Idag har jag haft besök av massören (tillika kiropraktorn) - ja, inte jag utan Aramis. Jag har upplevt honom väldigt spänd på sista tiden, inte bara i rygg och nacke utan även spänd i ridningen. I och med sadelbyte tänkte jag det passade utmärkt med genomgång av pållen, så att gamla spänningar släpper och han därmed kan bära upp sin nya sadel korrekt från "scratch". EC anlände och började känna igenom Aramis medan jag berättade lite kort om mina tankar. Därefter började hon operation massage och palpering, mycket riktigt - Aramis var mycket spänd i sin rygg, ländrygg, hamstring, käkled höger sida, nacke båda sidor och slutligen en liten muskel som sitter vid varsin sida om svansfästet (eftersom Aramis ofta håller sin svans snett). Efter massage blev det lite kiropraktik på ryggmuskulaturen för att släppa på krampen. När detta bankande var klart (Aramis tyckte det var lite läskigt med klubban som slog) var det slutligen dags att "tjuvkoppla" upp sig på Aramis nervsystem :o) Det gick fint och elektroder fästes i muskel efter muskel för att få igång aktivitet i en före detta krampad muskel. Nästan två timmar senare var allt klart och jag och Aramis gick ut på en kort promenad för att få ut slaggprodukter ur musklerna. Nu blir det longering i låg form två dagar sedan lättare ridning i ytterligare två dagar - därefter igångsättning. Ska bli spännande! Återkommer givetvis med rapporter! Förresten, jag talade med massören och frågade hur ofta eliten masserar sina hästar. Hon svarade att man rekommenderar två gånger i veckan och så vitt hon kände till är det tydligen allmänt förekommande bland de flesta elitryttare. Tänk på elitidrottare, de åker oftast inte en meter utan sin massör, kiropraktor, personliga tränare etc. Hur resonerar du? Hur ofta låter du en massör/equiterapeut/kiropraktor/you name it känna igenom din häst?
  

berättar om sadelns placering igår! Eftersom Aramis har vissa sadeltvångstendenser är jag väldigt försiktig när jag spänner gjorden, jag går till exempel alltid med honom innan jag hoppar upp (och brukar först spänna åt gjorden när vi skrittat en bit). Hur som helst så var det samma visa igår, jag spände löst, gick med Aramis och hoppade upp. Glömde dock att spänna gjorden igen. När jag så var klar med passet inne i ridhuset kom jag på att jag glömt spänna gjorden - jag tittar ner mot sadelgjorden och kan konstatera att den bokstavligen hänger runt magen. De andra i ridhuset förfäras över hur löst jag haft gjorden under hela passet - den gjorde så att säga NOLL nytta - jag kunde lika gärna ha struntat i att ha en gjord! Det - om något - berättar hur bra en sadel ligger! Den hade inte flyttat sig en millimeter och behövde inte ens spännas åt! Nedan - ett foto på en Amerigo Vega, DOCK - inte en cc-variant som jag har!
  

Kom upp till stallet vid 16-tiden och möttes av ett gäng hömumsande slash sovande kusar i sina boxar. Nej, de fick minsann sova middag lite till - jag bestämde mig istället för att ha lite persedelvård. Hängde upp alla träns, lädergrimmor och kandar och tvålade in med svamp, vatten och sadeltvål. Lät sedan torka och avslutade med att fetta in. Det blev riktigt stiligt och under tiden hann både C, A och K anlända - snart var vi en helt hög med fnittriga tjejer som förberedde fyra fålar för färd :o) C tog sig en titt på min sadel och vi kunde tillsammans konstatera att den ligger som gjuten! Underbart! Skrittade sedan ut en lång runda, anlände till stallet cirka 40 minuter senare där vi alla rundade av inne i ridhuset. Vi hade en sådan där riktigt härlig pratkväll där det filosoferades och stöttes och blöttes, utbyttes tankar och erfarenheter - ni vet ju hur mycket där finns att filosofera kring när det gäller hästar. C arbetade från marken och gjorde lite små övningar på Arne och Alfred. Jag passade på att öka Aramis och min svårighetsgrad från skritt till både trav och galopp - och jag kan bara ännu mer konstatera att sadeln är UNDERBAR! Allt bara känns så oerhört rätt och Aramis trivs i den som fisken trivs i vattnet. När vi var klara hoppade jag upp på Plättebus och skrittade honom några varv i ridhuset - den busen skulle så klart genast bocka av mig och jag fick höja rösten både två och tre gånger :o) - enda sättet att stoppa honom, annars skickar han mig :o) Han bjöd i alla fall på en trevlig piaff, även om det inte var tanken :o) När vi sedan gick in i stallet hade klockan hunnit bli 20.00 och då tog en lång sadelprovning vid, det visade sig nämligen att inte bara Alfred utan också Arne har en dåligt anpassad sadel  :o( Vi kunde alla fyra konstatera att det bara blir svårare och svårare ju mer man lär sig... Märkligt!? Nej, nu ska jag sluta mina stora blå ögon och somna med ett leende på läpparna :o)
  

