Himmel och pannkaka vilken lååång dag! Ibland undrar man vad det är för sport man håller på med egentligen :o) Lite blockflöjtsspel eller frimärkssamlande hade ju tagit sååå mycket mindre tid i anspråk - men NEJ jag skulle ALDRIG vilja byta. Som min kära mor frågade mig idag; skulle du vilja åka och tävla imorgon igen? JAAAAA!! Blev mitt svar, naturligtvis! Men nu, kära vänner - nu kommer dagens rapport! I detalj :) Håll till godo!

Morgonen började med utfodring av både folk och fä, därpå följde nerpackning av allahanda saker man ska kunna tänkas ha nytta och glädje av på tävlingsplatsen, Aramis knoppades och gjordes fin, oljade hovar, lindade ben m m. När allt var packat och Aramis såg startklar ut då lastade vi. Himlen var mulen och från skyn föll droppar. Lastning och transport gick fint och 10 minuter senare rullade vi in på tävlingsplatsen. Någon startanämlan behövde man inte göra? Konstigt - har jag aldrig varit med om. Inte ens visa vaccination eller något :-/ Nåja, jag studerade ett par ekipage innan jag vandrade bort till Aramis och började förbereda för urlastning. Var själv, men det löste vi kalas han och jag :) När transportskydd var av, sadel och ländtäcke på så vandrade vi in på framridningen (inomhus tack och lov). Skrittade fram, Aramis kändes inte riktigt lika mycket i gasen som vanligt. När travarbetet började fick jag inte igenom honom som jag ville i vänstersidan, red många öppnor för att få bukt på detta - men nej, han satt fast. Däremot tycker jag att han arbetade fint med ryggen. Pappa anlände med kavaj och agerade lindavtagare :) Sedan ropade de in mig i collectringen där jag mest skrittade, ett par galoppfattningar blev det också. Sedan kallades jag in på banan och starten gick av stapeln. Aramis kändes fin, men inte riktigt lika mycket på hugget som han brukar vara. Jag misstänkte att han var kissnödig, då brukar han gå och "knipa" och hålla igen (mycket riktigt, när vi kom hem igen kissade han läääänge). Hur som helst, programmet flöt på utan några missar och vi lade oss på en fjärdeplats. Tyvärr blev vi nerpetade och hamnade precis utanför placering... Vi blev 8:a (64%) av 23 ekipage - och med tanke på att han inte kändes riktigt riktigt lika fin som han brukar så var jag nöjd med det! Lastade Aramis och körde hem honom till mitt stall där han fick mumsa hö och vila lite. Jag passade på att äta en god lunch, byta schabrak, linda upp lindor och kolla igenom nästa program. När klockan var 14 lastade vi Aramis och körde iväg igen :) Samma procedur en gång till! På framridningen kändes Aramis som sig själv igen - en helt annan häst jämfört med förra programmet. Han svävade fram på framridningen med sin vanliga energi och många kom fram och berättade hur fin häst jag har :o) När Aramis går så fint på framridningen som han gjorde, då brukar jag nöja mig med det och sedan mest skritta runt och "underhålla" det fina jag hade. Vi kallades in på banan (LB:2 - otroligt trevligt program) och domaren sade "varsågod och rid". Om jag uttrycker mig milt; det var tryck under hovarna... Det är så roligt att tävla och rida Aramis, jag sitter mest och ler eftersom han har en så otroligt härlig framåtbjudning. Han hade kanske släppt något i ryggen, men gick riktigt bra! I ökningarna lade han i turboväxeln och jag fick nästan inte stopp på honom, ha ha. Ena mellantraven utmed långsidan kändes det som han svävade en halvmeter ovan mark. Jag satt och tänkte precis innan jag skulle rida in i mellantraven "okej, nu har jag väldigt mycket tryck i min häst, ger jag honom en halv centimeter av tyglarna så vet jag inte var vi hamnar :)". Jag log mot domaren och klappade nöjt om Aramis! Detta var en vinnarritt utan dess like! Eftersom jag var nästsist i startfältet skrittade jag av medan jag spänt väntade på poängen. Resultatlistan ropades ut i högtalarna och jag undrade när jag skulle ropas upp ha ha... Mitt namn ropades dock inte upp. Inte Aramis heller för den delen. Riktigt förvnånad var jag! Aramis som hade gått så braaaaa! Innan vi åkte hem kastade jag ett öga på resultatlistan; 10:a av 32 starter! I min värld helt ofattbart! Det är verkligen inte ofta som jag klagar på domare - men idag måste jag få göra det! USCH vilken orättvis bedömning. Nu spelar det ju ingen roll egentligen, Aramis gick ju lika bra ändå :) Men ibland blir man lite trött på bedömingssystemet. (Nu hade jag blivit varnad för denna domare redan innan så jag visste att hon skulle kunna sätta riktigt konstiga poäng). Hur som helst - när jag kom hem roade jag mig med att jämföra resultaten för LB:1, LB:2 och LA:3 - skrämmande! De som kommit både tvåa och trea i LA:3 (på 67 och 65 %) hade min domare satt på HÖR OCH HÄPNA 55 och 58 %! Usch och fy! Så - nu har jag fått ur mig min ilska :) Nu har jag redan kollat in ny tävling och den 24 oktober åker vi till Sydslättens och startar en LB:2. Sedan gör vi nog tävlingsuppehåll ett tag (men hur ska det gå - det är ju så kuuul att tävla!!!). Nattinatti mina vänner!

