...riktigt än - men jag kan i alla fall konstatera att Aramis gått från att vara stel till att bli rörlig. Jag tror att han tycker det är en fröjd att äntligen röra sina bogblad utan att bli störd, det i sin tur gör ju att han får en helt annan frambensmekanik - och som den känsliga gosse han är, påverkar detta naturligtvis hela honom!

Kom upp till stallet vid 17-tiden idag, pussade på Rigoletto och gick sedan vidare till den grå mulen som också fick en puss :o) Ställde sedan Aramis i gången och placerade back-on-trackryggvärmaren över hans rygg och ländrygg. Borstade honom under tiden, lindade benen svarta med back-on-tracklindor, fixade mat och lät tiden gå lite så att han fick stå med skyddet så länge som möjigt. Ledde sedan ut honom, hoppade upp och skrittade ut Madde-rundan. Det blåste total storm och Herr Grå var piggelin! Väl hemma i stallet igen gick jag ut på gräsbanan för att skrittarbeta Aramis. Gick riktigt, riktigt bra! Hade ett mycket fint stöd i båda tyglar och han kändes otroligt fin och eftergiven. Regnet hängde i luften och därför skyndade vi in i ridhuset där jag fortsatte passet. Oj! Så fin han var idag! Joggade igång honom i trav och när han arbetade ordentligt med ryggen och välvde den korrekt satte jag lite mer tryck i traven och han dansade iväg med härlig gest. Galoppen kändes minst lika trevlig, varierade formen från rund till lite samling, han svarade fint och vid ett tillfälle råkade han översamla sig och satte sig i en halv piruett   Det är verkligen Aramis i ett nötskal - "är det så här du menar matte?", "om du vill kan jag lite till!"... :o) Jag skrattade, klappade om honom och fick ut honom från sitt piruettarbete. Avslutade passet med att galoppera över två cavaletti-kryssbommar. Huj vad det gick undan! Aramis sög tag i "hindren", slet upp huvudet, taxade in och kastade sig över som om det vore ett hinder på minst 150 :o) Ha ha! Avslutade i självbärig rund form medan jag satt och log däruppe i min fina Amerigo på min fina häst!
  

  

Jag vet ju om att det är en hel del hästfolk som läser min blogg och därför tänkte jag nu börja tipsa mina läsare om andra hästbloggar. Ibland ramlar man över en blogg som man fastnar för och kan det vara trevligt att dela med sig av sin nyfunna bloggsida! Första bloggen som jag tänker presentera är dressyrbloggen, författad av Karolina som är dressyrryttare och tränare! Inte nog med att hon skriver oerhört intressanta inlägg hon besitter en enorm kunskap vad beträffar den underbara sporten dressyr och hästens anatomi! Jag har hängt med "som åskådare" i en intressant diskussion kring hästens ryggaktivitet och passade på att ställa följande fråga till Karolina - Ni kan ju själva läsa hennes svar och bedöma hennes engagemang och hennes kunskap :o) Bloggen, som hetter "Dressyrbloggen", rätt och slätt, finner du här!
  
FRÅGA: GRATTIS till ett enormt bra inlägg - klokt svar och helt och hållet min filosofi. En fråga; du skriver "Givetvis måste du samtidigt vara uppmärksam att han använder sin rygg utan att spänna den" - nu undrar jag; hur känner man lättast att hästen aktiverar ryggen på rätt sätt utan att spänna den? Menar du spänna lika med släppa? Tack för en mycket bra blogg!

SVAR: Tack snälla vad roligt att du gillar bloggen! Jag kommer att förklara ganska grundligt för det här är ett stort kapitel. Att hästen är genomsläpplig i sin rygg är en förutsättning för att vi sedan skall kunna samla hästen. När ryggen är avspänd skall den bära ryttaren utan att "trycka bort ryggen" utan istället skall den vara som en bro från svansrot till nacke.

