När jag körde in på Hviderups gods stallplan kunde jag snabbt konstatera att någon annan precis höll på att lasta ur sin häst... Hmmmm??? Jag började ana ugglor i mossen. Det har nämligen hänt förr att Herr Jansson dubbelbokat. Jag såg hur de tog av täcke, lade på sadel och ledde den utomordentligt vackre fuxen in i ridhuset. Allt emedan jag lastade ur min grå pålle funderandes på om en dubbelbokning var i farten igen. Jag gjorde i ordning Aramis som för dagen var klädd i fyra vita lindor, nytvättat back-on-track-schabrak, nysmörjt Passierträns och nyomstoppad Passiersadel. Ledde in honom i ridhuset och hade lagom med tid att skritta fram tills dess att min träning skulle börja. Väl inne i ridhuset möts jag av Mattias som susar förbi och säger något i stil med "jag ligger efter i tiden, jag ska bara rida denna hästen först...". Jaha, då var det bara att rätta sig i ledet, min träning skulle bli framflyttad (suck). Jag hoppade upp på Aramis och skrittade fram läääääänge och väl. Istället för att harva runt inne i det varma ridhuset gick vi ut och eftersom jag hade denna kära blogg i åtanke var kameran laddad :) Här skulle fotas!

Aramis innan träning, i bakgrunden ridhuset *love*

Vet inte var det romantiska skimret kommer ifrån, ha ha ha :) Kanske man får på köpet på Hviderup (alternativt en fettig tumme som kladdat på linsen...) (Men jag väljer att tro på det första alternativet).

Aramis i allén som leder till godset, ridhuset i bakgrunden.

Hviderups Gods

Hviderups Gods

Hviderups Gods, sett från hästryggen :)

Ridhuset

Ridhuset med tillhörande grått öra

Stallet där alla de fina hästarna står

Allén som leder till Hviderups Gods (ja tack, så skulle man gärna bo)

När klockan var närmre halvfem så började jag trava igång Aramis, han kändes superfin! Hade ett genuint stöd i båda tyglarna, han jobbade på fint i en välvd båge med ryggen väl engagerad. När Mattias var klar med den fina fuxen försvann han ut för ett ögonblick och jag skrittade Aramis några minuter. (Nu kommer vi till årtiondets bästa (=löjligaste) konversation). Håll i er. Inne i ridhuset fanns nu jag på Aramis och en kvinna som ledde runt den fantastiska hästen som Mattias ridit. Det kändes dumt att inte säga något - så fin som den var, så nästa gång jag passerade ekipaget följde nedanstående konversation:

(jag) - Vad fiiin han är!!!
(hon) - TACK :):):)
(jag) - Hur gammal är han?
(hon) - Han är fyra.
(jag) - Ska han starta bruksprovet? (Reds anm. jag såg ju att det var en maffig hingst, bara det är ju faktiskt värt en medalj i sammanhanget).
(hon) - Ehhh.... han ÄR redan godkänd... :-S
(jag) - ???? (Hur pinsamt kan det bli på en skala, svaras ändå brådmodigt) Oj, hoppla, det är inte lätt att hålla reda på alla hingstar :o)
(hon) - Det är bruksprovsvinnaren... Damino SD... :-/
(jag) - OOOOJJJJ - Jag (ehh) kände inte igen honom (ehhh) ;o)

Jag skrattade inombords så att jag höll på att dööööö! Hur som helst så var Damino otroligt vacker! Den galoppen skojar man inte bort om man säger så...

Tillbaka till min grå :) Så startade äntligen träningen. Fick börja passet med voltarbete i skritt, få honom rak, ta i med vänster sida så att han blev rak, går lätt med öronen i olika höjd (öronen ska ju vara jämna, även om man rider på volt). När jag hade Aramis rak och på en fin linje där han satte ner bakhovarna i samma spår som framhovarna så skulle vi arbeta med galoppfattning från skritt. Detta för att Aramis ska börja ta i med bakbenen. Till en början gick fattningarna sådär, men efter tre - fyra fattningar så tog han i bak och fattade galopp direkt - han hade en härlig energi i fattningarna. I galopparbetet fortsatte precis samma arbete som i skritt. När han var rak och fin och bar halsen själv bytte vi varv och gjorde exakt samma arbete i andra varvet. Kändes lättare här. När han sedan var rak och fin och hade bra bärighet gick vi över till att arbeta med öppa längs långsidorna i vänster varv, han måste lära sig att bära vikt på vänster bakben och denna övning är lysande för detta ändamål. Aramis ska även här gå med huvudet rakt. När öronen hamnar i olika höjd ska jag ta upp vänster handen (ett uppresande tygeltag), släppa och kicka till honom med vänsterskänkeln så att han flyttar in bakdelen och bär vikt här. Då kommer även öronen jämnt och bärigheten ökar direkt. Efter denna nyttiga övning blev Aramis så hiiimla fin! Hans trav kändes superelastisk när jag lade nere honom och han bar sig själv helt! Skrittade sedan av, lastade och körde hemåt glad och nöjd :)

Så här svettig var Aramis under hakan :)