Idag har jag haft besök av massören (tillika kiropraktorn) - ja, inte jag utan Aramis. Jag har upplevt honom väldigt spänd på sista tiden, inte bara i rygg och nacke utan även spänd i ridningen. I och med sadelbyte tänkte jag det passade utmärkt med genomgång av pållen, så att gamla spänningar släpper och han därmed kan bära upp sin nya sadel korrekt från "scratch". EC anlände och började känna igenom Aramis medan jag berättade lite kort om mina tankar. Därefter började hon operation massage och palpering, mycket riktigt - Aramis var mycket spänd i sin rygg, ländrygg, hamstring, käkled höger sida, nacke båda sidor och slutligen en liten muskel som sitter vid varsin sida om svansfästet (eftersom Aramis ofta håller sin svans snett). Efter massage blev det lite kiropraktik på ryggmuskulaturen för att släppa på krampen. När detta bankande var klart (Aramis tyckte det var lite läskigt med klubban som slog) var det slutligen dags att "tjuvkoppla" upp sig på Aramis nervsystem :o) Det gick fint och elektroder fästes i muskel efter muskel för att få igång aktivitet i en före detta krampad muskel. Nästan två timmar senare var allt klart och jag och Aramis gick ut på en kort promenad för att få ut slaggprodukter ur musklerna. Nu blir det longering i låg form två dagar sedan lättare ridning i ytterligare två dagar - därefter igångsättning. Ska bli spännande! Återkommer givetvis med rapporter! Förresten, jag talade med massören och frågade hur ofta eliten masserar sina hästar. Hon svarade att man rekommenderar två gånger i veckan och så vitt hon kände till är det tydligen allmänt förekommande bland de flesta elitryttare. Tänk på elitidrottare, de åker oftast inte en meter utan sin massör, kiropraktor, personliga tränare etc. Hur resonerar du? Hur ofta låter du en massör/equiterapeut/kiropraktor/you name it känna igenom din häst?
  

berättar om sadelns placering igår! Eftersom Aramis har vissa sadeltvångstendenser är jag väldigt försiktig när jag spänner gjorden, jag går till exempel alltid med honom innan jag hoppar upp (och brukar först spänna åt gjorden när vi skrittat en bit). Hur som helst så var det samma visa igår, jag spände löst, gick med Aramis och hoppade upp. Glömde dock att spänna gjorden igen. När jag så var klar med passet inne i ridhuset kom jag på att jag glömt spänna gjorden - jag tittar ner mot sadelgjorden och kan konstatera att den bokstavligen hänger runt magen. De andra i ridhuset förfäras över hur löst jag haft gjorden under hela passet - den gjorde så att säga NOLL nytta - jag kunde lika gärna ha struntat i att ha en gjord! Det - om något - berättar hur bra en sadel ligger! Den hade inte flyttat sig en millimeter och behövde inte ens spännas åt! Nedan - ett foto på en Amerigo Vega, DOCK - inte en cc-variant som jag har!