Idag hade jag ett WOW-AHA-upplevelsepass! Efter gårdagens gedigna genomkörare var jag idag på det klara med hur Aramis ska arbeta. Jag var fast besluten att fortsätta där gårdagens pass slutade! Började min dag med att mocka och fixa mat, sedan borstades den grå av, lindades med vita lindor, fick nytvättat väldoftande schabrak på ryggen och på detta den finaste Passiersadeln! Idag ville jag rida i nytt bett, jag tycker faktiskt att mitt nuvarande bett är för litet till Aramis - ser ut som ett shettisbett. Sagt och gjort - på ett annat av mina träns hängde ett bett som såg helt perfekt ut! Satte över detta på mitt nuvarande träns, höjde upp sidostyckena ett hål på varje sida och tränsade. Idag skulle jag även rida med sporrar hade jag tänkt mig. Skrittade fram länge och väl, kortade tygeln och fick genast superfint stöd, ja jag kände direkt att Aramis började jobba över ryggen. Skrittarbetade i volter, med att rama in, hålla rumpan på plats och annat smått och gott. Så var vi redo för travarbete! Ja han kändes så fin idag så det var minsann inte klokt. Jag fokuserade 100% på min sits, att absolut inte hamna med en hög hand - snarare låg för att inte Aramis ska knäppa av i formen och släppa ryggen. Vi hittade takt direkt och han travade fram med scwhung och balans, helt och hållet mellan hand och skänkel, jag kände verkligen för första gången hur han höjde ryggen och lät mig komma ner och sitta på honom ordentligt! Tror aldrig att jag känt detta känslan på Aramis, men plötsligt blev allt så kusligt lekande lätt. Det är väl för härligt med dessa pass? Nu får det gärna gå lite si och så några gånger till - detta kommer jag leva lääänge på :) Ha en fortsatt skön söndag! Ps. Träningsvärken från igår gör sig påmind i både axlar, överarmar, rygg och framsida lår. Otränad? Jag? :o)