet på högertygeln. Smyga över Aramis ställning till höger, så fort han släpper stödet så ska jag ställa tillbaka honom till vänster och återuppta ställningen åt detta håll - samma i både höger och vänster varv. Aramis kan bli lite snabb i sina rörelser, lite hastig och inte vila optimalt på steget. Detta förklarade min tränare med att Aramis är en häst som är överrörlig - han har mycket gångarter i sig, men kan idag inte härbärgera dessa på rätt sätt. Han är fortfarande inte stark nog och kroppen hänger inte ihop riktigt. När han blir äldre kommer hans gångarter att vara stora och flashiga - när han är stark nog att klara av att reda ut sin mekanik - det är också då som jag kommer att ha nytta av hans kvickhet, då man till exempel ska börja med högre samling. En häst med stora taktfasta rörelser är svårare att samla ihop eftersom dessa hästar ofta saknar kvickheten. Jag måste också tänka på att inte kvicka på Aramis ännu mer med min lättridning - inte skynda på honom med att resa mig upp och ner snabbt i sadeln utan istället vara långsammare. Hur som helst så fick jag in, säg fem meter, suuuuupertrav där jag hade ett riktigt fint stöd på båda tyglarna! Som både jag och min tränare sade - tänk vad länge man kan leva på dessa metrar :) Skön afton önskar jag er alla!

Idag har bästa veterinären L tittat till Aramis tänder, i samma veva fick han också en botulismvacc. Var därför tidigt i stallet idag. Tog in Aramis från hagen, putsade hovar, ryktade och inväntade veterinären (som kom en halvtimme sent, ha ha - känns det igen?). Satt ute i solen och passade på att studera hopplektionen som pågick för fullt på utebanan. Så rullade veterinärens bil in på gårdsplanen och det var dags att påbörja dagens jobb. Jag fick assistera genom att fylla på vatten i makapären som veterinären använder när hon spolar rent munnen. Som väl är har min veterinär specialistkompetens inom tandvård (annars brukar jag inte ge mycket för "vanliga" veterinärers kompetens just beträffande munnen). Men denna litar jag fullt på :) Eftersom Aramis är jätterädd om sitt huvud (och jag med nöd och näppe kan tränsa...) så fanns det inte på kartan att få på Aramis hela apparaturen som de ska ha på sig när farbror doktorn tittar dem i munnen. Vi gjorde ett glatt försök men Mr Aramis visade bara hur högrest han är - och vips så stod vi och fäktade med våra armar och kom inte i närheten av Aramis mun. Det fick bli en skvätt sedalin i blodet och snart sov Aramis sååå gott.

Då kunde arbetet börja :) Fick på honom apparaturen som får honom att stå med munnen öppen, spolade rent hela munnen och började lysa in i mörkret med ficklampa. Han såg ganska bra ut, lite smått och gott att åtgärda bara. Några vassa kanter och litet sår i kinden. Men ett större sår upptäcktes i höger mungipa! Där fick jag svar på varför han inte velat ta högertygeln. Nu blir det till att rida bettlöst en tid och få det där såret att läka. Han fick sin vaccination och en "uppvakningsspruta" eftersom han blev väääldigt trött. Passade på att fotografera hans söta ögonfransar :)