Idag fick det bli en skrittur, precis som igår. Skrittade ut runt åkern och sedan ner till fågelsjöarna och bort mot fåren, vände sedan och skrittade hem igen. Aramis verkar STORTRIVAS i sin sadel :o) Jag har inte travat ännu, tar det väldigt piano i början (en ny sadel ska ju "ridas in" väldigt försiktigt)(den är helt nyomstoppad). Skrittade Aramis i djup, rund form och han var väldigt harmonisk och fin. Kom över i trav ett par steg och jag hann bara tänka; jisses Amalia vilken häftig schwung han hade :o) Den ser jag verkligen fram emot att se mer av! Nu blir det horisontalläge här - imorgon fortsätter skrittvalsen :o) Nattinatti mina vänner!
     

- inte bara i livet och mina hästar utan även min nya Amerigo-sadel :o) Från oerhört trogen Passieranvändare till nykär Amerigofan! För att göra en lång historia kort så kan jag bara meddela att de sadelaffärer jag nyss fått erfara kan vara de smidigaste genom tiderna! Jag ska njuta länge av denna synnerligen lyckade affär - det dröjer nog länge innan en så god fe vakar över mina sadelaffärer igen! Och för övrigt hoppas jag att det ska dröja många år innan det är dags att ge sig på en ny sadelaffär.

1. Passiersadel hämtas upp av kompis till intressent - i LUND (råkade vara på genomresa, bor långt upp i landet).
2. Handpenning förs över till mitt konto.
3. Jag finner en sanslöst fin Amerigo, på annonsforum.
4. Jag tar kontakt med kvinnan och meddelar att jag är intresserad - men att jag själv har en sadel till salu.
5. Kvinnan som nu provat min Passier på sin häst meddelar att sadeln ligger mycket bra.
6. Jag kontaktar damen med Amerigon och säger att "kusten verkar klar".
7. Jag får sms från kvinnan som provat min Passier, där står "Tack för en mycket trevlig affär och en väldigt fin sadel, pengarna är överförda till ditt konto".
8. Jag ringer upp kvinnan som har Amerigon och undrar hur vi går vidare (med frakt, betalning et cetera). (Allt emedan jag är på väg hem från Karlstad). Kvinnan meddelar att hon bor i Säffle. Döm om min förvåning! Jag befinner mig, just i samma sekund, bara någon mil från Säffle :-o Kör naturligtvis raka vägen dit, möter om kvinnan på ett torg, sadelaffären görs och tio minuter senare är jag ägare till en ny sadel.
Hur enkelt kan det bli?