Att lösgöra ryggen gör vi i det lösgörande arbetet nr 2 på utbildningsskalan. Att känna att ryggen är avspänd krävs ganska mycket rutin, men man kan beskriva känslan som att den ska svikta mjukt upp och ned snarare än att stöta stumt.Ett kvitto på att hästen "släpper i ryggen" dvs spänner av i musklerna och stretchar ut dem är att den söker sig framåt nedåt på bettet. Begreppet -low-deep-round kan man tänka på och detta bör man kontrollera flera gånger under passet. Inte minst om man arbetar intensivt med samling.

Att vara low deep round är inte samma som att vara lång och långsam. Jag vill fokusera på just "rund" och att nosen kommer fram. Hästen skall fortfarande bära sig i balans och får absolut inte paddla iväg utan skall vänta på ryttarens takt. När hästen " är kvar" hos ryttaren med lång hals utan att springa iväg så har vi en häst som är eftergiven i sin rygg. För att komma till att få lösgöra ryggen handlar det otroligt mycket hur förbindelsen med handen är och hur hästen accepterar bettet/handen. Jag vill att nacken skall bli "som pudding" och hästen skall suga och trivas i stödet. Det gör den bara om du har en tillräckligt följsam hand som inte glappar eller aldrig någonsin tänker bakåt. 

Detta arbetet kräver mer av ryttaren än vi tror, balans och tajming en hand som kan ge efter och en komunikation med hästen där den känner att den vågar ge sig hän. Det är dock inte meningen att vi alltid ska rida runt hästarna i låg form. 
MEN vi ska närsomhelst kunna kontrollera att hästen söker sig framåt nedåt när vi vill det.

Själv vill jag börja passet så här, så snart hästen är lösgjord i sin rygg kan jag börja rakrikta och samla. Lösgjordheten är ett så stort kapitel och hela hemligheten för att få riktigt bra resultat med hästen, och inte minst träna hästen på ett sätt som är skonsamt för sin kropp. Man kan tänka själv om man skulle stå på alla fyra på golvet och bära omkring med någon på ryggen och samtidigt hela tiden spänna ryggen.... det blir inge bra. Man vill liksom hellre stretcha och dra ut musklerna och ha benen mer under kroppen för att kunna bära mer vikt.  

Lösgörande övningar är att rida stora böjda linjer, led gärna med innertygel inåt samtidigt som du driver hästen från inner skänkel till yttertygel, upprepa att klappa hästen med innertygel för att verkligen ge efter och visa den att belöningen är när den söker stödet i yttertygeln. Ändra tempot efter den takt du rider i, tänk att hästen bara ska följa och ändra energierna i kroppen. Tänk ALLTID FRAMÅT med handen.

Övergångar mellan trav och galopp på volten med eftergiven innersida är världens bästa övning. Tänk att att gångarterna ska gå i varandra och fokusera på takt, balans och avspänning samt suget i yttertygeln. Samla inte men galoppera bara ett par språng sen ner i arbetstrav.

Skänkelvikning på volten är en annan av mina favoriter, fokusera på avspänningen och LED BOGARNA inåt med svepande avspänd innerarm, innerskänkel verkar sidförande på innerbak och yttertygel håller halsen nästan rak och ger korta förhållningar. Tänk också på vägen.... och att lägga vikten dit du ska. börja detta i skritt.

När detta fungerar kan man med övergångar och halvhalter gå till samlande övningar såsom skolor, trav-halt, galopp-skritt. trav halt-ryggning, trav osv. kvicka reaktioner med avspänning och kvickhet som ledstjärna. Är det gågra frågetecken om ryggen är med eller inte är det bara att återigen se till att hästen söker sig framåt nedåt, ur den låga formen plockar du sedan upp hästen genom tempoväxlingar, övergångar och samlande övergångar.

Det viktiga är att variera, tempo, form och veta vilka övningar som är bra till vad. Arbeta alltid utifrån utbildningsskalan takt, lösgjordhet stöd- schwung-rakrikning-samling. :-)

Hoppas jag fick med allt!!! Annars fråga igen om jag ska utveckla något med fler romaner!!!