Dagen har ägnats åt att skura släp, packa släp och bil, packa lite till och slutligen lasta Aramis för att styra mot Lund. Framåt seneftermiddagen landade vi i Lund och ett par timmar (och några lyft) senare satt jag äntligen i sadeln! Misen älgade på med stora fina kliv och efter en liten uppvärmningsrunda blev det ett markarbetespass på utebanan. Något för slirig för mig, men i brist på annat fick det gå bra. Jobbade Aramis i en välvd och rund form - fokus på att få honom aktiv i ryggen. Plötsligt, mitt där under passet, händer något. Aramis rygg höjs upp, han skjuter iväg in under kroppen - med sina bakben - hans andning blir tyngre och hans steg får en takt och schwung som jag sällan känt. Aramis är härlig - han bjuder på så ofantligt många ahaupplevelser :o) Jobbade vidare med honom i detta lite nya (och väldigt ryggverksamhetsaktiverade arbete) både i trav och galopp. Man märkte tydligt att han inte orkade bära sig själv på detta sätt någon jättelång stund - men av detta arbete blir han bara starkare och starkare och orkar förstås mer och mer för var gång! Nu blir det horisontalläge här - nattinatti   
  

Uj vilken dag det här blev! Totalt ösregn från början till slut. Aramis dressyrhäst har gått ute i hagen nästan hela långa dagen men blev väldigt glad när han fick komma in i nymockad box, äta hö och få fleecetäcke på ryggen :o) Idag har jag tvättat massor av lindor, schabrak, handdukar och övriga attiraljer. Färden ner mot Lund börjar närma sig och då ska allt vara rent och snyggt :o) Sadelfunderingarna fortsätter och innan detta löst sig blir det inte någon tävling för paret Mecklenburg. Hur ser det ut för er del? Tävling? Träning? Ha en härlig kväll!   

Jag vet inte riktigt vad det är med utomhustävlingar och ekipaget Liv och Aramis?! Något händer och detta något leder till att vi inte presterar på topp. Aramis var lite loj på framridningen (märkligt kvavt väder - om man nu får skylla på lite omständigheter   ). Red igenom honom i cirka 45 minuter och de sista tre varven på framridningen kändes riktigt fina! Red in på banan (Aramis sjöblöt - precis som om man spolat av honom med en slang). Genomförde ett mycket mediokert program där jag tyckte mig uppnå ungefär 5 % av Aramis och min egentliga kapacitet. Med hägrande sadelbekymmer, total värmebölja när just jag red in och en mycket trött Aramis så blev resultatet "bara" drygt 62 % (egentligen 63 % eftersom undertecknad råkade göra fel ingång på volter vid domaren). Med dessa procent hamnade jag på 12:e plats av 26 ekipage (utan felridning hade jag blivit 9:a). Sisteplacerad hade 63.6 %. Och för en gångs skull vill jag tillstå att domaren var för generös med mina poäng   Vi var inte värda dessa poäng! Nu ska jag lägga gårdagens tävlingsdag till handlingarna och leta upp en sadel som passar både herr och fru Mecklenbrug :o) 
   

Aramis har gått i hagen och ätit gräs många timmar idag och kändes, under kvällens ridpass, lite tung i handen. Fick jobba honom ett bra tag för att få honom dit jag ville - ett är säkert; det blir låååång framridning imorgon! Det är lite små orosmoln angående sadel också... Har egentligen "bara" wintecsadeln (med nytt monterat koppjärn modell vid) som passar bra - ingen dressyrsadel som sitter bra. Får ta det lite som det kommer imorgon (och går det dåligt så skyller vi på sadlarna, hi hi) :o) Jag återkommer med kvällsrapport imorgon! Håll tummarna klockan 11.47 :o)
  

...från vårt liv (och kommer aldrig åter). Igår blev det en väldigt lugn dag för både mig och Aramis. Var ute och promenerade på asfalten och därefter avslutade jag i hagen med att runda igenom, flexa halsen, från marken. Han släppte igenom väldigt lätt och arbetade på jättefint.

