Idag var det faktiskt dags att kravla sig upp i sadeln igen. Aramis har nu tagit det lugnt länge och väl - nu är det sannerligen dags att spotta igång formen; tävlingssäsongen är ju i full gång! Startade dagens pass med att skritta igång över stubben, helt strålande fint skrittunderlag. Skrittade sedan ner till sjöarna och fortsatte bort till fårhagarna där jag mötte upp min käre hälft som var ute och spankulerade i den vackra naturen med vår fina vovve. Vi slog följe en bit och snart var vi hemma i stallet igen. Aramis kändes löjligt fin sista biten hem, fick faktiskt god koll på högersidan och jag lyckades få connection mellan högerdrivning och höger mun :o) Ha ha - om nu någon förstår vad jag menar :o) Avslutade passet med att rida lite markarbete utanför stallet. Hade egentligen tänkt mig att rida på stubbåkern men här var det allt för djupt för min smak, red därför över till gräset och arbetade på här i tio minuter. Aramis kändes riktigt trevlig, han var dock ganska stel i sidorna (har ju inte blivit mindre stel av att vila i några dagar), men han jobbade på lika positivt som alltid. Hade faktiskt filmare med mig och när teknikens under är på min sida lovar jag att ladda upp dagens skörd! Tills dess - hasta la vista :o)

  

Idag var det min tur att ha jouren och snälla C - lika hjälpsam som alltid - förbarmade sig över morgonpasset - oändligt tacksam är jag! A tog hand om insläpp (eftersom hon hade hand om lilla stallet) och själv tog jag hand om kvällsrundan, samtidigt som jag passade på att städa sadelkammare och toalett (sopa plus skura golv). Det blev naturligtvis också mockning, matsättning, köra in ny halm (nej inte in från åkern, fniss). Medan jag pysslade och fejade stod Aramis i gången med sin ryggvärmare och studerade mig med sur blick :o) När jag var färdig med mina sysslor var det dags att ta sig an Aramis. Jag hade egentligen tänkt att rida idag, men bestämde mig i sista sekund för att longera istället. Tänkte att det är bra för Aramis ryggmuskler att vila ytterligare en dag. Gjorde honom fin och ledde sedan ut honom till utebanan. Det var en strålande vacker kväll och min nya mobilkamera fick visa vad den gick för :o) Inte illa va?

  

Allt gick så bra till en början, Aramis lunkade på i lugn och sansad trav. Jag njöt över att se hur han sökte sig framåt nedåt och verkligen sträckte ut sin rygg. Lång som en följetong blev han :o) Men, säg den lycka som varar för evigt! Ute på vägen passerade nämligen ett vackert ekipage bestående av en häst och en vagn och en kusk. Och PANG!!! Så var min häst som förbytt. Han bokstavligt talat skenade runt så att jordkokorna sprätte runt halva bygden, han slog bakut, han levde rövare och ju mer jag försökte hala in honom desto snabbare gick det...   Till slut fick jag ner honom i någorlunda styrfart och jag kunde ta oss tillbaka till stallet, Aramis placerad en meter ovanför mark, svansen rakt upp och flåsande som en blåsbälg. Ledde sedan honom lugn under kontrollerade former. Jag har sagt det förr - jag säger det igen; jag älskar när det är tryck under hovarna! Jag har tusen gånger hellre en häst som där är fart och fläkt i än en "såskopp". När vi vill ha dressyrhästar med tryck, med elektricitet (som ska ha lätt för högre samling som tramp etc) - då får man också automatiskt de lite mer hetlevrade individerna som tänder till för minsta lilla :o) Idag fick jag bland annat se lite av (om man nu ska kalla det baksidan) av det som annars är framsidan :o)
 
Sussa sött,