Och hur glad kan en häst bli? När jag kom upp till stallet visste glädjen inga gränser! Med min nya sadel marcherade jag in i stallet och visade stolt upp min nya ägodel för alla förbipasserande :o) Detta exemplar är i ett fantastiskt gott skick, den ser helt ny ut (är riden i 7-8 gånger!!!) - alla som såg den kunde bara hålla med: vilket klipp! Lade den på Aramis rygg och skrittade ut en runda. Ooooojjj så han skrittade på. Och nej - det var inte sedvanlig Aramis-turbo-skritt med huvudet rakt upp i vädret och ryggen sänkt. Det var skritt genom hela kroppen. Det rörde sig extremt mycket genom ryggen och jag fick nästan svårt att sitta still :o) Efter en runda på 20 minuter blev det sedan skrittarbete i ridhuset - jisses vilken avslappnad och avspänd häst jag satt på. Han tuggade så att hela ridhusets botten färgades vit :o) Och sååå skön sadel! Oj så SKÖNT att få ett slut på sadelsoppan :o)

Puss på dig matte   
  

Puh - då var undertecknad tillbaka i Skånsk mylla igen! Har haft alldeles
fantastiskt härliga dagar i ett trevligt Karlstad där jag fått stifta bekantskap med otroligt många härliga och trevliga värmlänningar! Bland annat fick jag det stora nöjet att träffa bloggkollegan Therre  - oj så oerhört trevligt och roligt man kan ha med en människa man aldrig förr träffat :o) Det är alltid lika spännande och roligt att träffa människor man bara lärt känna genom bloggen, det känns på något märkligt sätt som att man redan känner människan... Och så var naturligtvis även fallet med Therre :o)

När jag skulle rykta Aramis idag, börjar sedvanligt på halsen strax nedanför nacken och öronen (med min piggborste) så är han superöm i hela muskulaturen runt nacke/hals. Likadant på båda sidor, men kanske ännu mer på vänstersidan. Spänd som en fjäder och stenhård var han. Jag gissar att han gått och spänt sig på grund av felaktig sadelbelastning. Försökte massera honom lite försiktigt och gick sedan ut på promenad med honom. Pigg och glad och säkert väldigt lycklig över att slippa kröka på nacken pinnade Aramis på vid min sida :o) Jag åker bort ett par dagar (ska ha utställning med mina hästskulpturer i Karlstad) - men har pratat med A som lovat att ta väl hand om Aramis med pyssel, mat och promenad. På onsdag nästa vecka väntar massage och kiropraktik för Aramis! Det är ett halvår sedan jag hade massören ute så det är verkligen på tiden. Nästa gång vi hörs befinner jag mig i Karlstad :o) Ha en härlig kväll!




   

Kom upp till stallet lagom till J:s träningar skulle börja, hängde med honom ut på banan och var med hela första passet. Stod inne i mitten av volten med J hela passet, det är helt otroligt vad mycket man lär sig av att bara stå och lyssna och studera samtidigt. När nästa ekipage äntrade banan satte jag mig på en hindervagn bredvid A och snart anslöt både K och Birgitta. Här satt vi sedan som en hög ljugare på ljugarbänken och hade trevligt i den härliga eftermiddagssolen. Efter ett tag blev det dags för mig att börja tänka på dagens ridning och en halvtimme senare satt jag till häst och skrittade fram min "gamla vanliga" runda runt fältet. Aramis kändes väldigt fin, han svaradepå fint framåt (utan att kasta sig iväg i ett högre tempo - istället tog han för sig bättre med bakbenen). Han tog ett ärligt stöd på bettet och mot slutet av vår skrittrunda kändes han riktigt, riktigt trevlig. Skrittade ut på banan och började trava, även traven kändes jättefin. Han arbetade på fint genom ryggen och svarade bra på hjälper. Arbetade mycket med att få honom att gå in i handen och aktivera ryggen, att få honom jämn och ta i lika mycket med båda bakben. Arbetade också på kvickhet - Aramis är känslig men kan bli lite bekväm, jag vill ha mina hästar väldigt kvicka för hjälperna. En häst som inte svarar direkt för hjälpen utanför tävlingsstaketet svarar definitivt inte innanför staketet :o) Var riktigt nöjd med Aramis mot slutet och han arbetade på riktigt bra! Galopperade på i ett lite friskare tempo, kunde variera ställning och böjning och han hade nu aktiverat sina båda ryggfileer vilket innebar att jag satt mitt över hästen och inte på ena sidan som det lätt blir ibland. En mycket nöjd Aramis skrittade sedan av i hundra knyck och blev därefter avspolad med ljummet vatten och serverades sedan kvällsspis! Hoppas ni haft en härlig dag!