Dagen sedan - bjöd på en FANTASTISK clinic med J här uppe i Kullabygden. Klockan 11 var det första eleven ut och sedan rullade det på med elever ända fram till klockan var 18.30 Det var en väldigt trevlig och lyckad dag som bjöd på mycket nya kunskaper och trevliga samtal med hästfolk. Det är oerhört nyttigt och trevligt att bara sitta och studera ekipage, se förändringen, se hur korrigeringar leder till framsteg - jag hade kunnat sitta vecka efter vecka och bara titta på träningar :o) Klockan 14.45 var det dags för min egen träning (denna gång i en Amerigo DJ). Aramis var pigg och framåt och kändes något spänd på framridningen. Lektionen gick sedan ut på att få Aramis att släppa spänningen och börja arbeta över ryggen istället för att släppa allt och köra upp nacken och knäppa av. Enklaste sättet att få honom att börja arbeta korrekt genom kroppen är att flexa igenom i sidorna ordentligt, få honom ärligt fram i handen och få honom att spåra korrekt (ingen SL-buss inte). Travarbetet på liten volt gick ut på att få in framdelen på spåret så att bakdelen inte trampade innanför - pust och frust sade vi båda men efter lite jobb släppte allt och Aramis kom fint över ryggen. Galopparbetet handlade om att hitta en bra galopp och sedan ut ur denna samla på mindre volt och därefter shoulder in för att börja arbeta med förberedande piruettarbete. Det var verkigen urhäftigt och bitvis fick vi till riktigt bra "embryon" till kommande piruetter. Aramis satte sig riktigt fint och så fort han svarade rätt gick vi ur piruettarbetet och red "rakt ut". Lektionen slutade med piaffarbete på långsidorna och efter detta var det dags att börja jobba med lite passageembryo. Ur piaffen skulle samma takt bibehållas in i en väldigt kort och intetsägande trav. Detta är det första arbetet mot passage och att jobba på detta sätt innebär att vi sedan, när jag ska jobba med piaff- och passageövergångar - kommer att ha oerhört mycket lättare med detta än om man hade jobbat med passagen för sig. Nu ska jag sovva för matte är trött efter en lååång hästdag med mycket information :o) Sussa sött!

Alla kära läsare! Nu vill jag höra hur det ser ut hos dig - vad har just DU för sadel? Har du haft sadelbekymmer? Eller kanske samma sadel till samma häst så länge du kan minnas? Eller hör du till en av de som behöver byta sadel ofta? Varför?  Är det något visst märke du aldrig skulle rekommendera någon? Eller kanske någon sadel du har som verkar passa precis alla ryggar? Jag är jättenyfiken och vill gärna att vi alla delar med oss av våra sadelerfarenheter :o)
  

Hoppla - så försvann två dagar! VIPS! Jag förstår mig då inte på var tiden blir av. Igår, lördag, blev det markarbetespass ute i potatisåkern - lysande underlag (och givetvtis utan potatisar). Aramis var spänd som en fjäder och när jag skulle begära lite svag öppna i skritt så bjöd han på årtusendets piaff. Det var nästan omöjligt att få honom att sluta, men jag lyckades få bort denna tanke ur huvudet på honom och fortsatt ridtur gick ut på att försöka få honom att arbeta framåt neråt istället för uppåt upptå :o) Puh, det var verkligen inte lätt, han översamlade sig, blev spänd i nacken, var lite för kvick i benen och kort i halsen. Jag lade ner projektet med att trava av honom på baksidan av stallet i en av mina gräshagar. Detta var ridpassets höjdpunkt - äntligen en något lugn och sansad Aramis som faktiskt slappnade av i överlinjen, sökte sig framåt neråt och fällde ut halsen några centimeter. 

