Idag blev det en - som alltid - trevlig stalldag! Efter att ha mockat, fixat mat och ordnat höpåsar var det dags för Herr Grå att komma ut på första ridturen efter massörens besök. Efter sedvanliga förberedelser satt jag snart i egen hög person upp i min högt älskade Amerigo Vega :o) Jag är såå glad för denna guldklimp som numera fögyller min tillvaro något alldeles makalöst! Jag och A började med att skritta ut en ganska lång runda tillsammans - när hästarna var väl genomskrittade i sina kroppar rundade vi av lite ute på den "gamla" gräsbanan. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Aramis, han har gått från att vara spänd, trippig, hastig och överilad till att bli harmonisk, luuugn och tillfreds. När jag numera skrittar fram skrittar han i mycket behagligt tempo, genom hela kroppen, ögonen filbunkslugna (inte stirriga och halvt utstående som förr). När jag travar och galopperar rör han sig genom hela kroppen, han vill - till skillnad från förr - mer än gärna sträcka ut och runda sin rygg. Jag frågade A "ser du någon skillnad på Aramis, om du jämför med hur han såg ut före sadelbytet". A svarade "SKILLNAD???" "Han är ju som natt och dag". Och jag kan bara hålla med :o)

Som massören sagt fick det bli longering även idag. Aramis fick en genomgående ryggmassage innan vi startade vår longeringstur, om jag inbillar mig vet jag inte men jag tycker nog att han blivit något mjukare i sin muskulatur över ryggen. Jag gjorde en specialare idag - fäste linan i ringen under magen på longergjorden och lät den sedan löpa genom bettringen och vidare till min hand. På yttersidan var han sedvanligt inspänd. Tack vare så oerhört lågt placerad longerlina kunde Aramis komma riktigt långt ner och fram med både hals och huvud, han såg riktigt avslappnad ut och som bortblåst var han trippiga, hastiga spända gång. Jag underhöll oss med att skifta underlag tre gånger igår... Ridhuset var allt för dammigt och efter två varv där inne såg det ut som dimman vid slaget vid Lützen. Tog mig därefter ut till utebanan men här var det allt för djupt och kämpigt. Slutligen blev det avrundning på vår "gamla" gräsbana - jag tycker trots allt bäst om underlaget här. Lagom sviktande, inte knöligt, inga stenar - dock en risk för halka när det regnat mycket. Vi hade en väldigt trevlig fredagkväll i stallet med mycket prat skratt och filosoferande :o)