Gårdagens spontana träning var verkligen en frisk fläkt! Att träna är A och O! Det spelar ingen roll hur duktig ryttare du är - alla behöver någon som från marken ser, kommenterar, tipsar, berättar och bekräftar - inte minst. Hur som helst - gårdagens träning gav mig oerhört mycket. Aramis har haft lite svårt med stödet på högertygeln, därför fick jag igår enbart arbeta med att böja igenom honom ordentligt åt vänster istället, vara extremt noggrann med att högertygeln inte glappar och när jag har ett fint stöd i vänstertygeln sakta försöka få över stödet på högertygeln. Smyga över Aramis ställning till höger, så fort han släpper stödet så ska jag ställa tillbaka honom till vänster och återuppta ställningen åt detta håll - samma i både höger och vänster varv. Aramis kan bli lite snabb i sina rörelser, lite hastig och inte vila optimalt på steget. Detta förklarade min tränare med att Aramis är en häst som är överrörlig - han har mycket gångarter i sig, men kan idag inte härbärgera dessa på rätt sätt. Han är fortfarande inte stark nog och kroppen hänger inte ihop riktigt. När han blir äldre kommer hans gångarter att vara stora och flashiga - när han är stark nog att klara av att reda ut sin mekanik - det är också då som jag kommer att ha nytta av hans kvickhet, då man till exempel ska börja med högre samling. En häst med stora taktfasta rörelser är svårare att samla ihop eftersom dessa hästar ofta saknar kvickheten. Jag måste också tänka på att inte kvicka på Aramis ännu mer med min lättridning - inte skynda på honom med att resa mig upp och ner snabbt i sadeln utan istället vara långsammare. Hur som helst så fick jag in, säg fem meter, suuuuupertrav där jag hade ett riktigt fint stöd på båda tyglarna! Som både jag och min tränare sade - tänk vad länge man kan leva på dessa metrar :) Skön afton önskar jag er alla!
Natalja
13 maj 2009 23:03
Vågar du ens fundera på HUR bra Aramis kommer att vara om några år när han är färdigutbildad och har styrkan ; )
Kram kram
http://latin.bloggagratis.se
ylle
14 maj 2009 06:29
Härligt! Men här fick jag vatten på min lilla kvarn, hur ofta är det inte FYSISKA detaljer som gör att vi har svårigheter i ridningen? (sår i höger mungipa) Och så tänker jag på alla de ryttare som ALDRIG låter undersöka sin hästs mun av en veterinär med specialkompetens (håller med Dig om att vanliga veterinärers trista filande rakt in i munnen utan att se nåt är värdelöst!) -hur mycket håller DE inte på och bråkar med den stackars hästen när den i själva verket har ONT och inte alls är ovillig? I början när jag tränade min islänning i töltridning för en världsmästare, ville han (hästen alltså, inte världsmästaren) bara lägga huvudet på sned hela tiden. Då skulle det lirkas och dras och släppas, men det visade sig (förstås) att han hade en vargtand på ena sidan!!! Eureka!!! När den kom bort var huvudet rakt och stilla!
http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se
Jessica
14 maj 2009 07:59
Vad jag känner igen mkt av det du skriver! Även om Regina och Aramis är två olika typer av hästar så verkar de även ha lite gemensamt! Och det där med att få några metrar som är kanon, det ger motivering för en bra tid framöver! Då vet man ju hur bra det kan vara och har någonting att sträva mot: att de där 5 metrarna ska bli 6 och sedan 7 osv...
Lycka till i fortsättningen! =)
Kramar
http://dromdansaren.blogg.se
Aramis
14 maj 2009 11:21
Natalja: Du är allt snäll du :) Kram kram :)
Ylle: Så sant som det är sagt! Hästen talar oftas om när något inte är som det ska. Naturligtvis kan de även stå emot för att det är "jobbigt" att arbeta på rätt sätt, det är en svår balansgång som man som hästägare och ryttare ständigt måste balansera på! Så skönt att ni kom till rätta med islandshästen! Ha ha, skrattade åt att det inte var världsmästarens huvud som kom på sned :)
Jessica: Så kul att de är lika! Vore roligt läsa om vad dina tränare säger till dig och vad du själv gör och tänker när du tränar! Tack snälla för lyckönsningar! Kram kram :)
http://aramise.bloggagratis.se
Ida
14 maj 2009 12:46
Gud så härligt det låter! Inte med sår i mungipan alltså, utan det andra! Avis!!
du, gå in på youtube och sök på Kolmårdstroll så ska du se att du får dig ett gott skratt! kram/Ida
Caroline
14 maj 2009 13:30
Vad kul att det känns så bra! Det är verkligen glädjande när det går sådär riktigt kalasbra, även om det bara är för några meter ; )
Igår var jag förresten på Grevies anläggning. Följde med två tjejer i stallet som skulle rida hopplektion. Såg två stora läckerbitar till hästar (!) En svart/skäck och en appalosa. Mums hihi Kram kram
ylle
14 maj 2009 15:48
Kul Aramis (fast DU heter förstås inte så) att Du märkte min lustifikation med huvudet... men det var egentligen så att även världsmästaren lade sitt huvud på sned, för se han hade aldrig sett en så vacker islandshäst förut (för att inte tala om ryttarinnan) He he ironi obs - inte skryt - bara litet!
Aramis
14 maj 2009 22:03
Ida: Tack snälla :) Nu får såret läka i fred ett tag! Ska prova hack :) Lyssnade på kolmårdstroll HA HA HA ;) Kram kram
Jessica: Spännande - ser jag fram emot :) Kram kram
Caroline: Ja varje meter mottages tacksamt :) Men - då måste det varit dig/er jag stod och tittade på från stallet medan jag inväntade veterinären?! Var det på morgonen? Så roligt :) Skäcken är dödsläcker! Skäcken står dock hos grannen? Och appalosapållen är egentligen ingen appalosa utan okänd härstamning med inslag av knabstrup :) Om det nu var dem du såg :) Kram kram
Ylle: Så klart märkte jag din lustifikation :) Går aldrig miste om lustigheter :) Kan tänka mig att han blev bländad av er skönhet!!
http://aramise.bloggagratis.se
Caroline
15 maj 2009 08:24
Hej! Jag var där på onsdagskvällen runt 19 tiden. Mina vänner hoppade i paddocken så då kunde jag spana in dressyrhästarna som red omkring på gräset brevid =) Jag gillade verkligen den läckra färgen på hästen med okänd stam! Det var samma kille som red på skäcken så det var roligt att se hur han kom ut med en ny häst att rida var 20 minut haha. Nästa gång kanske det är du som rider omkring där istället! Kram kram