Aramis svans är flätad, schabrak och lindor är nytvättade, tränset är smörjt efter alla konstens regler, likaså läderridstövlarna, transporten är rengjord och nyspånad och hö är på plats. Nu tror jag inte det är mer som kan förberedas. Stiger upp med tuppen någon gång i morgonbitti, fodrar Aramis och ska då även fläta manen, olja hovar och linda honom i vita lindor :) Sjäääälvklart rider jag fram på tävlingsplatsen i vita lindor :) Håll tummarna för mig (oss)! Nattinatti!

God eftermiddag! Aramis och jag har nu landat hemma i vårt eget stall, färden hit gick strålande fint. Rigoletto blev dock lite ledsen i ögat när vi lämnade honom kvar i stallet i Staffanstorp. Nu ska jag tvätta lite schabrak och lindor, komma i form inför morgondagen och förbereda. Finns det förresten något roligare än att förbereda inför en tävling :o) Har dock fått lite halvdumma starttider :-/ 10.45 första klassen och 15.28 andra klassen... Det blir till att köra hem mellan klasserna och låta Aramis stå i boxen och få lunch. Nej - nu bär det av ut i stallet :o)  

Nyss hemkommen från nattrundan med Zäta! Måste bara snabbt berätta vilken magisk syn som mötte mig när jag kommit fram till mitt gårdshus. Ute på den kullerstensbelagda gatan står fem gossar från Lunds Studentsångare, iklädda frack, i en halvcirkel med ett ljus framför sig och sjunger de mest ljuvliga stämmor! Jag stannade till med Zäta och lyssnade till de oerhört vackra stämmorna där mitt i natten på en kullerstensgata i Lund. Magiskt!

