Hoppla - så försvann två dagar! VIPS! Jag förstår mig då inte på var tiden blir av. Igår, lördag, blev det markarbetespass ute i potatisåkern - lysande underlag (och givetvtis utan potatisar). Aramis var spänd som en fjäder och när jag skulle begära lite svag öppna i skritt så bjöd han på årtusendets piaff. Det var nästan omöjligt att få honom att sluta, men jag lyckades få bort denna tanke ur huvudet på honom och fortsatt ridtur gick ut på att försöka få honom att arbeta framåt neråt istället för uppåt upptå :o) Puh, det var verkligen inte lätt, han översamlade sig, blev spänd i nacken, var lite för kvick i benen och kort i halsen. Jag lade ner projektet med att trava av honom på baksidan av stallet i en av mina gräshagar. Detta var ridpassets höjdpunkt - äntligen en något lugn och sansad Aramis som faktiskt slappnade av i överlinjen, sökte sig framåt neråt och fällde ut halsen några centimeter. 

Söndagen (dagen) började med lite frukost och sedan raka vägen ut i stallet för att börja göra Aramis fin - vi var nämligen hembjudna till E (min medryttares väninna) där jag skulle få den äran att få Aramis genomgången. E jobbar på hästklinik och är sanslöst duktig på att "se" och känna på hästar. När vi kommit fram och lastat ur började E känna på Aramis. Spänd i bogpartiet fram, men inte farligt mycket, några små spänningar på ett par andra ställen, men absolut inget av allvarligare grad. Sedan tog vi ut Aramis i ridhuset där E jobbade med honom från marken. E berättade för mig att man på Aramis, främst vänstra sida, inte kan se det "hål" som man vanligtvis ser i hästens hals då den böjer på halsen. Aramis hals är en enda kompakt massa, ett resultat av att han alltid är på "spänn", gärna knäpper av i nacken och är så sanslöst högrest. E arbetade med att få Aramis rund i formen och att få honom att doppa huvudet mot marken, så att han kan sträcka ut sin överlinje och börja arbeta mer med ryggen. Aramis såg superfin ut efter ett tag, tuggade på bettet, trampade runt E i en fin cirkel där han korsade sin bakben hur fint som helst. Huvudet hade han långt ner. Han såg ut att vara väldigt tillfreds. Så lade vi på Passieren, den låg som jag befarat och tryckte på manken. Inte alls bra med andra ord. Hos Aramis, som begåvats med ett enormt bogparti, är det därför extra viktigt att sadeln ligger långt bak. Minst en hand bakom bogbladet (eftersom detta rör sig så mycket). Nej, Passieren var inte bra, när vi flyttade bak denna - ja då blev den för lång och sadeln tryckte då på Aramis njurparti. Nästa sadel ut var en Amerigo DJ, den låg väldigt bra på Aramis rygg - det såg enhetligt ut och man fick ingen fel känsla av varken det ena eller andra. Testade att rida i den. WOW vilken HIMLANS annorlunda häst jag plötsligt satt på :-o En häst som nu började röra sig fram. Jag lullade på i skritt, trav och galopp - Aramis var supernöjd och började komma upp med ryggen. Nästa sadel ut var en Amerigo Alto. Den här sadeln var väldigt skön att sitta i, den låg relativt bra på Aramis men jag kände att han blev lite "ostadig" under denna sadel. Alton är en sadel som kräver väldigt mycket balans från hästen då den bara en en bärpunkt, Aramis är inte riktigt så stark i sin kropp än - men det var en härlig sadel att rida i! Sista sadeln ut var en Vega close contact. Denna sadel är gjord för hästar som är korta i ryggen och spolformiga på mitten - och det är ju Aramis i ett nötskal. Eftersom inga sadlar kan ligga för långt fram på Aramis rygg så innebär det att de hamnar där han är kraftigare (spolformig), och det lustiga är att även om Aramis är väldigt lång så har han ett mycket kort sadelläge. Han har en lång manke och efter den är där en kort bit rygg innan njurpartiet tar vid. Vega cc:n var som en DRÖM för Aramis. Han blev en helt annan häst! Hela han såg ut att NJUTA. Han frustade, hans svans höjdes upp 10 cm i luften, hans galopp blev upplevelse! Jag fick nästan känslan i galoppen "nu brallar han" och det händer inte allt för ofta vill jag lova :o) Det var nästan som "ååååhhh vad underbart - jag kan röra mig utan att det tar emot någonstans"! Det var en supertrevlig dag och jag är så himla glad att jag fått den äran att åka till E och träffa henne och ta del av hennes enorma kunskap. Och allt detta - tack vare C!!!  

När vi kom hem fick Aramis komma in i stallet, bli avspolad och äta middagshö. Därefter kom goda vänner på besök och vi slutade i verkstaden där alla satt och gjorde lera - mycket trevligt!