Jag funderar otroligt mycket på ridningen, på hur man ska kunna göra något bättre, varför passet gick som det gick et cetera. Igår funderade jag otroligt mycket på varför Aramis kändes som en gammal trähäst som stått på museum i 160 år. Planen var att låta Aramis vila idag, men när jag kom upp till stallet så tog mina funderingar över och jag ville genast testa hur han skulle kännas idag. Började med att mocka, packade hö och gjorde kvällsmat - sedan tog jag mig an den grå. Lindade ben och oljade hovar, ryktade och upptäckte att han ömmade lite över muskulaturen när jag ryktade honom på höger länd - träningsvärk? Lade på sadel, tränsade och ledde ut honom mot ridhuset. Hoppade upp från en parkbänk och satte mig till rätta. Då fick Aramis se dagens hemskaste :-o Nämligen en traktor som kört rakt ut i en åker, igenom de halvmeter höga grödorna och därmed lämnat fasansfulla markeringar i fältet!!! Kan ni tänka er så farligt! Aramis började darra, gödsla och jag hörde hur högt hjärtat slog. Han blir så högrest i dessa lägen så jag måste luta mig åt sidan för att kunna se över huvudtaget :-D Han måste ha sett väääldigt rädd ut för en bil som kom körande på vägen stannade flera hundra meter innan och lät honom dansa runt på gatan i lugn och ro! Tack snälla och omtänksamma bilist. När vi dansat förbi de läskiga spåren fortsatte vi vår planerade runda, tog cirka 20 minuter innan vi var framme vid stallet igen. Ut på gräset och jobbade otroligt målmedvetet med enbart skritt. Nu gäller: Få Aramis att ta stöd på vänstertygeln! Inte alls röra högertygeln - låta Aramis söka stöd här själv - det är helt och hållet meningslöst att försöka kämpa mig till ett stöd genom att ta och ta i tygeln. Det går bara att uppnå stöd genom att ställa Aramis åt motsatt håll tills man uppnår ett stöd i den andra sidan. Sagt och gjort... Jag red i vänster varv och formade honom, när han efter en bra stund äntligen böjde sig vackert i vänstersidan så fick jag vips ett stöd i högertygeln! Ett ärligt sådant! Och jag blev så glad så att jag jublade högt :) I detta satte jag igång i trav och nu kunde vi äntligen tala om inramad häst! Ingen knagglig trav så långt ögat nådde, absolut ingen flashtrav utan bara lugn, balanserad och taktmässig trav där Aramis får hitta sig själv och sin takt. Han kändes suuuuperfin! Gick tillbaka till skritt och arbetade vidare en stund till, något varv på volten i trav sedan var jag mer än nöjd! Nu fortsätter vi så här! God afton på er alla!