Söndagen (dagen) började med lite frukost och sedan raka vägen ut i stallet för att börja göra Aramis fin - vi var nämligen hembjudna till E (min medryttares väninna) där jag skulle få den äran att få Aramis genomgången. E jobbar på hästklinik och är sanslöst duktig på att "se" och känna på hästar. När vi kommit fram och lastat ur började E känna på Aramis. Spänd i bogpartiet fram, men inte farligt mycket, några små spänningar på ett par andra ställen, men absolut inget av allvarligare grad. Sedan tog vi ut Aramis i ridhuset där E jobbade med honom från marken. E berättade för mig att man på Aramis, främst vänstra sida, inte kan se det "hål" som man vanligtvis ser i hästens hals då den böjer på halsen. Aramis hals är en enda kompakt massa, ett resultat av att han alltid är på "spänn", gärna knäpper av i nacken och är så sanslöst högrest. E arbetade med att få Aramis rund i formen och att få honom att doppa huvudet mot marken, så att han kan sträcka ut sin överlinje och börja arbeta mer med ryggen. Aramis såg superfin ut efter ett tag, tuggade på bettet, trampade runt E i en fin cirkel där han korsade sin bakben hur fint som helst. Huvudet hade han långt ner. Han såg ut att vara väldigt tillfreds. Så lade vi på Passieren, den låg som jag befarat och tryckte på manken. Inte alls bra med andra ord. Hos Aramis, som begåvats med ett enormt bogparti, är det därför extra viktigt att sadeln ligger långt bak. Minst en hand bakom bogbladet (eftersom detta rör sig så mycket). Nej, Passieren var inte bra, när vi flyttade bak denna - ja då blev den för lång och sadeln tryckte då på Aramis njurparti. Nästa sadel ut var en Amerigo DJ, den låg väldigt bra på Aramis rygg - det såg enhetligt ut och man fick ingen fel känsla av varken det ena eller andra. Testade att rida i den. WOW vilken HIMLANS annorlunda häst jag plötsligt satt på :-o En häst som nu började röra sig fram. Jag lullade på i skritt, trav och galopp - Aramis var supernöjd och började komma upp med ryggen. Nästa sadel ut var en Amerigo Alto. Den här sadeln var väldigt skön att sitta i, den låg relativt bra på Aramis men jag kände att han blev lite "ostadig" under denna sadel. Alton är en sadel som kräver väldigt mycket balans från hästen då den bara en en bärpunkt, Aramis är inte riktigt så stark i sin kropp än - men det var en härlig sadel att rida i! Sista sadeln ut var en Vega close contact. Denna sadel är gjord för hästar som är korta i ryggen och spolformiga på mitten - och det är ju Aramis i ett nötskal. Eftersom inga sadlar kan ligga för långt fram på Aramis rygg så innebär det att de hamnar där han är kraftigare (spolformig), och det lustiga är att även om Aramis är väldigt lång så har han ett mycket kort sadelläge. Han har en lång manke och efter den är där en kort bit rygg innan njurpartiet tar vid. Vega cc:n var som en DRÖM för Aramis. Han blev en helt annan häst! Hela han såg ut att NJUTA. Han frustade, hans svans höjdes upp 10 cm i luften, hans galopp blev upplevelse! Jag fick nästan känslan i galoppen "nu brallar han" och det händer inte allt för ofta vill jag lova :o) Det var nästan som "ååååhhh vad underbart - jag kan röra mig utan att det tar emot någonstans"! Det var en supertrevlig dag och jag är så himla glad att jag fått den äran att åka till E och träffa henne och ta del av hennes enorma kunskap. Och allt detta - tack vare C!!!  

När vi kom hem fick Aramis komma in i stallet, bli avspolad och äta middagshö. Därefter kom goda vänner på besök och vi slutade i verkstaden där alla satt och gjorde lera - mycket trevligt!