 Kom till stallet vid 17-tiden idag. Började med att göra lite extra fint i skåpen, fixade bland schabrak och lindor, tog hem sådant som behöver tvättas et cetera. Ställde sedan Aramis i gången och gjorde i ordning honom för ett ridpass. Ute var det ett fantastiskt vackert höstväder - sanslöst vackra färger, strålande sol och klarblå himmel! Ledde ut Aramis från stallet och hoppade upp borta vid ridhuset, styrde ut på vägen och skrittade ut en sväng. Aramis var, hör och häpna, klädd i svarta lindor idag :-o Equiline; ett av mina favoritmärken (tillsammans med Eskadron). Han skrittade på i sitt vanliga rejsingtempo som titt som tätt övergick till trav... Fråga mig inte vad han har så bråttom till :) När vi anlänt hem till stallet igen svängde vi in i ridhuset, men här var det så dammigt att stenlunga skulle bli en naturlig följd om vi suttit här och harvat :) Jag hade nu fått sällskap av min tränare på sin häst, vi gick ut ur ridhuset och fortsatte därför på utebanan som var helt okej idag i underlaget. När det har regnat och är fuktigt i luften blir det alltid bättre där. Aramis var som en äkta sagohäst idag! Han dansade fram och gick enastående! Efter att jag travat ett varv på banan stannade J mig och sade "Liv, han går galet bra - och formen är riktigt, riktigt bra nu" - och jag blir sååå glad av att höra dessa ord, speciellt från denna man eftersom han är så skrämmande ärlig! Jag kan säga, att, hade Aramis gått dåligt, då hade J berättat detta för mig :o) Det är ord och inga visor! Jobbade på med Aramis så som jag gjort de senaste dagarna (veckan) - få honom att ta stöd på innertygeln, rama in, känna suget i handen, flexa igenom, hitta takt, balans, sitta djupt i sadeln på sittbenen, svikta i höften m m. Ja han gick så fint där ute på banan att jag aldrig ville avsluta passet - men jag har som regel att alltid sluta när hästen går bra! Det är mitt sätt att belöna- och inte sitta och nöta på hästen! Tror att Aramis uppskattade detta eftersom inne i boxen väntade havre, betfor, hippo alfa och morötter! Vem hade inte längtat hem till denna måltid :) I morgon styr jag och Aramis norrut, det blir till att tillbringa helgen i eget stall - på söndag är det ju tävling! Ska också försöka klippa mina små vänner i helgen. Jag önskar er alla en god afton och en härlig helg! 

Hujeda mig! Igår fanns inte ringaste möjlighet för mig att slänga in ett inlägg :o( Jag hade sanslöst mycket att läsa på kvällen... Men nu är det fredag och helg :) Har därför satt ihop ett fantastiskt litet filmklipp från gårdagens longering. Häng med på äventyr, bänka dig i soffan och se fram emot en tokig longerstund :) Ps. Ja - alla mina två hästar är komplett galna (kanske för att matte är komplett galen??)! Återkommer ikväll!

Oj vad vinterpälsarna frodas nu! Jag måste verkligen ta och klippa båda hästarna ganska snart, tänkte klippa Aramis på lördag och Rigoletto i nästa vecka. Från att ha haft tunn sommarskrud till för några dagar sedan ser de numera ut som två mammutar från tidig istid :o) Vi diskuterade saken i stallet idag, samtliga hästar har redan fått rejäl vinterpäls och vi spår därför en riktig vargavinter :-o Började med att ordna mat till båda hästar, sedan ställde jag upp Rigoletto i gången och förberedde honom för ett pass. När han var redo skrittade vi iväg ut på gräset som senare övergick till en stubbåker, här kortade jag tyglarna och Rigoletto började busa... Han fick syn på en annan häst i fjärran och började då med sina karaktäristiska hoppsasteg som påminner om en eldriven gunghäst som speedat iväg på högsta hastighet... Ja något i den stilen är det. Det ruskiga är att de där hoppsastegen blir högre och högre och högre om man nu inte försöker stoppa honom (vilket jag försökte, lyckades väl någorlunda med den bedriften). Hästen som han för övrigt spanat in var ett ekipage som jag stämt träff med där mitt ute på stubben. När vi nått varandra gav vi oss ut på en längre runda tillsammans. Rigoletto busade och spexade som sig bör. Jag berättade för tjejen som vi sällskapade med att Rigoletto kan bli sanslöst galen och extremt pigg, när vi så började trava undrade hon var den där piggheten blev av. Jag fick förklara för henne att jag satt på 1000 kg dynamit som riskerade att explodera när som helst. När Rigoletto blir så laddad och het - då kommer han ingenvart, han bara laddar och laddar... Om man då manar på - ja då exploderar han och far fram i någon katapultliknande rekyl, drar ner huvudet mellan benen, skjuter rygg och ja resten kan ni räkna ut själva, i det läget brukar jag rekommendera en stilla bön eller något annat stillsamt som för tankarna till lugnare platser på jorden. Nåväl, vi kom hem hela och glada :)

