Kom upp till stallet vid 16-tiden och möttes av ett gäng hömumsande slash sovande kusar i sina boxar. Nej, de fick minsann sova middag lite till - jag bestämde mig istället för att ha lite persedelvård. Hängde upp alla träns, lädergrimmor och kandar och tvålade in med svamp, vatten och sadeltvål. Lät sedan torka och avslutade med att fetta in. Det blev riktigt stiligt och under tiden hann både C, A och K anlända - snart var vi en helt hög med fnittriga tjejer som förberedde fyra fålar för färd :o) C tog sig en titt på min sadel och vi kunde tillsammans konstatera att den ligger som gjuten! Underbart! Skrittade sedan ut en lång runda, anlände till stallet cirka 40 minuter senare där vi alla rundade av inne i ridhuset. Vi hade en sådan där riktigt härlig pratkväll där det filosoferades och stöttes och blöttes, utbyttes tankar och erfarenheter - ni vet ju hur mycket där finns att filosofera kring när det gäller hästar. C arbetade från marken och gjorde lite små övningar på Arne och Alfred. Jag passade på att öka Aramis och min svårighetsgrad från skritt till både trav och galopp - och jag kan bara ännu mer konstatera att sadeln är UNDERBAR! Allt bara känns så oerhört rätt och Aramis trivs i den som fisken trivs i vattnet. När vi var klara hoppade jag upp på Plättebus och skrittade honom några varv i ridhuset - den busen skulle så klart genast bocka av mig och jag fick höja rösten både två och tre gånger :o) - enda sättet att stoppa honom, annars skickar han mig :o) Han bjöd i alla fall på en trevlig piaff, även om det inte var tanken :o) När vi sedan gick in i stallet hade klockan hunnit bli 20.00 och då tog en lång sadelprovning vid, det visade sig nämligen att inte bara Alfred utan också Arne har en dåligt anpassad sadel  :o( Vi kunde alla fyra konstatera att det bara blir svårare och svårare ju mer man lär sig... Märkligt!? Nej, nu ska jag sluta mina stora blå ögon och somna med ett leende på läpparna :o)