Näste häst till rakning; Aramis! Även Aramis skulle ut och lufta sig i friska vädret idag. När han var redo för tur, ja då hade klockan redan blivit mörk. Vi skrittade ut i skymningen och gav oss ut på stubben. Aramis kändes lika pigg och glad som alltid, han fick gå på lång tygel och ha det gott! När vi närmade oss fågelsjöarna tänkte jag att vi skulle klättra lite, men ack vad halt det var i marken, nej här ville jag inte att vi skulle dratta omkull och sträcka senor och annat. Vi vände därför och skrittade tillbaka över stubben, arbetade Aramis lite mjukgörande i sidorna - han kändes fin och otroligt mjuk - som gelé nästan. När vi kom tillbaka till stallet ville jag ändå trava honom några varv, därför styrde vi in i ridhuset. Det första som händer när jag kommer in i ridhuset är att jag blir uppkastad på en ny häst. J ville se den häst han red under mig, så det blev några varv med fina Pacha. Därefter hoppade jag upp på Aramis rygg och travade lite kravlöst runt i ridhuset, böjde och ställde igenom men hade inga som helst krav på samling. Istället ville jag rida Aramis i en rund och låg form, lite streching efter gårdagens pass. Det kändes att Aramis hade lite träningsvärk, därför passade det fint med ett sådant pass. Efter en kvarts mjukgörande travarbete skrittade jag av. Ute var det kolsvart och klockan var nio innan jag var hemma! Nattinatti på er alla!

Nedan: Två foton från kvällens uteritt med Aramis!

    
Ser nästan spöklikt ut! Huuuu

Ja - vad har hänt?

Kom upp till stallet sent idag, precis innan de hann börja kvällsfodra hästarna! Ställde Aramis i gången och började göra honom fin inför dagens träning. Han försågs naturligtvis med vita lindor, vita boots och vitt schabrak (kalla mig äkta dressyrtant). När Aramis var välputsad och fin ledde jag ut honom till ridhuset där min tränare väntade! Jag skrittade fram och tio minuter innan träningen skulle börja joggade jag igång Aramisen. Förutsättingslös trav längs med långsidorna, stora åttvolten och lite allmän uppmjukning. När klockan närmade sig halvåtta hade vi värmt upp och lektionen kunde börja. J satt mest tyst på sin stol och studerade oss. Alltid kusligt med tysta tränare - vad tänker de på? Jag fortsatte rida på precis samma sätt som jag ridit de senaste två passen, jag tycker nämligen att jag fått loss honom och fått honom aktiv över ryggen utomordentligt bra på detta sätt. Ställde igenom honom i innersidan och ramade in på ytter. Aramis fick en härlig takt och scwhung i steget nästan direkt och emellanåt kände jag enstaka passagesteg. J sade fortfarande inget så jag jobbade på, väl granskad av tränaren. Plötsligt säger han: Liv kom fram här och gör halt... Jag gjorde som jag blev tillsagd och väntade spänt på orden som komma skulle. J tittade på mig och sade: Du rider honom så otroligt rätt nu, du tänker helt rätt och det är som natt och dag om jag jämför hur han såg ut sist ni tränade... Man kan ju inte annat än bli överlycklig av ett sådant uttalande. Vi fortsatte arbeta och dagens träning var bara helt outstanding! Vi arbetade med "tänka öppna" mest hela tiden, detta för att rama in Aramis ordentligt. I skritten måste jag vara observant på att inte samla honom för mycket eftersom han oerhört lätt går över till att börja piaffera. Jag får därför ha som mål i skritten att lägga honom något lägre i formen, det viktigaste här är att få honom lugn och stabil och som sagt inte samla honom. Det kommer tids nog... Travarbetet var enastående idag! Han visade upp en trav som var riktigt trevlig! J sade till mig att vi verkligen är på gång nu, men att jag som ryttare fortfarande känner mer än vad som syns! Aramis mekanik är enorm, men han kan inte ännu riktigt förvalta sina gångarter vilket innebär att hans mekanik hittills stannar i ryggen (han svingar i ryggen, helt korrekt, men detta ska senare mynna ut i rörelser med riktig gest). Detta kommer först då han är stark nog för uppgiften! Glimtvis kan han blända till ordentligt med ett par steg som är sann aha-upplevelse! Jag är bara helt enastående glad över min fantastiskt fina häst(ar)! *LOVE*